Rätt tillfälle för passiv att bli aktiv
De senaste fem åren har aktiemarknaderna stigit kraftigt, samtidigt som spartiden obevekligt blir kortare. Det är starka argument för att även långsiktiga sparare nu bör sänka risken genom att minska andelen aktiefonder.
Ett klassiskt råd till aktiesparare – vare sig de köper egna aktier direkt eller investerar via fonder – är att tänka långsiktigt och strunta i de kortsiktiga svängningarna: Köp och behåll.
Och det finns flera fördelar med en sådan passiv strategi: den spar tid, den ger lägre kostnader och den minskar risken att göra affärer vid fel tillfälle. Amatörer blir ofta skrämda att sälja efter kraftiga ras, för att sedan vänta och göra nya investeringar först efter att börserna redan stigit kraftigt. Den som väljer ”köp och behåll” undviker att i onödan sälja billigt och köpa dyrt.
Men de senaste årens kraftiga svängningar på aktiemarknaden har samtidigt visat att det finns mycket att tjäna på att ta hem vinster när aktiekurserna har nått orimligt högt. Tydligast är IT-bubblan. En svensk som haft pengar i en genomsnittlig globalfond de senaste sju åren har fortfarande, trots börsuppgång de senaste fem åren, inte återhämtat värdeminskningen under börsraset 2001 och 2002. Det hade varit bättre att sälja någon gång under år 2000 och sedan haft pengarna i madrassen. Och förstås ännu bättre att sälja dyrt och köpa tillbaka samma aktier efter börsraset.
I veckans krönika ska jag försöka svara på 3 frågor: Vilken strategi är normalt bäst? Hur påverkas valet när aktiemarknaden har stigit kraftigt? Hur lång spartid behövs för att våga vara passiv?
(1) Vilken strategi är bäst – passiv eller aktiv?
Fondbolag argumenterar ofta för att alla fondsparare ska vara passiva och ”sitta still i båten”. Detta är förstås mest bekvämt för fondbolagen. Men är det sant?
I början på augusti presenterade Fidelity en beräkning som visar att det räcker med ett litet antal av de bästa börsdagarna för att ge hela aktiemarknadens uppgång. Den som missat de tio bästa dagarna de senaste 15 åren har fått mindre än hälften så hög totalavkastning – och den som missat de 40 bästa dagarna har inte fått någon avkastning alls. Fidelity påstår att detta är ett starkt argument för att vara långsiktig och passiv (slutsatserna finns i en artikel av Swedbank med rubriken ”Tålamod lönar sig”, länk ovan till höger).
Jag har kontrollräknat, med utgångspunkt från Affärsvärldens Generalindex under 15 år från den 21 augusti 1992, totalt 3767 börsdagar. Mitt resultat när jag tar bort de bästa dagarna blir ungefär samma som Fidelitys, men dessutom har jag räknat åt andra hållet. Tabellen nedan visar även vad som hade hänt om man istället hade lyckats att undvika de 10 sämsta eller de 40 sämsta dagarna:
| Svårt att tolka Fidelitys beräkning | |
| 10.000 kronor som följt Affärsvärldens generalindex från 21 augusti 1992 | Resultat i kronor efter 15 år |
| Utom de 40 sämsta börsdagarna | 490 144 |
| Utom de 10 sämsta dagarna | 147 555 |
| Alla börsdagar | 82 812 |
| Utom de 10 bästa dagarna | 42 449 |
| Utom de 40 bästa börsdagarna | 12 527 |
Som synes är det svårt att tolka Fidelitys beräkning. Visst kan man missa en stor del av börsuppgången om man råkar missa de bästa börsdagarna. Men samtidigt finns väldigt mycket att tjäna på att undvika de sämsta dagarna.
Dessutom inträffar förstås de största svängningarna på Stockholmsbörsen ofta när osäkerheten är stor, vilket betyder att dagar med stora nedgångar ofta följs av dagar med stora uppgångar. Fyra gånger under dessa 15 år har samma månad både innehållit minst två av de 40 sämsta dagarna och minst två av de 40 bästa dagarna: september 1992, oktober 1998, juli 2002 och maj 2006. Den som har undvikit aktiemarknaden under dessa månader har alltså missar både bra och dåliga dagar, vilket visar att det är mycket svårt att bara undvika de sämsta dagarna, utan att samtidigt missa de bästa dagarna. Och tvärt om.
Och som jag påpekade i inledningen finns även tre andra fördelar som gör att en passiv strategi normalt är bäst.
(2) Hur påverkas valet när aktiemarknaden har stigit kraftigt?
Men om aktiemarknaden stiger kraftigt under flera år så att risken för börsras ökar kraftigt, då finns det väldigt mycket att tjäna på att ta hem en del av vinsterna och vänta på ett bättre köptillfälle.
En eller två gånger per årtionde kommer därför ett år när passiva sparare bör bli aktiva och ta hem vinster samt sänka risktagandet. År 2000 var uppenbart ett sådant år. Och jag tror att 2007 också kommer att visa sig bli ett bra år att sälja aktiefonder.
Om man tror att aktiemarknaden följer en långsiktig bastrend, så ökar risken för riktigt dåliga börsdagar om aktiekurserna befinner sig långt över bastrenden. Och den senaste månadens nedgång är ganska liten, jag tror att världens börser fortfarande befinner sig långt över den nivå som är långsiktigt rimlig (se ”Brant nedgång till bastrenden”, länk ovan till höger).
(3) Hur lång spartid behövs för att våga vara passiv?
Vilka risker som är rimliga att ta på aktiemarknaden är individuellt, andelen aktiesparande påverkas dels av konkreta skillnader i till exempel inkomst och ålder, dels av subjektiva faktorer som sparmål och attityd till att förlora pengar.
Men fondbolag och säljare ger ofta en överdriven bild av hur säkra aktiefonder är på 5 eller 10 års sikt. Sanningen är att det historiskt har funnits gott om 10-årsperioder då aktiebörser tappat i värde, särskilt om man justerar för inflationen. Det gäller även Stockholmsbörsen om man blickar mer än 25 år bakåt (se ”62 dåliga år för aktier”). Ökar spartiden till 20 år blir de historiska argumenten för aktier starkare.
Men när börsföretagens vinster under några år har stigit kraftigt, så är det många optimister som drar ut kurvorna för långt in i framtiden, vilket gör att aktiekurserna trissas upp. Då är det fullt möjligt att sämre tider och fallande vinster gör att aktiefonder ger lägre avkastning än räntefonder även under en 20-årsperiod (detta påpekade jag redan år 2000 i ”Tro inte som Pia Nilsson”, länk ovan till höger).
De senaste fem årens branta börsuppgång har alltså givit en ökad risk för dåligt resultat från aktiefonder även 20 år framåt. Och alla som har kortare spartid kvar bör allvarligt överväga att sänka risken i sitt fondsparande genom att minska andelen aktiefonder. Som jag påpekade i förra veckans krönika är den senaste månadens nedgång liten jämfört med de föregående fem årens branta börsuppgång (se ”PPM-sparare tjänar på längre perspektiv”).
