Sverige har gott om fondskandaler

Fondbolag i USA granskas just nu av åklagare. Men problemet att ”parasiter” tjänar på korta affärer i fonder, medan de långsiktiga spararna förlorar, finns även i Sverige.

Jonas Lindmark | 25-09-03 | E-mail Article

För tre veckor sedan offentliggjordes årets stora fondskandal i USA. Att nyheten att blivit så omskriven och intensivt diskuterad på båda sidorna Atlanten beror på att ett par av de allra största amerikanska fondbolagen var inblandade, samt att skandalen gäller den dagliga handeln i fondandelar.

När jag först hörde nyheten tänkte jag ”Äsch, det där har ju hänt ofta, även i Sverige”. Men det är tydligt att inte alla känner till problemens omfattning, det visar ett uttalande av finansinspektionen i Dagens Industri i måndags. "Vi har inte fått några signaler om misstankar. Det är mot reglerna att handla efter börsstängning", säger Joakim Schaaf. Därför tänker jag ägna veckans krönika åt att ge ”några signaler” till finansinspektionen.

”Parasiter” tjänar, långsiktiga förlorar

Men först en sammanfattning av det som hänt i USA. Det hela började med att Eliot Spitzer, välkänd allmän åklagare i New York, offentliggjorde en uppgörelse med en ganska okänd hedgefondförvaltare, Canary Capital, som gått med på att betala 320 miljoner kronor i böter. Att detta är årets stora skandal i branschen beror på att fyra stora och välkända fondföretag (Bank of America, Janus, Strong och Bank One) samtidigt anklagades för att ha låtit Canary Capital göra omfattande affärer i fondandelar till känd kurs, ibland dessutom flera timmar efter börsens stängning. En mäklare hos Bank of America hotas av ända upp till 25 års fängelse för bedrägeri och hos Bank of America har även den högste fondchefen och ytterligare en chef avgått.

Det finns gradskillnader i skandalen. Bank of America anklagas för att ha låtit hedgefonden göra affärer på kvällen, efter att börserna i New York hade stängt. Det är uppenbart olagligt. Ett par av de andra fondbolagen har bara anklagats för att de tillåtit korta affärer i utlandsfonder som investerar på marknader som stängt medan börserna i New York fortfarande var öppna. Det tydligaste exemplet är handel i Japanfonder, som kan handlas i USA långt efter att börsen i Tokyo har stängt. Detta går att utnyttja om man följer kursutvecklingen på de japanska aktier som är noterade i New York.

Anledningen till att de långsiktiga fondspararna förlorar på detta är att hedgefonden systematiskt kan köpa billigt och sälja dyrt, medan fonden säljer andelar for billigt och köper tillbaka dem för dyrt. Ett annat sätt att förklara det hela är att när en ”parasit” som Canary Capital har handlat, så har fonden fått pengarna när aktierna redan har hunnit bli dyrare och betalat ut pengar trots att aktierna redan har fallit i värde. Normalt ändras aktiekurserna bara någon procent under en dag, men redan två procent per vecka räcker för att ge en fantastiskt fin årsavkastning (180 procent, med ränta på ränta).

Även i Sverige

Så till Sverige och några bevis för att samma sak har hänt och fortfarande kan hända även här. Det tydligaste exemplet inträffade 16 mars 1998, då Dagens Industri publicerade en artikel med rubriken ”Snabba klipp på fonder”. Tidningen beskriver hur en 25-årig fondsparare, Lars Kvarnhem, på tre månader har tjänat 300.000 kronor genom att göra dagliga affärer hos Handelsbanken, mellan deras Amerikafond, Latinamerikafond och räntefond. Förklaringen var att Handelsbanken hade använt gårdagskvällens aktiekurser när de bestämde dagens andelskurser för dessa utlandsfonder.

Handelsbanken erkänner i DI att även andra kunder hade utnyttjat möjligheter, tillsammans hade de flyttat uppemot tio miljoner kronor per dag. Själv skrev jag artikeln ”Stoppa fondparasiterna!” i Affärsvärlden den 18 mars 1998 och påpekade att problemet var välkänt, jag hade skrivit om det flera gånger under 1996 och 1997. Senare under 1998 inför Handelsbanken strikta regler för vilka klockslag som affärer senast får göras i olika fonder.

Ett annat välkänt exempel, med en ironisk knorr, inträffade när kronan föll i november 1992. Så fort nyheten blev känd skyndade sig många svenskar in på banken för att försöka tjäna på att flytta sitt sparande från räntebärande till aktier. De flesta banken hade regler som stoppade detta, men på Nordbanken gick det till exempel att flytta pengar från allemansspar till allemansfond fram till klockan 16:00, trots att aktiekurserna togs när Stockholmsbörsen stängde 14:30. Det ironiska är att Nordbanken sökte tillstånd hos finansinspektionen att justera andelskurserna, men fick nej.

Tyvärr finns fortfarande möjligheter att göra liknande affärer här i Sverige. De är inte lika uppenbara längre och idag tjänar parasiterna normalt på att de har sannolikheterna på sin sida, snarare än på affärer till känd kurs. Ett tydligt exempel är Japanfonderna, som ofta kurssätts baserat på stängningen i Tokyo på morgonen svensk tid, men en ”parasit” kan följa nyheterna under dagen och handla till känd kurs på eftermiddagen. Ett annat exempel gäller Bancos fondandelsfonder, som jag skrev om i augusti (se slutet på krönikan ”Se upp med fondandelsfonder”, länk ovan till höger).

Hårdare regler behövs

Så, kära finansinspektion, nog finns det ”signaler” om att samma problem finns i Sverige. Men det är kanske enklast att stoppa huvudet i sanden?

Slutligen bör dock påpekas att många svenska fondbolag har gjort en hel del för att stoppa möjligheterna för ”parasiter”. Problemet blev uppenbart när vissa kunder kombinerade sin rättighet till obegränsat antal fria byten (särskilt via fondförsäkringar, som ger möjlighet att byta utan skatt) med möjligheten att byta via internet. Då införde många fondbolag säljavgifter vid korta affärer (gränsen brukar vara 30 dagar, 90 dagar eller ett år). Dock finns två problem med dessa avgifter, dels tillfaller de fondbolaget istället för fonden, dels är de ofta för låga för att stoppa parasiterna.

Bättre vore därför om alla fondbolag införde samma hårda regler som Handelsbanken, när det gäller bryttidpunkt för handeln i varje fond. Dessutom borde finansinspektionen kräva att de avgifter som fondbolagen tar ut vid korta affärer istället helt eller delvis tillfaller fonden, som kompensation för fondens kostnader. Annars kommer långsiktiga fondsparare alltid att drabbas.
Jonas Lindmark är sedan augusti 2000 analyschef och redaktör på Morningstar i Sverige. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. You can contact the author via this feedback form.
© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar