Rekordstark euro slår hårt
Dollarn fortsätter falla och är nere kring 6 kronor. Det senaste halvåret har dessutom brittiska pundet försvagats kraftigt mot euron, vilket slår hårdas i branscher som läkemedel och verkstad.
Europafonderna har dragits med av den globala börsnedgången och har i snitt backat 16 procent från årsskiftet fram till fredag 14 mars. Sett över det senaste året är nedgången nästan lika stor, minus 12 procent.
En viktig förklaring är de kraftiga förändringarna på den globala valutamarknaden. Jämfört med när dollar var som starkast, sommaren 2001, så har euron stärkts med över 80 procent, medan pundet bara stigit drygt 40 procent mot dollarn och yenen endast knappt 20 procent. Vänder man på dessa siffror så är det inte bara mot dollarn som euron stärkts, den har stigit i värde även mot de flesta andra valutor (svenska och norska kronor är undantag, som legat stabilt mot euron). Brittiska pundet låg tidigare stabilt mot euron, men det senaste halvåret är försvagningen lika kraftig som för dollarn.
En starkare euro slår hårdare i vissa branscher. Läkemedelsföretag tillhör de som förlorar mest, eftersom en stor andel av försäljningen sker i USA, där marginalerna dessutom ofta varit störst. Även verkstad och kemi är branscher som förlorar stort på en svagare dollar. Banker och telekom klarar sig bättre, eftersom deras intäkter till stor del följer med euron uppåt.
Tyskland vinnare
Under första kvartalet 2008 har länder med en mindre cyklisk industri klarat sig bättre, börsnedgången i Danmark och Schweiz är bara 11 procent, medan Tyskland och Portugal är förlorare. Jämfört med för ett år sedan är dock tyska aktier vinnare, vilket beror på uppvärderingen förra våren då den tyska tillväxten sköt fart.
Fallande dollarkurs är dock otillräcklig som förklaring. Bara 16 procent av de europeiska företagens intäkter kommer från Nordamerika, medan 21 procent kommer från tillväxtmarknader. Men lönsamheten har varit högre i USA, särskilt för bilar och lyx, samt för råvaror som prissätts i dollar. Ungefär en tredjedel av de europeiska börsföretagens vinster har därför varit i dollar, enligt Credit Suisse. Å andra sidan har många råvarupriser stigit minst lika mycket som dollarn fallit, vilket mildrar problemen inom till exempel sektorerna olja och kemi.
Det stora omslaget efter årsskiftet verkar vara att en majoritet nu räknar med att även Europa är på väg ned i en lågkonjunktur. Mest oroande är nog statistik som visar att bostadspriserna har vänt nedåt, eftersom fallande bopriser utlöste den nuvarande kreditkrisen i USA.
Om inte annat så har osäkerheten om framtiden ökat – och ett klassiskt påstående är ”Börsen avskyr osäkerhet”. Skulle de senaste årens tillväxt i Europa hålla i sig så kommer säkert fler utländska placerare att lockas av aktier som följer med euron uppåt. Men fortsätter tillväxten i europeisk ekonomi att falla framöver, så slår det dubbelt eftersom försvagning i både USA och Europa rimligen blir en övermäktig börda för resten av världsekonomin.
Botten inte nådd ännu
Jag tycker en global försvagning verkar högst rimlig, dels därför att världen de senaste fyra åren upplevt rekordhög tillväxt, dels därför att även Kina nu rapporterar problem med brant stigande inflation. Den rimliga lösningen är högre räntor och en period med lägre tillväxt för att ekonomin ska komma i bättre balans. De underliggande orsakerna överdriven spekulation i fastigheter och höga råvarupriser talar tyvärr för att det krävs en längre tidsperiod än till exempel efter IT-bubblan innan tillväxten i Europa åter kan ta fart.
Samtidigt betyder höga råvarupriser att det finns enorma belopp som behöver investeras. Enligt Morgan Stanley gör ett oljepris på 100 dollar att de exporterande länderna måste investera ungefär 2 trillioner dollar per år (12.000 miljarder kronor). Ett inflöde av så mycket pengar som främst investeras i aktier och obligationer hjälper förstås till att höja kurserna, vilket betyder att aktiemarknaderna i Europa kan repa sig långt innan konjunkturen tar ny fart.
