Lägre avgifter i svenska hedgefonder
Svenska hedgefonder är billigare än de som är registrerade i skatteparadis. Fördelen finns på tre nivåer: lägre fast årsavgift, lägre dolda kostnader och lägre resultatbaserade arvoden.
I går offentliggjorde brittiska Fitzrovia ny information om hur stora avgifter hedgefonder som säljs i Europa tar ut av spararna. Jämförelsen gäller i första hand hedgefonder registrerade i skatteparadis (Bermuda, Virgin Islands, Cayman Islands, Dublin och Luxemburg).
Tre nivåer
Hedgefonder tar betalt på tre nivåer. Den första är en fast förvaltningsavgift, som i Sverige normalt är 1 procent av kapitalet per år. Den andra nivån är övriga kostnader som tas ur fonden, som är små i Sverige men ofta betydande ute i Europa. Tillsammans kallas nivå ett och två för ”Total Expense Ratio” (TER). Den tredje nivån är en resultatbaserad avgift, normalt 20 procent av årets avkastning.
Resultaten i Fitzrovias jämförelse av hedgefonder borde vara mycket intressanta för de som investerar i hedgefonder, främst att kostnaderna på de tre nivåerna varierar så mycket mellan olika länder och olika hedgefonder.
Enligt Fitzrovia är den genomsnittliga årliga förvaltningsavgiften (nivå ett) för hedgefonder i skatteparadis 1,47 procent. Men skillnaderna är stora, nästan hälften av hedgefonderna tar en fast årsavgift som är 1 procent eller lägre, medan en femtedel tar ut 2 procent eller mer. Svenska hedgefonder ligger alltså bra till, eftersom de allra flesta tar 1 procent per år. Den äldsta och största svenska hedgefonden, Zenit, kostar bara 0,75 procent i fast arvode.
Dolda kostnader 0,92 procent
Ännu tydligare är fördelen med svenska hedgefonder när det gäller de dolda kostnaderna. Hedgefonderna i skatteparadis tar enligt Fitzrovia ut kostnader utöver förvaltningsavgiften (nivå två) som i genomsnitt är 0,92 procent av förvaltat kapital per år. Svenskregistrerade fonder saknar nästan helt sådana kostnader, vilket beror på att det bara är betalning till förvaringsinstitut och finansinspektionen som accepteras som en separat kostnad här. Ute i Europa, särskilt i Luxemburg, är dessa kostnader (ibland ingår till och med marknadsföring, administration och styrelsemöten) tillsammans ofta lika stora som förvaltningsavgiften.
När det gäller den resultatbaserade avgiften (nivå tre) finns intressanta skillnader både i hur den beräknas och den faktiska storleken. Bara 18 procent av hedgefonderna i skatteparadis drar av den riskfria räntan från avkastningen innan fondens ”performance fee” beräknas. I Sverige är det tvärtom standard i branschen att inte ta betalt för den avkastning som motsvarar räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar (förvaltaren belönas enbart för avkastningen därutöver, det som brukar kallas ”riskpremien”).
Den resultatbaserade avgiften varierar självklart kraftigt mellan olika år för enskilda hedgefonder, beroende på deras resultat. Men för hedgefonderna som grupp borde snittet vara stabilt (om hedgefonderna åstadkommer det som ofta utlovas, en avkastning som är oberoende av avkastningen hos andra investeringar). Verkligheten är dock att den resultatbaserade avgiften varierat kraftigt mellan olika år och är tydligt beroende av börsutvecklingen. Högst var snittet år 1999 (4,79 procent av fondförmögenheten, inklusive hedgefonder som förlorade pengar det år et och inte tog någon resultatbaserad avgift) och lägst var snittet år 2002 (1,53 procent av fondförmögenheten).
Minst 3,94 procent per år
TER i skatteparadisen är i snitt 2,41 procent (summa av nivå ett och två, se ovan) och år 2002 ger det alltså en sammanlagd kostnad för investerarna i dessa hedgefonder på 3,94 procent. Alla andra år när hedgefonderna lyckas bättre och de resultatbaserade avgifterna därmed blir högre, har totalkostnaden varit ännu högre.
Riktigt hög blir förstås totalkostnaden om investeringen i dessa hedgefonder görs via en fond-i-fond som också tar ut både fast förvaltningsavgift och resultatbaserad avgift. Jag har nämnt hedgefonden Guide som ett exempel på detta problem i krönikan ”2005 bättre år för hedgefonder” (länk ovan till höger).
Även svenska hedgefonder har höga totalkostnader. Men eftersom TER ligger strax över 1 procent och svenska hedgefonder normalt justerar för den riskfria räntan när resultatavgiften beräknas blir avbränningen ändå klart mindre. Jag har flera gånger tidigare påpekat den stora fördelen med Helios, att denna fond-i-fond ger riskspridning utan att ta ut någon extra avgift alls. Därtill kan man alltså lägga att TER i de underliggande hedgefonderna är mindre än hälften av genomsnittet hos de hedgefonder som säljs i andra delar av i Europa, samt att den resultatbaserade avgiften enbart beräknas på ”riskpremien”.
