Slumpen lika bra som fondandelsfonder

Under hösten 2003 startade tre av storbankerna fondandelsfonder och i maj 2004 startade även Handelsbanken sina två. Reklamen har varit intensiv och insättningarna stora, totalt 8,9 miljarder kronor under 2004. Därmed är det förstås intressant att nu kontrollera resultaten under året.

Fondandelsfonder kallas ofta ”fond-i-fond” (en halvbra översättning av det engelska uttrycker ”Fund-of-funds”), men jag tycker att ”fondandelsfond” är ett bättre svenskt ord. Den ursprungliga idén är att hjälpa en grupp investerare att välja rätt ibland alla världens fonder, men numera används konstruktionen även för att sälja en enda extern fond (vanligt i Norge) eller för att sälja en blandning där enbart fondbolagets egna fonder ingår (bland annat Brummer, Carnegie, Länsförsäkringar och Nordea).

Uppenbart finns det ett behov hos många fondsparare att få hjälp att välja fonder. Men det är inte alls säkert att den som förvaltar en fondandelsfond lyckas välja rätt och hittills har de personer som fått ansvaret ofta saknat både dokumenterad kompetens och resurser att välja externa fonder (se ”Vänta på bättre fond-i-fond”, länk till höger).

Högre årsavgifter

Samtidigt finns en stor nackdel med fondandelsfonder, nämligen högre årsavgifter. I många fall drar de underliggande fonderna sina årsavgifter och sedan drar fondandelsfonden en lika stor årsavgift. Därmed blir den sammanlagda förvaltningsavgiften ofta omkring 2,5 procent per år och totalkostnaden (mätt som TER, alltså fondens kostnader exklusive transaktionskostnader) uppåt 4 procent per år. TKA (inklusive transaktionskostnader) blir förstås ännu högre och ger en rejäl ”broms” som gör det svårt för förvaltaren att överträffa normala fonder i samma kategori och ännu svårare att hänga med jämförelseindex (som helt saknar kostnader)

I Sverige får fondbolagen dock inte ta dubbelt betalt om de underliggande fonderna och fondandelsfonden tillhör samma koncern. Dessutom har några satt ett tak för den sammanlagda förvaltningsavgiften (till exempel Robur, som utlovar en total förvaltningsavgift på 1,8 procent). TER och TKA blir dock högre även hos Robur, eftersom de externa fonderna har kostnader utöver förvaltningsavgiften.

När en fondandelsfond enbart innehåller fonder som tillhör samma koncern, så borde en blandfond på samma risknivå utvecklas lika bra. Då är det knappast värt för kunden att betala 1,55 procent per år hos Nordea eller 1,7 procent per år hos Länsförsäkringar, när en liknande blandfond hos samma fondbolag kostar 1,4 procent (Nordea Futura) respektive 1,5 procent (Länsförsäkringar Trygghet).

Att förvaltaren väljer bland ett större utbud fonder tycker jag är den enda verkliga poängen med fondandelsfonder, helst att de hjälper fondspararen att välja bland alla fonder på marknaden. Och nytta gör de förstås bara om de överträffar genomsnittet bland övriga fonder.

Som snittet i Sverige

Jag har granskat resultaten för fondandelsfonder, både i Sverige och i hela Europa. Metoden jag valt är att beräkna snitt för ”% Rankning” som talar om hur en fond har lyckats jämfört med övriga fonder i samma kategori, omräknat till en skala från 1 (bäst) till 100 (sämst).

I Sverige finns idag 25 fondandelsfonder registrerade och 22 av dessa har en avkastning under helåret 2004. Hälften har lyckats sämre än snittet i sin kategori och %-rank är i snitt 50,1. Resultatet var en liten aning bättre år 2003, de elva svenska fondandelsfonder som fanns hela det året hade ett %-snitt på 48,6.

Tittar man på de enskilda fonderna så finns en tendens att de fondandelsfonder som är rena aktiefonder har lyckats bättre än blandfonderna. Av de fyra som har lyckats bäst i sin kategori är tre globalfonder (Firstnordic Offensiv, Carnegie Fund of Funds och Aktie-Ansvar Fondselect).

De tre som har lyckats sämst i sin kategori (Länsförsäkringar Normal, Länsförsäkringar Försiktig och SEB Balanserad) är alla tre blandfonder. Dessutom finns en tydlig trend hos både Robur, Nordea och SEB att resultaten försämras när aktieandelen minskar. En rimlig förklaring är att de högre förvaltningsavgifterna i fondandelsfonder blir mer betungande när en stor del av placeringarna är räntebärande värdepapper, åtminstone under ett år som 2004 då räntorna har varit rekordlåga.

Både Robur, SEB och Länsförsäkringar har även lyckats dåligt totalt sett. 8 av deras 9 fondandelsfonder är sämre än snittet under 2004. Bara Robur Access 100 har lyckats bra (%-rank 29). Länsförsäkringar är sämst år 2004, deras minst dåliga fondandelsfond har %-rank 63. Handelsbankens två fondandelsfonder har som sagt inte funnits hela året.

Som snittet i Europa

Totalt i Europa finns i Morningstars databas just nu 2214 fondandelsfonder. Deras resultat är i högsta grad medelmåttiga. År 2003 var %-rank för fondandelsfonder i Europa i snitt 48,3. År 2004 är det 48,1. Visst kan man tycka att det är en liten aning bättre än 50, men skillnaden motsvarar en genomsnittlig skillnad i avkastning på mindre än 0,2 procent per år. Knappast tillräckligt för kunderna ska vara nöjda.

En apa som kastar pil är den klassiska liknelsen på Wall Street i New York för att jämföra en aktieplacerare med slumpen. Resultaten för fondandelsfonder, både i Sverige och i Europa, är onekligen väldigt nära det som kan förväntas om en apa kastar pil. Och jag är inte förvånad. Det grundläggande problemet är att väldigt få fondandelsfonder förvaltas med ett fritt urval fonder. Även förvaltarna hos Handelsbanken, Robur och SEB är bundna till de externa fondbolag som har gått med på att ge stora provisioner till de svenska bankerna.

Aktie-Ansvar bäst

Samtidigt finns det faktiskt bra och enkla sätt att själv välja fonder. Ett är att spara i den indexfond i kategorin som har lägst förvaltningsavgift (som därmed på sikt garanterat kommer att överträffa snittet). Ett annat är att själv leta efter duktiga fondförvaltare, till exempel med tips från Morningstar. Ett tredje sätt är att regelbundet flytta till vinnarfonder (vilket dock är ganska tidskrävande, se ”Sju problem med momentum”). Alla dessa tre metoder ska förstås utgå från en fördelning mellan fondkategorier som ger bra riskspridning och en avvägning så att risktagandet i individens ekonomi blir lagom total sett, med det gäller även om man sparar i fondandelsfonder.

Alternativet är förstås att välja en fondandelsfond där förvaltaren väljer någorlunda fritt bland externa fonder och har presterat bra resultat. Tyvärr är det få som ens har funnits 3 år ännu, så resultaten är svåra att utvärdera. Men den svenska fondandelsfond som jag tycker verkar bäst är Aktie-Ansvar Fondselect.