Allt färre förvaltare jobbar hårt

Min favorit bland fondernas alla nyckeltal är ”omsättningshastighet” (det minsta av summa köp och summa försäljningar, i procent av snittförmögenheten). Inget annat säger så mycket om vilken typ förvaltaren är.

Fonder med låg omsättning behåller ungefär samma aktier år efter år, vilket gör dem förutsägbara. De är som en luftballong, som flyger dit vinden (marknaden) blåser. Det kan verka trist, men ger samtidigt lägre kostnader. Extremfallet är indexfonder, som bör ligga nära noll om de är framgångsrika.

Fonder med hög omsättning är nästan alltid små. De kan byta inriktning snabbt, som ett litet propellerplan som kan flyga looping kring luftballongen. Nackdelen är högre risk, spararen är mycket mer beroende av att förvaltaren inte gör några misstag vid spakarna. Om fonden investerar på ”emerging markets” (Asien, Latinamerika och Östeuropa) blir det dessutom väldigt dyrt när omsättningshastigheten är hög (både synliga och dolda kostnader, se krönikan ”Använd TKA plus omsättning”).

Gömmer i det finstilta

Men nästan alla fondbolag gömmer undan omsättningshastigheten i det finstilta. Det enda undantaget jag hittat bland svenska fondbolag är Alfred Berg, som i årsrapporten för 2003 har diagram som visar hur omsättningen har utvecklats de senaste tre åren.

Utländska fondbolag är ännu sämre på att redovisa fondernas omsättning. Det märks även hos en del av de fondbolag som har fonder registrerade både i Sverige och i Luxemburg. Det gäller bland annat Alfred Berg och Carnegie, som i fondernas årsberättelse har omsättningshastighet enbart för de svenska fonderna.

Jag har därför gått igenom årsrapporterna för år 2003 från 31 svenska fondföretag och jämfört omsättningshastigheten för 366 aktie- och blandfonder (”Tabeller omsättningshastighet 2003”, länk ovan till höger). Bland de fonder som har lägst omsättning dominerar som sagt indexfonderna. Allra lägst omsättning har Kaupthing Sverige Index 30, bara 2 procent. Även övriga indexfonder har normalt en omsättningshastighet kring 10 procent, vilket betyder att de i snitt behåller sina aktieinnehav i tio år.

Märkligt hög, märkligt låg

Fast vissa indexfonder har en märkligt hög omsättning. Det mest extrema exempel jag hittat är Erik Penser Trippel Finans. Denna fond ska alltid ha en tredjedel placerat i vardera Handelsbanken, OM Hex och Skandia. Den enda anledning till affärer är därför om fonden får stora in- eller utflöden. Just denna fond används flitigt av spekulanter (främst via Skandialink) och under år 2003 såldes andelar för 276 miljoner kronor, inlösen var 214 miljoner, men förmögenheten vid årets slut var bara 158 miljoner kronor. Trots att fonden förvaltas helt passivt var därför omsättningshastigheten hela 187 procent.

Det finns även aktivt förvaltade fonder med märkligt låg omsättning. Bäst exempel finns hos Öhman Fonder där tre av sju aktivt förvaltade aktiefonder rapporterar en omsättningshastighet 2003 på bara 10 procent. Ändå ger texterna ett intryck av aktiv förvaltning, till exempel står det att IT-fonden ”hade vid inledningen av året en relativt defensiv sammansättning. Från och med andra kvartalet har sammansättningen justerats i en mer offensiv riktning.” Summa försäljningar under hela år 2003 är dock bara 6,3 procent av fondförmögenheten vid årets slut.

Allt färre jobbar hårt

Högst omsättning under år 2003 har hedgefonden Kullberg & Spiik Edge som gjort så mycket affärer att omsättningshastigheten är 2830 procent. Enligt Jarmo Spiik beror det på att han och Anders Kullberg har gjort många korta affärer i indexterminer: ”I extremfall har vi köpt motsvarande hela fonden på morgonen och sålt på eftermiddagen.” Dessutom var fonden liten under större delen av året, men växte kraftigt de sista månaderna 2003, vilket gör att de affärer som gjordes i slutet av året får stor inverkan (eftersom summa försäljningar ställs i relation till ett snitt av fondförmögenhet under hela året).

Men totalt sett är det allt färre fonder som har riktigt aktiva förvaltare. Jag har samlat in statistik om fondernas omsättning sedan den började publiceras 1995 och kan konstatera att förvaltarnas aktivitet nådde en topp år 2000 och 2001. Då var det 26 respektive 28 procent av de svenska fondföretagen aktie- och blandfonder som hade en omsättning över 100 procent. 2002 backade andelen till 22 procent och förra året föll den ned till 17 procent.

Det kan finnas många förklaringar, men jag gissar att de stora förlusterna under börsraset 2001 och 2002 har gjort att många förvaltare fått snävare ramar och hårdare regler. Alternativa förklaringar kan vara att förvaltarna i snitt har blivit äldre och försiktigare, eller äldre och latare.

Glöm inte propellerplanet

Men det kan också finnas märkligt stor skillnad i omsättning mellan snarlika fonder hos samma fondföretag. Det bästa exemplet jag hittat är SEB Nordamerika Medelstora Bolag som år 2003 hade en omsättning på 10 procent, samtidigt som SEB Nordamerika hade en omsättning på 50 procent och SEB Nordamerika Småbolag hade en omsättning på hela 320 procent. Förvaltaren av småbolagsfonden, Jan Parsons, har jobbat mycket hårdare och under år 2003 givit mycket högre avkastning (21 procent, mot 11 procent och 3 procent).

Förvaltaren av de andra två Nordamerikafonderna, Lars Rodert, blev ersatt i december. Fast under de tre föregående åren var det faktiskt Medelstora Bolag som gav bäst avkastning av de tre fonderna (även då med lägst omsättning), så hög omsättning är absolut inte någon garanti för bra resultat. Glöm inte min inledande liknelse med det lilla propellerplanet.