Tre nivåer
Hedgefonder tar betalt på tre nivåer. Den första är en fast förvaltningsavgift, som i Sverige normalt är 1 procent av kapitalet per år. Den andra nivån är övriga kostnader som tas ur fonden, som är små i Sverige men ofta betydande ute i Europa. Tillsammans kallas nivå ett och två för ”Total Expense Ratio” (TER). Den tredje nivån är en resultatbaserad avgift, normalt 20 procent av årets avkastning.
Resultaten i Fitzrovias jämförelse av hedgefonder borde vara mycket intressanta för de som investerar i hedgefonder, främst att kostnaderna på de tre nivåerna varierar så mycket mellan olika länder och olika hedgefonder.
Enligt Fitzrovia är den genomsnittliga årliga förvaltningsavgiften (nivå ett) för hedgefonder i skatteparadis 1,47 procent. Men skillnaderna är stora, nästan hälften av hedgefonderna tar en fast årsavgift som är 1 procent eller lägre, medan en femtedel tar ut 2 procent eller mer. Svenska hedgefonder ligger alltså bra till, eftersom de allra flesta tar 1 procent per år. Den äldsta och största svenska hedgefonden, Zenit, kostar bara 0,75 procent i fast arvode.
Dolda kostnader 0,92 procent
Ännu tydligare är fördelen med svenska hedgefonder när det gäller de dolda kostnaderna. Hedgefonderna i skatteparadis tar enligt Fitzrovia ut kostnader utöver förvaltningsavgiften (nivå två) som i genomsnitt är 0,92 procent av förvaltat kapital per år. Svenskregistrerade fonder saknar nästan helt sådana kostnader, vilket beror på att det bara är betalning till förvaringsinstitut och finansinspektionen som accepteras som en separat kostnad här. Ute i Europa, särskilt i Luxemburg, är dessa kostnader (ibland ingår till och med marknadsföring, administration och styrelsemöten) tillsammans ofta lika stora som förvaltningsavgiften.
När det gäller den resultatbaserade avgiften (nivå tre) finns intressanta skillnader både i hur den beräknas och den faktiska storleken. Bara 18 procent av hedgefonderna i skatteparadis drar av den riskfria räntan från avkastningen innan fondens ”performance fee” beräknas. I Sverige är det tvärtom standard i branschen att inte ta betalt för den avkastning som motsvarar räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar (förvaltaren belönas enbart för avkastningen därutöver, det som brukar kallas ”riskpremien”).
Den resultatbaserade avgiften varierar självklart kraftigt mellan olika år för enskilda hedgefonder, beroende på deras resultat. Men för hedgefonderna som grupp borde snittet vara stabilt (om hedgefonderna åstadkommer det som ofta utlovas, en avkastning som är oberoende av avkastningen hos andra investeringar). Verkligheten är dock att den resultatbaserade avgiften varierat kraftigt mellan olika år och är tydligt beroende av börsutvecklingen. Högst var snittet år 1999 (4,79 procent av fondförmögenheten, inklusive hedgefonder som förlorade pengar det år et och inte tog någon resultatbaserad avgift) och lägst var snittet år 2002 (1,53 procent av fondförmögenheten).
Minst 3,94 procent per år
TER i skatteparadisen är i snitt 2,41 procent (summa av nivå ett och två, se ovan) och år 2002 ger det alltså en sammanlagd kostnad för investerarna i dessa hedgefonder på 3,94 procent. Alla andra år när hedgefonderna lyckas bättre och de resultatbaserade avgifterna därmed blir högre, har totalkostnaden varit ännu högre.
Riktigt hög blir förstås totalkostnaden om investeringen i dessa hedgefonder görs via en fond-i-fond som också tar ut både fast förvaltningsavgift och resultatbaserad avgift. Jag har nämnt hedgefonden Guide som ett exempel på detta problem i krönikan ”2005 bättre år för hedgefonder” (länk ovan till höger).
Även svenska hedgefonder har höga totalkostnader. Men eftersom TER ligger strax över 1 procent och svenska hedgefonder normalt justerar för den riskfria räntan när resultatavgiften beräknas blir avbränningen ändå klart mindre. Jag har flera gånger tidigare påpekat den stora fördelen med Helios, att denna fond-i-fond ger riskspridning utan att ta ut någon extra avgift alls. Därtill kan man alltså lägga att TER i de underliggande hedgefonderna är mindre än hälften av genomsnittet hos de hedgefonder som säljs i andra delar av i Europa, samt att den resultatbaserade avgiften enbart beräknas på ”riskpremien”.
