Raset efter nyår speglar ökad realism
Efter raset de senaste två veckorna är världsindex tillbaka vid botten i slutet på november. Bakom finns en ökad realism kring effekterna av sämre tider i USA. Men ännu är nedgången liten i ett längre perspektiv.
Nationalekonomerna har redan varnat i flera år att obalanserna i världens största ekonomi, USA, är ohållbara. Importen har varit för stor, sparandet för litet, plus att rekordlåga räntor från 2002 till 2005 har orsakat vårdslös utlåning och uppblåsta bostadspriser.
Men det är först de senaste sju månaderna som prisutvecklingen på olika marknader visar en ökad förväntan om dåliga tider i USA. Sedan juni 2007 har börserna i New York backat 10 procent, samtidigt som priset på 10-åringa statsobligationer har stigit lika mycket (båda i dollar, som försvagats mot kronan). Och sedan juni 2007 är finansbranschen och många metallpriser förlorare, medan aktiekurserna i börsföretag som är okänsliga för konjunkturutvecklingen har klarat sig bra.
Under tidigare recessioner i USA har aktiemarknaderna dock fallit betydligt mer, både i New York och i resten av världen, vilket talar för att botten knappast är nådd ännu.
Sverige förlorare, tillväxtländer vinnare
Stockholmsbörsen är bland förlorarna, både andra halvåret 2007 och nu i inledningen av 2008. Det beror rimligen på att många stora svenska börsföretag historiskt har varit ovanligt beroende av både den globala konjunkturutvecklingen och av börsutvecklingen i New York.
Även den svenska börsnedgången är dock fortfarande liten i ett längre tidsperspektiv. Den senaste månadens börsras betyder att nivån flyttas från slutet av 2006 till början av 2006. Men Sverigefonderna befinner sig fortfarande, mätt från 10 januari, i snitt 45 procent högre än för tre år sedan och 120 procent högre än för fem år sedan. Det visar att även om förväntningarna på framtiden som var inbakade i aktiekurserna i somras var extremt optimistiska, så finns fortfarande mycket optimism kvar på dagens nivå.
En förklaring till att nedgången globalt hittills är relativt begränsad är att majoriteten på aktiemarknaderna fortfarande verkar räkna med att tillväxtländer som Kina, Indien och Brasilien kommer att fortsätta hålla en hög tillväxttakt framöver, med mycket liten påverkan från sämre tider i USA. Ett tydligt tecken på det är att aktiekurserna inte alla har backat i samma omfattning på tillväxtmarknaderna, trots att uppgången har varit brantast där de senaste åren. Fast nog är det en paradox att Sverige, som också är ett tillväxtland som gynnats av efterfrågan från USA, samtidigt är förlorare.
Nedgången fortsätter ett halvår
De senaste två åren har jag varnat kraftigt för problemen i USA och risken att de smittar av sig på resten av världen (se till exempel ”Lågkonjunkturen i USA har börjat” och ”Frikoppling från USA en önskedröm”, länkar ovan till höger). På kort sikt kan dock okunniga fondsparare och listiga spekulanter ignorera fundamentala ekonomiska problem, eftersom aktiekurserna på kort sikt främst styrs av pengaflöden.
Nu har realismen ökat något och färre vågar chansa på att säljarna åter kan prata upp framtidsförväntningarna. Men det dröjer rimligen ytterligare ett halvår innan statistik och börsrapporter visar en så tydlig och ihållande nedgång att optimisterna inte längre kan bortförklara trendbrotten som tillfälliga. Därmed tror jag det dröjer till i sommar innan aktiemarknaderna når en mer stabil botten, baserad på realistiska framtidsförväntningar. Vägen dit blir rimligen fortsatt svängig, med fler falska bottnar, som den vi såg i slutet på november.
Fortfarande är börsmäklarnas och fondförvaltarnas prognoser för vinsterna år 2008 fulla av optimism, generellt förväntas enligt Financial Times vinstökningar globalt på 10-15 procent jämfört med 2007. För mig verkar detta totalt orealistiskt – för även om man kan diskutera hur djup recessionen i USA blir och hur hårt den slår mot börsföretagens vinster i resten av världen, så verkar det totalt orealistiskt att resultat generellt blir fortsatta vinstökningar. En pendel svänger åt båda håll och de bokföringstekniska förklaringar som ligger bakom mycket av de senaste årens vinstuppgång (stigande marknadsvärden och låga kreditförluster) kommer under 2008 att ge negativa effekter.
