Hyperaktiva vinner inte längre
Hyperaktiva fonder, som enbart köper de aktier som förvaltaren verkligen tror på, var vinnare för ett år sedan. Men därefter har bara 3 av 10 lyckats.
”Om fondförvaltaren jobbar hårdare, så lyckas fonden bättre” låter väl som en självklar sanning. Så om en förvaltare är hyperaktiv och hela tiden byter till de aktier som har bäst framtidsutsikter, då borde avkastningen bli högst. Ja, det tror nog många fondsparare. Och de är inte ensamma, fondbolagen sprider gärna denna tro.
”Däremot finns det ett samband mellan hur hög aktivitet fonden har och vilket resultat den presterar” säger Pia Nilsson, VD för Fondbolagens Förening, i DI i mitten på maj. Hon preciserar sig i en annan intervju i mitten på augusti: "En aktiv fond får högre courtagekostnader och TKA och kan därmed generera högre avkastning. Så har Handelshögskolan visat att det är" (se länkar).
Denna tro på fördelarna med hög aktivitet har jag diskuterat i krönikan ”Få förvaltare jobbar hårt”, där jag påpekar att bara 23 procent av fondförvaltarna under år 2000 hade en omsättningshastighet över 100 procent. Samt att sju av de tio fonder som hade högst omsättning lyckades sämre än index Och att det finns erkänt framgångsrika fonder som har låg omsättning.
Min tro fel
Även jag har dock trott att det finns fördelar med att välja en fond som fondförvaltarna jobbar extra hårt med. Men det senaste året har min tro varit fel.
För ett år sedan skrev jag en krönika med rubriken ”Hyperaktiva fonder vinner alltid”. Där påstod jag att ”När ett fondbolag startar en ny fond som har samma inriktning som en eller flera gamla fonder, men som ska satsa mer på förvaltarens favoritaktier, då har det hittills alltid gått bra först året.” Det var sant då, och jag trodde att det skulle fortsätta vara sant.
Dessutom trodde jag att många av de hyperaktiva skulle fortsätta att överträffa de vanliga fonderna med samma inriktning. Men nu har jag kollat, och det senaste året så har de flesta hyperaktiva fonder lyckats dåligt. Bara två av de fyra hyperaktiva som startade förra året var vinnare under sitt första år. Och totalt sett har bara 3 av 10 lyckats bättre det senaste året, både om man jämför med index och med motsvarande ”vanlig” fond hos samma fondbolag (se tabellen).
| Avkastning 000829 – 010829 | Fonden % | Index % | Vanlig fond % |
| Alfred Berg Extrakt | -44,9 | -25,9 | -31,3 |
| Banco Sverige Special | -30,7 | -25,9 | -33,1 |
| Enter Sverige Fokus | -19,0 | -25,9 | 18,5 |
| Nordbanken Selekta Sverige | -32,0 | -25,9 | -31,1 |
| SEB Sverige Chans/Risk | -30,4 | -25,9 | -25,1 |
| Utlandsfonder | |||
| Handelsbanken Europa Aggressiv | -41,8 | -13,5 | -28,4 |
| Nordbanken Selekta Europa | -8,4 | -13,5 | -13,6 |
| SEB Europe Chans/Risk | -11,1 | -13,5 | -13,7 |
| SEB Japan Chans/Risk | -33,9 | -26,1 | -26,2 |
| SEB Nordamerika Chans/Risk | -35,2 | -17,8 | -23,8 |
Ställer man kravet att en hyperaktiv fond både ska överträffa index och motsvarande vanlig fond, så är det bara två av tio som har lyckats: SEB Europe Chans/Risk och Nordea Selekta Europa. Av de sex som har misslyckats både jämför med index och med motsvarande vanlig fond, är det tre som har utvecklats dramatiskt mycket sämre: Alfred Berg Extrakt, Handelsbanken Europa Aggressiv och SEB Nordamerika Chans/Risk.
Tabellen talar emot Pia Nilsson och andra som tror att det normalt är lönsamt med fonder där förvaltarna jobbar extra hårt, gör många affärer och enbart satsar på de aktier de tror på. En indexfond med låga kostnader hade i de flesta fall varit bättre.
Jag ber om ursäkt
Naturligtvis är ett enda år och tio fonder ett för litet underlag för att dra någon säker slutsats om de hyperaktiva. Men min tidigare slutsats – att de alltid lyckas därför att fondbolagen med alla medel ser till att de lyckas – är uppenbart fel. Istället visar det senaste året att jag var orättvis mot fondförvaltarna för ett år sedan, när jag misstänkte att de på ett eller annat sätt lägger de bästa affärerna i den hyperaktiva fonden, för att kunna visa upp en fond med riktigt bra avkastning.
Så, förlåt, kära fondförvaltare. Jag ber om ursäkt för att jag trott att ni fuskar.
Visst finns det bevis för att till exempel SEB Sverige Chans/Risk var orättvist gynnad under åren 1996-1998 (se ”Liten fond med stor avkastning”, länk ovan till höger), men det betyder inte att detta beteende behöver fortsätta. Resultatet det senaste året tyder på att de hyperaktiva fondernas framgångar, fram till för ett år sedan, var en barnsjukdom som den svenska fondbranschen har tillfrisknat ifrån.
