Så genomskådar du fondbolagens trick
Argumentet för HQ Strategifond är ett intressant exempel på vilseledande reklam. Här är mina råd för att inte bli lurad, varken av säljtrick eller mer grundläggande missförhållanden.
I april 1998 höll jag ett seminarium på mässan ”Spara och placera dina pengar” i Malmö. Min rubrik var ”Så blir du lurad av bankernas reklam”. Det kom fyra personer.
Kanske var rubriken dålig? Men jag bestämde mig för att folk inte är intresserade av fondbranschens fallgropar. Eller att det är som med klädmode, så länge alla andra också blir lurade, så är folk nöjda.
Fast förra veckan träffade jag en gammal god vän, som argumenterade för att jag borde skriva mer om alla trick som fondbolag använder för att locka människor att investera i deras fonder. Så jag provar det i veckans krönika.
Femton år
Ett ovanligt intressant exempel skickade HQ Fonder ut under mars, en reklamfolder med bilder på missnöjda barn och temat ”Om 15 år kommer barnen att tacka dig”. Fondbolaget vill locka föräldrar att börja månadsspara i HQ Strategifond åt sina barn. Huvudargumentet är att värdeutvecklingen mellan 1988 och 2003 har varit i snitt 19 procent per år, betydligt bättre än fondens jämförelseindex (plus 11 procent per år).
Det finns flera motargument, både allmänna och kopplade direkt till fonden. Den kraftiga uppvärdering av svenska aktier som skedde under 1990-talet berodde delvis på att valutaavregleringen i Sverige upphörde 1988 och att de bundna aktierna (som utlänningar inte fick köpa) släpptes fria i början på 90-talet. Detta är engångshändelser. Dessutom har inflation och räntor fallit dramatiskt de senaste 15 åren, något som inte heller kan upprepas.
De två år då HQ Strategifond lyckades bäst jämfört med index var 1991 och 1992. Men sedan bytte fonden ansvarig förvaltare både 1993, 1994, 1995 och 1996. Fram till 1996 var avkastningen i snitt 26 procent per år. Den nuvarande förvaltaren John Strömgren har under perioden 1997 till 2003 givit Strategifonden en snittavkastning på 10 procent per år. Dessutom toppade börsen som bekant år 2000, vilket betyder att ett månadssparande i fonden de senaste sju åren har givit låg avkastning.
Visst är det värt att gratulera de som sparat i HQ Strategifond sedan 1988. Men de är inte många. Trots bra resultat de första tre åren innehöll fonden i december 1991 bara 24 miljoner kronor. Det stora inflödet av kunder skedde under perioden 1993 till 1999. Idag har fonden 32 gånger fler andelar än i december 1991 och de senaste fem åren har fondförmögenheten varit över hundra gånger större än 1991. Detta innebär både att det är en extremt liten andel av dagens andelsägare som har varit med sedan fondens start, och att fonden är betydligt mer trögrörlig idag.
Summan av dessa motargument (Stockholmsbörsens uppgång under 1990-talet var en engångshändelse, ansvarig person tog över 1996, därefter har fondens snittavkastning backat från 26 till 10 procent per år, stora fonder är mer trögrörliga) tror jag minskar intresset att spara i HQ Strategifond. Lärdomen är att vara mycket försiktig med att dra slutsatser om framtiden från den historiska utvecklingen hos fonder, särskilt de exempel som lyfts fram i reklamen. Annars är risken stor att bli vilseledd.
Fler trick
Det finns fler trick som fondbolag använder för att locka människor att investera i deras fonder. Ett är att påstå att högre risktagande ger högre avkastning, vilket jag motbevisat i krönikan "Låt dig inte luras av högriskfonder" (länk ovan till höger). Ett annat är att jämföra fondernas avkastning med index utan utdelningar (se "Glöm inte utdelningarna").
Dessutom finns mer grundläggande missförhållanden, som ofta är så dominerande bland fonderna att de flesta kunder accepterar dem som självklarheter. Ta till exempel vanan att ta mer än dubbelt så mycket betalt för aktiefonder som för obligationsfonder. Här i Sverige är årsavgiften för aktivt förvaltade aktiefonder i snitt 1,37 procent men bara 0,58 procent för obligationsfonder. Detta är inte motiverat av högre kostnader. Själva aktieförvaltningen hos ett stort fondbolag kostar bara ungefär 0,1 procent av kapitalet per år och det borde rimligen vara ungefär lika dyrt att anställa duktiga ränteförvaltare. Orsaken är främst att kunderna accepterar att betala mer för aktiefonder.
När det gäller aktieförvaltningen finns också problem. Allt fler stora fondföretag tvingar sina förvaltare att ligga nära index, men de fortsätter att ta lika höga förvaltningsavgifter som tidigare (se "Allt fler passiva i smyg"). Dessutom är det fortfarande många fondbolag som snålar och har en mycket liten grupp förvaltare, men ändå har globalfonder som investerar över hela världen (exempel är AMF, Aragon, Folksam och HQ). Några av dem kompenserar detta med en lägre årsavgift, men det är ändå tänkvärt att kunderna accepterar fonder med så små förvaltningsresurser. Både skillnader i aktivitet och skillnader i resurser verkar dessutom ha liten betydelse för fondvalen (exempelvis hos PPM).
Tio råd
På mässan i Malmö 1998 fick de fyra åhörarna tio råd för att genomskåda fondbolagens trick och inte bli lurade: Jämför med index; jämför med rätt index; välj fonder baserat på långa tidsperioder; kolla om fonden ändrat storlek eller förvaltare; ta hänsyn till skatt, avgifter och inflation; ta reda på den totala kostnaden; misstro ”om du hade...”; basera slutsatser på mer än ett nyckeltal; kom ihåg att skattefördelar alltid är osäkra; tro inte att historisk avkastning är lika med framtida. Flera av dessa råd gäller som sagt HQ Strategifond.
Mitt intryck är dock att även du, kära läsare, inte är så intresserad av varningar och kritisk granskning. De flesta läsare vill hellre få tips om vilka fonder de ska köpa, framtida vinnare. Ändå kritiserar jag ibland fondbolagen och påpekar när deras reklam eller argument är vilseledande. Men ganska sällan. Det vore intressant att veta om jag har missbedömt läsarnas intresse, hör av dig till mig på adressen nedan om du tycker att jag ska skriva mer om fondbolagens trick.