Men det är först de senaste sju månaderna som prisutvecklingen på olika marknader visar en ökad förväntan om dåliga tider i USA. Sedan juni 2007 har börserna i New York backat 10 procent, samtidigt som priset på 10-åringa statsobligationer har stigit lika mycket (båda i dollar, som försvagats mot kronan). Och sedan juni 2007 är finansbranschen och många metallpriser förlorare, medan aktiekurserna i börsföretag som är okänsliga för konjunkturutvecklingen har klarat sig bra.
Under tidigare recessioner i USA har aktiemarknaderna dock fallit betydligt mer, både i New York och i resten av världen, vilket talar för att botten knappast är nådd ännu.
Sverige förlorare, tillväxtländer vinnare
Stockholmsbörsen är bland förlorarna, både andra halvåret 2007 och nu i inledningen av 2008. Det beror rimligen på att många stora svenska börsföretag historiskt har varit ovanligt beroende av både den globala konjunkturutvecklingen och av börsutvecklingen i New York.
Även den svenska börsnedgången är dock fortfarande liten i ett längre tidsperspektiv. Den senaste månadens börsras betyder att nivån flyttas från slutet av 2006 till början av 2006. Men Sverigefonderna befinner sig fortfarande, mätt från 10 januari, i snitt 45 procent högre än för tre år sedan och 120 procent högre än för fem år sedan. Det visar att även om förväntningarna på framtiden som var inbakade i aktiekurserna i somras var extremt optimistiska, så finns fortfarande mycket optimism kvar på dagens nivå.
En förklaring till att nedgången globalt hittills är relativt begränsad är att majoriteten på aktiemarknaderna fortfarande verkar räkna med att tillväxtländer som Kina, Indien och Brasilien kommer att fortsätta hålla en hög tillväxttakt framöver, med mycket liten påverkan från sämre tider i USA. Ett tydligt tecken på det är att aktiekurserna inte alla har backat i samma omfattning på tillväxtmarknaderna, trots att uppgången har varit brantast där de senaste åren. Fast nog är det en paradox att Sverige, som också är ett tillväxtland som gynnats av efterfrågan från USA, samtidigt är förlorare.
Nedgången fortsätter ett halvår
De senaste två åren har jag varnat kraftigt för problemen i USA och risken att de smittar av sig på resten av världen (se till exempel ”Lågkonjunkturen i USA har börjat” och ”Frikoppling från USA en önskedröm”, länkar ovan till höger). På kort sikt kan dock okunniga fondsparare och listiga spekulanter ignorera fundamentala ekonomiska problem, eftersom aktiekurserna på kort sikt främst styrs av pengaflöden.
Nu har realismen ökat något och färre vågar chansa på att säljarna åter kan prata upp framtidsförväntningarna. Men det dröjer rimligen ytterligare ett halvår innan statistik och börsrapporter visar en så tydlig och ihållande nedgång att optimisterna inte längre kan bortförklara trendbrotten som tillfälliga. Därmed tror jag det dröjer till i sommar innan aktiemarknaderna når en mer stabil botten, baserad på realistiska framtidsförväntningar. Vägen dit blir rimligen fortsatt svängig, med fler falska bottnar, som den vi såg i slutet på november.
Fortfarande är börsmäklarnas och fondförvaltarnas prognoser för vinsterna år 2008 fulla av optimism, generellt förväntas enligt Financial Times vinstökningar globalt på 10-15 procent jämfört med 2007. För mig verkar detta totalt orealistiskt – för även om man kan diskutera hur djup recessionen i USA blir och hur hårt den slår mot börsföretagens vinster i resten av världen, så verkar det totalt orealistiskt att resultat generellt blir fortsatta vinstökningar. En pendel svänger åt båda håll och de bokföringstekniska förklaringar som ligger bakom mycket av de senaste årens vinstuppgång (stigande marknadsvärden och låga kreditförluster) kommer under 2008 att ge negativa effekter.
