Svårt spå spartid

Igår var det åtta år sedan mitt bröllop, i Djurgårdskyrkan precis bredvid Gröna Lund i Stockholm. Så eftersom vädret igår eftermiddag var bästa möjliga, varmt och soligt, valde vi att fira tillsammans hela familjen på Grönan.

Jag tänker tillbaka på vår bröllopsdag. När vi gifte oss den 18 maj 1996 var det också soligt, men betydligt kallare och träden hade ännu inga löv. Jag skulle nog inte ha gissat att vi åtta år senare skulle återvända med tre barn till Gröna Lund.

Svårt att spå

Ännu mindre skulle jag ha gissat att andra hälften av de åtta åren har jag jobbat med att skriva artiklar till en hemsida på internet som enbart innehåller information om fonder. För åtta år sedan var jag journalist på Affärsvärlden och skulle en månad senare åka på en reportageresa till Hongkong och Peking. Och internet hade ännu inte blivit tillgängligt för vanligt folk, bredband hade vi möjligen nyss fått tillgång till på jobbet.

Svenska folkets samlade fondsparande våren 1996 var ungefär 250 miljarder kronor. Per 31 mars 2004 var det 950 miljarder och även efter börsnedgången den senaste månaden är det gissningsvis kring 900 miljarder. Inte heller denna dramatiska uppgång hade jag trott på, det var först 1997 som svenska folket började sätta in riktigt stora belopp i aktiefonder varje månad.

Insikten om hur lite jag visste då om framtiden ger ödmjukhet. Jag brukar ibland påpeka att jag tror att det är omöjligt att spå aktiemarknadernas framtid mer än ett år framåt (se till exempel ”Lär dig av mitt misstag”, länk ovan till höger). Att försöka spå åtta år framåt är uppenbart orimligt. Det går helt enkelt inte.

Pensionssparande i aktier

Men samtidigt är det just det som placeringsrådgivare ofta förväntar sig att kunden ska kunna göra: ”Hur lång är spartiden?” eller ”När räknar du med att du kommer att behöva pengarna?”

Spartiden är viktig, eftersom den till stor del avgör vilket risktagande som är rimligt. Som jag brukar påpeka (senaste i ”Välj rätt andel aktiefonder”) är det först om spartiden är över 20 år som sannolikheten är hyfsat stor att aktier ger högre avkastning än räntesparande.

I vissa fall vet vi förstås ganska bra. Pensionssparande kan inte tas ut förrän efter 55 års ålder och många har funderat kring hur långt upp i åren de kommer att vilja fortsätta jobba. Målsparande till bostad eller semester är nog också ofta ganska bestämt i tiden.

Men i praktiken är det en stor del av fondsparandet som görs utan bestämt mål, ”för säkerhets skull”. Då ser verkligheten ofta ut ungefär såhär: ”Jag sparar pengar som jag inte behöver just nu och knappast det närmaste året, men jag har ingen aning om när jag kommer att hitta på något som gör att jag behöver pengarna.”

Övrigt i räntesparande

Är det då rimligt att spara i aktiefonder? Jag tycker att flexibilitet och trygghet talar för att snarare ha en stor del i räntesparande. För alla som har bolån finns då dessutom möjligheten att spara genom att amortera på lånen (vilket vi gör i min familj). Då får man en svårslagen ränta, nämligen den man själv annars skulle betala. Lättast att amortera är det om man helt eller delvis lånat till rörlig ränta.

Danske Banks svenska dotterbolag Bokredit har nyligen lanserat en variant på amortering som heter Duoflex. Alla kunder som har lån på minst en miljon kronor kan få exakt samma ränta på ett eller flera bankkonton. Fördelen är förstås att man enkelt får en ökad flexibilitet, för när man plötsligt behöver spendera en del av sparandet så behöver man inte göra någon låneansökan. Nackdelen är att man binder sig hårdare till att låna av just Bokredit, som åtminstone just idag inte har den lägsta räntan. Dessutom är det kanske lättare att lockas till konsumtion av sparandet om det finns insatt på ett vanligt bankkonto än om det är undanstoppat i en fond.

För några år sedan berättade en fond-VD för mig att han valt en omvänd variant. Han hade krävt av sin bank att få en rejäl checkkredit (300.000 kronor om jag minns rätt) som hade samma ränta som på bolånen. Därmed kunde han amortera maximalt, och hade ändå full frihet att spendera extra när han behövde det. Tyvärr är nog denna lösning bara möjlig om man är en mycket bra kund hos banken.

Räntefonder med låg årsavgift är också en bra lösning, särskilt om sparbeloppet inte är så stort. Det är lätt att sätta in och ta ut även små belopp och avkastningen blir betydligt bättre än på de flesta bankkonton. Om sparandet är stort kan det förstås löna sig att köpa egna obligationer, men det är nog sällan folk orkar med besväret (se ”Egen räntefond sällan intressant”).

Eller något roligt

Ytterligare en variant är förstås att strunta i att spara ”för säkerhets skull” och göra något roligt istället. Gå på Gröna Lund till exempel. Gårdagens besök var premiär för våra tre barn (mellan 1 och 7 år) men jag vågar spå att vi kommer att återvända många gånger. De små radiobilarna och klassikern ”Lustiga Huset” var barnens favorit och vi är mycket nöjda med både miljö och mat på den nya restaurangen ”Kaskad”.