Fonder ofta bäst
Kritik av enskilda misstag skymmer ofta det faktum att fonder är en fantastiskt bra uppfinning. Men vissa fonder är bättre än andra.
Igår firade Fondbolagens Förening sitt 25-årsjubileum på Nalen i Stockholm. Mats Wester, chefredaktör för Sparöversikt, höll i den inledande debatten och frågade bland annat: ”Vad är det bästa med fonder?”
Sveriges mest kända fondbolagschef, Anders Lannebo, svarade: ”Fonder skapar en ägardemokrati som väldigt bra och elegant. Även mycket små belopp kan slussas in på aktiemarknaden och på sikt få en högre avkastning än banksparande.”
Efter ett par kritiska krönikor under april (se ”Nu slipper fondbolagen hymla med avgifterna” och ”Så genomskådar du fondbolagens trick”, länkar till höger) har jag fått kritik från fondbolagen att jag är alltför negativ till fonder. Eller åtminstone inte lika snäll som Mats Wester.
Fast jag tror att alla journalister är medvetna om fenomenet att negativa nyheter ofta får större utrymme än positiva. Det var faktiskt det första jag skrev om när jag började på Morningstar i augusti 2000 (se ”Glöm inte det positiva”).
Robin Hood
Självklart håller jag med Anders Lannebo om att fonder är en fantastisk uppfinning. Särskilt för småsparare är fonder nästan alltid det bästa alternativet vid långsiktigt sparande. Och när det gäller att ge en global riskspridning finns inget bättre alternativ, även för den som investerar miljonbelopp.
Jag vill gå ett steg längre och påstå att fonder är aktiemarknaden Robin Hood, som tar från de rika och ger till de fattiga. Konstruktionen med en förvaltningsavgift i procent av investerat i kapital innebär att kunder som investerar små belopp är olönsamma för fondbolagen. Ändå fortsätter de flesta fondbolag att även ta emot mycket små insättningar, istället för att enbart konkurrera om de rika kunderna. Bravo!
Men beskrivningar av hur bra fonder är i allmänhet, det vill folk inte läsa varenda vecka. Någon gång per år har jag skrivit krönikor som argumenterar för fonder i allmänhet. Men de läsare som hör av sig och ger tips om vad jag borde skriva om, de önskar utan undantag betydligt smalare ämnen.
Framför allt vill folk ha hjälp att välja bland alla de alternativ som finns, över 600 hos PPM och fyra gånger fler totalt i Sverige. Därför ägnar jag betydligt mer tid åt att peka ut duktiga förvaltare (till exempel i krönikan ”Lita på dubbla vinnare”).
Svagheter och misstag
Om jag argumenterar för att vissa fonder är bättre än andra, så innebär det ofrånkomligt att jag måste påpeka svagheter hos övriga fonder och misstag som fondbolag gjort. Konkurrens innebär att det finns både vinnare och förlorare.
Dessutom är fondbolagen själva tillräckligt bra på att berätta om fördelarna med fonder, helt på egen hand. Återigen, det är inte argument för att spara i fonder som saknas. Det som saknas är oberoende hjälp att välja ut vilka fonder som är bäst för olika typer av sparande, beroende på individens behov och läget på marknaderna. Just detta försöker Morningstar att ge.
Sveriges mest kända fondbolagschef, Anders Lannebo, svarade: ”Fonder skapar en ägardemokrati som väldigt bra och elegant. Även mycket små belopp kan slussas in på aktiemarknaden och på sikt få en högre avkastning än banksparande.”
Efter ett par kritiska krönikor under april (se ”Nu slipper fondbolagen hymla med avgifterna” och ”Så genomskådar du fondbolagens trick”, länkar till höger) har jag fått kritik från fondbolagen att jag är alltför negativ till fonder. Eller åtminstone inte lika snäll som Mats Wester.
Fast jag tror att alla journalister är medvetna om fenomenet att negativa nyheter ofta får större utrymme än positiva. Det var faktiskt det första jag skrev om när jag började på Morningstar i augusti 2000 (se ”Glöm inte det positiva”).
Robin Hood
Självklart håller jag med Anders Lannebo om att fonder är en fantastisk uppfinning. Särskilt för småsparare är fonder nästan alltid det bästa alternativet vid långsiktigt sparande. Och när det gäller att ge en global riskspridning finns inget bättre alternativ, även för den som investerar miljonbelopp.
Jag vill gå ett steg längre och påstå att fonder är aktiemarknaden Robin Hood, som tar från de rika och ger till de fattiga. Konstruktionen med en förvaltningsavgift i procent av investerat i kapital innebär att kunder som investerar små belopp är olönsamma för fondbolagen. Ändå fortsätter de flesta fondbolag att även ta emot mycket små insättningar, istället för att enbart konkurrera om de rika kunderna. Bravo!
Men beskrivningar av hur bra fonder är i allmänhet, det vill folk inte läsa varenda vecka. Någon gång per år har jag skrivit krönikor som argumenterar för fonder i allmänhet. Men de läsare som hör av sig och ger tips om vad jag borde skriva om, de önskar utan undantag betydligt smalare ämnen.
Framför allt vill folk ha hjälp att välja bland alla de alternativ som finns, över 600 hos PPM och fyra gånger fler totalt i Sverige. Därför ägnar jag betydligt mer tid åt att peka ut duktiga förvaltare (till exempel i krönikan ”Lita på dubbla vinnare”).
Svagheter och misstag
Om jag argumenterar för att vissa fonder är bättre än andra, så innebär det ofrånkomligt att jag måste påpeka svagheter hos övriga fonder och misstag som fondbolag gjort. Konkurrens innebär att det finns både vinnare och förlorare.
Dessutom är fondbolagen själva tillräckligt bra på att berätta om fördelarna med fonder, helt på egen hand. Återigen, det är inte argument för att spara i fonder som saknas. Det som saknas är oberoende hjälp att välja ut vilka fonder som är bäst för olika typer av sparande, beroende på individens behov och läget på marknaderna. Just detta försöker Morningstar att ge.
