Samma papegojor, lika låg trovärdighet

Den 1 februari 2001 skrev jag ”Lita inte på papegojorna” och argumenterade mot de fondchefer och andra experter som – envist som papegojor – då argumenterade för att satsa på aktier. Jag var skeptisk och tipsade istället att det var hög tid att sälja aktiefonder och amortera lån eller byta till korta räntefonder (länk till höger).

I dag känner jag samma skepsis. Börsanalytiker som intervjuas i tidningarna påstår att aktierna på Stockholmsbörsen är lågt värderade, eftersom index backat 25 procent det senaste halvåret, medan deras prognoser fortfarande innehåller stigande företagsvinster under 2008. Och det är bara tre månader sedan Ericsson offentliggjorde den vinstvarning som tog knäcken på Stockholmsbörsens uppgång. Ändå påstår många att aktier nu är billiga? Att nedgången borde vara över redan?

Det finns många likheter med våren 2001. Världsindex räknat i svenska kronor nådde en topp i början av september 2000 och ett halvår senare var nedgången redan stor i procent, men aktiekurserna befann sig fortfarande mycket högre än två år tidigare. Precis som nu. Amerikanska centralbanken Fed hade nyligen börjat sänka sin styrräntan, för att bromsa avmattningen. Precis som nu. Och både nu och för sju år sedan innehåller den senaste statistiken tydliga tecken på en recession i USA – viktigast är stigande arbetslöshet.

Även skillnader

Fast det finns förstås även skillnader. Tillväxtmarknaderna har klarat sig mycket bättre nu, medan Stockholmsbörsen är näst största förlorare det senaste halvåret (bland 55 länder i MSCI All Country World Index har bara Irland utvecklats sämre). De största förlorarna under år 2000 var Indonesien (minus 63 procent), Thailand (-57%) och Korea (-50%). Dessa tre aktiemarknader har stigit mellan 20 och 45 procent det senaste året, fram till 16 januari.

Lågkonjunkturen 2001-2002 berodde främst på börsnedgången efter IT-bubblan och på minskade företagsinvesteringar. Till det kom tillfälliga orsaker som terrorattacken 11 september, redovisningsskandaler och oro inför invasionen i Irak. Men då fortsatte den privata konsumtionen i USA stadigt uppåt, pådriven av rekordlånga räntor.

Dessutom är det några ”papegojor” som bytt sida. Till exempel var börsskribenterna Peter Malmqvist och Mats Wester optimister 2001 – intervjuer i E24 i förrgår visar att båda nu är pessimister.

Djupare kris denna gång

Lågkonjunkturen 2007-2008 i USA hotar att bli betydligt djupare, av flera skäl. Avgörande är att fallande bostadspriser och höga energipriser rimligen slår betydligt bredare, hårdare och mer direkt mot privatkonsumtionen än börsnedgång och IT-krasch. Statsfinanserna i USA är sämre denna gång, dollarn mycket svagare och inflationen är lite högre, vilket gör det svårare att motverka med politisk stimulans.

Avgörande för min tro att denna nedgång blir betydlig djupare är att det nu ser ut att vara den privata konsumtionen i USA som i första hand bromsar in. Många i Sverige minns fortfarande den djupa fastighetskrisen 1991-1993, då alla stora svenska banker hotades av konkurs. Ett liknande ”reningsbad” verkar osannolikt i USA:s betydligt större och mer komplexa ekonomi. Men samtidigt lyckades Sverige klara av sin fastighetskris betydligt snabbare än till exempel Japan.

En djup lågkonjunktur i USA kommer även att slå mot resten av världen och tecken på inbromsning syns redan i Europa och Japan. Så jag förstår inte logiken i aktiemarknadens fortsatta uppvärdering av tillväxtmarknaderna, särskilt inte de ekonomier i Asien som till stor del byggt upp sin ekonomi kring export av konsumtionsvaror till USA, Europa och Japan.

Dessutom finns tydliga tecken på att den verkliga ekonomin även i tillväxtländer som Kina nu bromsar in. Financial Times påpekar att priserna på industrimetaller nådde sin topp redan i maj förra året och att Baltic Exchange Dry Index (som mäter priserna på fartygstransporter) har backat 30 procent sedan en topp i oktober.

Fler falska bottnar

Självklart kommer börsnedgången inte att bli rätlinjig. Även optimisterna verkar överens om att det krävs några månader till innan de nya trenderna blir tydliga. Och rimligen dröjer det till i augusti innan prognoserna för 2008 blir någorlunda samstämmiga. Även detta stämmer med 2001, då börsraset tog ny fart en månad innan 11 september.

Därför kommer precis som under börsnedgången 2000-2002 säkert fler falska bottnar, följda av korta och branta återhämtningar. Fyra sådana ”bear market rallies” gav under dessa tre år goda möjligheter för både kortsiktiga vinster och att minska den långsiktiga andel aktier.

Jag har de senaste dagarna funderat på om det redan är dags för ett sådant försök att nå kortsiktiga vinster i Morningstars förslag på aktiva PPM-portföljer. Ett par argument talar dock emot. Dels har det kommit väldigt få vinstvarningar ännu, men jag kan omöjligt tro att de senaste tre årens rekordvinster kommer att hålla under konjunkturnedgången 2008. Dels visar en analys av börsutvecklingen räknat i dollar jämfört med tidigare konjunkturnedgångar att det rimligen är långt kvar ned till maximum för investerarnas pessimism – till exempel är både New York och Stockholm kvar på samma nivå som i oktober 2006, före det senaste halvårets alla dåliga nyheter.

Bästa köptillfället dröjer

Jag väntar därför på ytterligare nedgång innan jag försöker att tjäna på en tillfällig återhämtning. Dock ska jag erkänna att jag de senaste åren har lyckats dåligt med att spå de kortsiktiga rörelserna, eftersom aktiemarknaden återkommande varit mer optimistisk än jag trott. Men hösten 2001 lyckades jag pricka in god värdeökning.

Det är förstås svårt att spå när under 2008 det bästa köptillfället kommer, eftersom detta troligen kommer att orsakas av någon dålig nyhet som aktiemarknaden reagerar överdrivet negativt på. I dag har aktiemarknaderna återhämtat sig något, efter brant nedgång under två veckor fram till i går kväll. Men jag tycker det verkar mycket osannolikt om årets lägsta notering visar sig ha inträffat redan den 16 januari. Och en verklig botten för världsindex kanske inte kommer förrän nästa år.