Få förvaltare jobbar hårt
Bara 23 procent av fondförvaltarna behåller sina aktier kortare tid än ett år. Majoriteten verkar tro att långsiktighet lönar sig, eller att de inte kan tillföra något med korta affärer.
En av mina vänner som jobbar som fondförvaltare har berättat att en vecka då hans fond lyckades mycket bra jämfört med konkurrenterna, då var han på semester och struntade helt i fonden. Så han sa till mig att han funderade på att ta mer semester, eftersom det lönade sig så bra.
Det var förstås ett skämt, men det låg en stor portion allvar i. En egenhet med fondförvaltarnas jobb är nämligen att om de den 1 januari väljer bra aktier, så behöver de egentligen inte göra någonting under hela resten av året (annat än att köpa mer av samma aktier när fondspararna sätter in mer pengar). Avkastningen blir ändå bra.
Om fondförvaltaren istället svettas och gör mängder av affärer varje dag så kan resultatet ändå bli dåligt, på grund av transaktionskostnaderna. Och om förvaltaren dessutom väljer mer fel än rätt, så kan resultatet av mycket affärer bli katastrofalt.
Bästa måttet
Fondförvaltare gör alltså mest nytta om de koncentrerar sig på att göra det de är duktigast på. Vissa förvaltare kanske är duktiga på att känna de korta svängningarna i marknaden, och då lönar det sig med många korta affärer. Men de flesta förvaltarna verkar tycka att de är bättre på långsiktiga placeringar, så de undviker korta affärer.
Det bästa måttet på hur mycket affärer förvaltarna gör heter omsättningshastighet och beräknas som det lägsta av summa köp och summa försäljningar i fonden, i procent av snittförmögenheten, omräknat till årstakt. En fond som har 50 procent omsättningshastighet behåller alltså sina innehav i snitt i två år, medan en fond med 300 procent omsättning byter aktier i snitt tre gånger per år.
Jag tycker att fondernas omsättningshastighet är bland de allra bästa nyckeltalen för att förstå vilket typ av förvaltning som förvaltaren ägnar sig åt. Dessutom är detta nyckeltal det bästa sättet att spåra höga kostnader hos fonder som investerar på marknader med höga transaktionskostnader.
319 fonder
Jag har därför gått igenom årsrapporterna för år 2000 från 27 svenska fondföretag och samlat ihop omsättningshastigheten för 319 aktie- och blandfonder. Allra mest aktiv förra året var Catella Europa, 702 procent, och allra minst aktiv var Enter Pool Global med en omsättningshastighet på 1 procent.
Av de 319 fonderna är det bara 23 procent som rapporterar en omsättningshastighet över 100 procent. Mer ur min undersökning finns i artikeln ”Tabeller omsättningshastighet 2000” (se länk ovan till höger).
Att de fonder som behåller sina innehav kortast tid har mer än 100 gånger högre omsättningshastighet än de som gör minst affärer, gäller dock knappast på sikt. De fonder som avviker genom mycket hög eller mycket låg omsättningshastighet är nämligen nästan alltid ganska nystartade.
Dessutom överdrivs skillnaderna, på grund av den definition av ”omsättningshastighet” som Fondbolagens Förening har valt, där enbart det lägsta av köp och försäljningar ingår. Resultatet är till exempel att fonder som har mycket stora inflöden, så att förvaltaren kan ändra inriktning på fonden enbart genom hur de nya pengarna placeras, rapporterar noll i omsättningshastighet. För en normal fondsparare ser det förstås konstigt ut, ”Har förvaltaren inte gjort några affärer alls?”
Högre avkastning
Som sagt ovan är omsättningshastigheten utmärkt för att spåra höga kostnader hos fonder som investerar på marknader med höga transaktionskostnader. I Asien, Latinamerika och Östeuropa är de verkliga kostnaderna för aktieaffärer ofta minst dubbelt så höga som på Stockholmsbörsen.
Ändå finns det de som påstår att högre omsättningshastighet ger högre avkastning. Ordföranden i Fondbolagens Förening säger till exempel i en intervju i Dagens Industri för tre veckor sedan att Handelshögskolan har visat att det finns ett samband (se ”Pia Nilsson kritisk till dolda fondavgifter”, länk ovan till höger).
Även jag känner till den forskning som Stefan Engström på Handelshögskolan i Stockholm har gjort. Och visst har han säkert rätt att det finns en statistisk samvariation mellan hög omsättningshastighet (O) och hög avkastning (A). Men det betyder inte alls att det behöver finnas ett orsakssamband. Och med statistik kan man inte bevisa att O har orsakat A.
Leta direkt efter duktiga förvaltare…
Personligen så tror jag att orsakssambandet snarare är att duktiga förvaltare (D) tenderar både att göra mer affärer och åstadkomma högre avkastning. Jag tror alltså att det är D som orsakar både O och A. Så om man vill uppnå hög avkastning så är det bättre att direkt leta efter duktiga förvaltare. Tilläggas kan att Stefan Engström har granskat Sverigefonder, men inte aktiefonder som investerar i Asien, Latinamerika och Östeuropa, där det som sagt är mycket dyrare att göra aktieaffärer.
Dessutom kan duktiga förvaltare klara sig bra utan hög omsättningshastighet. Till exempel rapporterar Didner & Gerge, som är erkänt framgångsrika sedan många år, för år 2000 en omsättningshastighet på 76 procent, strax under snittet.
…som tar semester
Och fonder med riktigt hög omsättningshastighet lyckas ofta dåligt. Bland de som hade allra högst omsättningshastighet förra året finns några av de största förlorarna, som Aragon Småbolag (355 procent) och Aragon Tillväxt +30 (318 procent). Av de tio aktiefonder som rapporterar högst omsättningshastighet år 2000 är det sju som har lyckats sämre än sitt jämförelseindex.
Så i praktiken är det kanske bara bra om förvaltarna tar rejält med semester.