Fast jag tror att inte att botten för Europafonderna är nådd ännu. MSCI Europa index räknat i dollar är fortfarande 2 procent högre än för ett år sedan, då den ekonomiska utvecklingen var betydligt starkare, så många av de oljeexportörer som ser världen ur ett dollarperspektiv väntar rimligen på bättre köptillfällen framöver.
En viktig förklaring är de kraftiga förändringarna på den globala valutamarknaden. Jämfört med när dollar var som starkast, sommaren 2001, så har euron stärkts med över 80 procent, medan pundet bara stigit drygt 40 procent mot dollarn och yenen endast knappt 20 procent. Vänder man på dessa siffror så är det inte bara mot dollarn som euron stärkts, den har stigit i värde även mot de flesta andra valutor (svenska och norska kronor är undantag, som legat stabilt mot euron). Brittiska pundet låg tidigare stabilt mot euron, men det senaste halvåret är försvagningen lika kraftig som för dollarn.
En starkare euro slår hårdare i vissa branscher. Läkemedelsföretag tillhör de som förlorar mest, eftersom en stor andel av försäljningen sker i USA, där marginalerna dessutom ofta varit störst. Även verkstad och kemi är branscher som förlorar stort på en svagare dollar. Banker och telekom klarar sig bättre, eftersom deras intäkter till stor del följer med euron uppåt.
Tyskland vinnare
Under första kvartalet 2008 har länder med en mindre cyklisk industri klarat sig bättre, börsnedgången i Danmark och Schweiz är bara 11 procent, medan Tyskland och Portugal är förlorare. Jämfört med för ett år sedan är dock tyska aktier vinnare, vilket beror på uppvärderingen förra våren då den tyska tillväxten sköt fart.
Fallande dollarkurs är dock otillräcklig som förklaring. Bara 16 procent av de europeiska företagens intäkter kommer från Nordamerika, medan 21 procent kommer från tillväxtmarknader. Men lönsamheten har varit högre i USA, särskilt för bilar och lyx, samt för råvaror som prissätts i dollar. Ungefär en tredjedel av de europeiska börsföretagens vinster har därför varit i dollar, enligt Credit Suisse. Å andra sidan har många råvarupriser stigit minst lika mycket som dollarn fallit, vilket mildrar problemen inom till exempel sektorerna olja och kemi.
Det stora omslaget efter årsskiftet verkar vara att en majoritet nu räknar med att även Europa är på väg ned i en lågkonjunktur. Mest oroande är nog statistik som visar att bostadspriserna har vänt nedåt, eftersom fallande bopriser utlöste den nuvarande kreditkrisen i USA.
Om inte annat så har osäkerheten om framtiden ökat – och ett klassiskt påstående är ”Börsen avskyr osäkerhet”. Skulle de senaste årens tillväxt i Europa hålla i sig så kommer säkert fler utländska placerare att lockas av aktier som följer med euron uppåt. Men fortsätter tillväxten i europeisk ekonomi att falla framöver, så slår det dubbelt eftersom försvagning i både USA och Europa rimligen blir en övermäktig börda för resten av världsekonomin.
Botten inte nådd ännu
Jag tycker en global försvagning verkar högst rimlig, dels därför att världen de senaste fyra åren upplevt rekordhög tillväxt, dels därför att även Kina nu rapporterar problem med brant stigande inflation. Den rimliga lösningen är högre räntor och en period med lägre tillväxt för att ekonomin ska komma i bättre balans. De underliggande orsakerna överdriven spekulation i fastigheter och höga råvarupriser talar tyvärr för att det krävs en längre tidsperiod än till exempel efter IT-bubblan innan tillväxten i Europa åter kan ta fart.
Samtidigt betyder höga råvarupriser att det finns enorma belopp som behöver investeras. Enligt Morgan Stanley gör ett oljepris på 100 dollar att de exporterande länderna måste investera ungefär 2 trillioner dollar per år (12.000 miljarder kronor). Ett inflöde av så mycket pengar som främst investeras i aktier och obligationer hjälper förstås till att höja kurserna, vilket betyder att aktiemarknaderna i Europa kan repa sig långt innan konjunkturen tar ny fart.
Fast jag tror att inte att botten för Europafonderna är nådd ännu. MSCI Europa index räknat i dollar är fortfarande 2 procent högre än för ett år sedan, då den ekonomiska utvecklingen var betydligt starkare, så många av de oljeexportörer som ser världen ur ett dollarperspektiv väntar rimligen på bättre köptillfällen framöver.
