Lönsamt välja stjärnfonder

Förra veckan presenterade Dagens Industri och Morningstar de nio fondförvaltare som fick guldstjärnor i tävlingen ”Årets stjärnförvaltare 2001”. Dessutom fick ytterligare 14 personer silver- och bronsstjärnor.

Nu, med litet perspektiv, vill jag passa på att berätta hur jag tror att vanliga fondsparare kan dra nytta av den här tävlingen. Först och främst är ”Årets stjärnförvaltare” en påminnelse om att individerna är avgörande för fondernas resultat. Jag tror att individen är mycket viktigare än organisationen, men om detta tvistar branschen. Fondcheferna har anledning att påstå motsatsen, för då behöver de inte betala så höga löner och kan ersätta erfarna förvaltare som slutar genom att befordra yngre, mindre erfarna analytiker.

För det andra är det uppenbart att det inom varje fondkategori är stor skillnad mellan olika fonders resultat. Så det är lönsamt att välja de smartaste, kunnigaste och mest erfarna fondförvaltarna. Men är de verkligen ”stjärnorna”, de som får vår utmärkelse?

Förra årets stjärnförvaltare
20001229 - 011228	Fond	Avkastning %	Kategori snitt %	Skillnad %-enheter
Global
Mikael Randel	Carnegie Worldwide	-16,9	-11,1	-5,8
Europa
Peter van Berlekom	Nordea Selekta Europa	-6,9	-15,7	8,8
Sverige
Henrik Didner & Adam Gerge	Didner & Gerge	5,7	-12,6	18,3
Småbolag
Peter Rönström	Lannebo Småbolag	12,6	-16,4	29,0
Läkemedel
Henrik Rhenman	Carnegie Medical	2,5	-5,8	8,3
Ny teknik
Johan Ågren	Banco Teknik & Inno	-43,9	-34,2	-9,7
	Snitt	-7,8	-16,0	8,2

Som ovanstående tabell visar har förra årets vinnare, som presenterades den 8 januari 2001, under förra året i snitt givit en avkastning som är 8 procentenheter bättre än genomsnittet i motsvarande kategori. Både Didner & Gerge och Rönström lyckades ta guldstjärnan en gång till. Två av sex har samtidigt misslyckats (men både Randel och Åberg är fortfarande i topp, mätt över tre år).

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att tre av sex lyckades tjäna pengar ett år då världsindex föll 9 procent och Stockholmsbörsen rasade 17 procent. Notera dessutom att även Henrik Rhenman skulle ha fått en guldstjärna för andra året i rad, om kategorin Läkemedelsfonder hade varit med i år igen. Och Peter van Berlekom var bland de bästa även under år 2001, men en av hans kollegor i Luxemburg lyckades ännu bättre.

Trots att vi hade med den verkliga förlorarkategorin ”Ny teknik” – fonder som i snitt rasade 34 procent under förra året – så är snittavkastningen om man hade köpt alla sex guldfonder lite mindre dålig än världsindex. Detta tycker jag är ett tydligt tecken på att det lönar sig att leta duktiga fondförvaltare, åtminstone på kort sikt, och att ”Årets stjärnförvaltare” är en utmärkelse värd att ta på allvar.

Tre av sju hos PPM

Förra årets sex guldstjärnor fanns alla tillgängliga hos PPM. Så är det tyvärr inte i år. Didner & Gerge och Lannebo Småbolag finns förstås kvar, tillsammans med Folksams Penningmarknadsfond. Men vinnarna i de övriga fyra kategorierna – Global, Europa, Ryssland och Hedge – saknas bland de 610 fonderna hos PPM. Hedgefonder är inte ens tillåtna.

Samtidigt är det ofta ganska små skillnader mellan guld, silver och brons. Det leder till den tredje slutsatsen, att alla som har fått medalj är värda extra uppmärksamhet. Årets 23 vinnare har inte bara lyckats mycket bra förra året, de har dessutom varit bland de främsta även de senaste tre åren, mätt som Morningstar kategorirating. Därmed räcker det normalt inte med en jättechansning förra året, som gick hem, för att även avkastningen över tre år ska ligga i topp. Detta särskilt som Morningstar kategorirating är riskjusterad, för den som chansade förra året har troligen chansat även tidigare, vilket betyder större svängningar i andelskursen och därmed högre risk, vilket straffas i vår rating.

Köp inte Rysslandsfonder

Samtidigt är det på sin plats att varna för att investera blint i förra årets vinnare. De fondkategorier som är med i tävlingen är delvis de som under året har fått mest publicitet, vilket ofta är de med högst avkastning. Under 2001 är det Ryssland och hedgefonder som är med av detta skäl.

Rysslandsfonder var i särklass när det gäller avkastning förra året, plus 98 procent i snitt, medan näst bäst var utlandsräntefonder (+12 procent) och hedgefonder (+9 procent). Fast det är inte en rekommendation att i dag placera i Rysslandsfonder. Efter tre år i rad med betydligt högre avkastning än snittet är risken för ett bakslag hög. Och erfarenheten från 1998 samt från andra ”emerging markets” tidigare under 1990-talet som haft en lysande uppgång (Hongkong 1994, Mexico 1995, Turkiet 2000) visar att rasen ofta blir skrämmande stora, för när en negativ chock kommer så finns plötsligt nästan inga köpare. Och återhämtningen tar ofta betydligt längre tid än de tre år som det tog för Moskvabörsen att komma ikapp världsindex.

Stor tvekan

Hedgefonder fick stor uppmärksamhet och gav hyfsad avkastning år 2001 (fast som sagt inte mer än internationella räntefonder). Efter stor tvekan beslöt Dagens Industri och jag att dela ut pris även i denna kategori. Vår tvekan beror på flera faktorer: Ofta krävs uppåt en miljon kronor i minsta insättning, vilket hindrar normala fondsparare. Och många hedgefonder rapporterar inte sina andelskurser till Fondbolagens Förening och klarar därför inte kravet för att anses vara ”aktivt marknadsförd direkt till privatpersoner i Sverige vid årets början” (se vårt ”Regelverk”, länk ovan till höger).

Dessutom är det mycket stor variation i risknivå mellan de fonder som brukar kallas ”hedgefonder”, vilket gör det svårt att riskjustera avkastningen på ett rimligt sätt. Och bara fem svenskregistrerade hedgefonder har funnits mer än tre år. Hur intressant är en OS-medalj om det bara är fem deltagare? Vi valde därför att enbart basera utmärkelsen på resultatet under år 2001, men därmed är det mindre säkert att det verkligen är de duktigaste hedgeförvaltarna som har belönats.