Jag är en skeptisk pessimist
Det senaste året har jag spått rätt, skriver Morningstars analyschef i veckans krönika, men det beror nog mest på att jag är en skeptisk pessimist. Det bevisar ingenting om framtiden.
”Jag är en nykter alkoholist” finns det människor som svara, när andra vill bjuda på ett glas. ”Jag är en skeptisk pessimist” borde jag kanske svara när folk frågar mig om råd.
Om du har följt det jag skrivit det senaste året, så har du kanske märkt en ökande andel skryt det senaste månaderna. De prognoser jag gjorde i början av året (dålig utveckling för aktiefonder, särskilt IT-fonder, se länkar) har visat sig rätt, med råge. Och det är svårt att låta bli att påpeka när man haft rätt.
Men egentligen är det bara en enda ”slantsingling” som jag har lyckats med: Jag trodde i januari, baserat på källor som jag har stort förtroende för, att konjunkturen i USA under år 2001 skulle utvecklas mycket sämre än ”marknaden” trodde. Och utvecklingen har sedan dess givit mig allt fler argument för att behålla min tro. Att jag därmed ofta har spått rätt det senaste året är inte konstigt, för konjunkturutvecklingen i USA har verkligen varit usel och den har haft stort inflytande på resten av världen, särskilt på aktiekurserna.
Bevisar ingenting
Men att jag har haft rätt ett år, en enda slantsingling, bevisar egentligen ingenting om min förmåga att spå framtiden. OK, visst är jag glad att jag haft rätt det senaste året. Men det betyder inte alls att jag nu har rätt om nästa år. Eller för att vara mer konkret: att mina sex PPM-portföljer har överträffat världsindex det första året, betyder inte alls att de kommer att göra det nästa år.
Av fondförvaltare kräver Morningstar att de ska lyckas bättre än index under en treårsperiod. Det är rimligt att kräva minst detsamma av mig. Och tidigare, när Nasdaq-bubblan blåstes upp, hade jag länge helt fel. Under år 1999 trodde jag hela tiden att aktiekurserna redan var på topp Men sedan kom kursrallyt från oktober 1999 till mars 2000, som den som lyssnade på mig helt missade (se ”Lär dig av mitt misstag”, länk ovan till höger).
I grunden är problemet att trender är lätta att spå så länge de fortsätter, det svåra är att förutse trendbrotten. Just nu är 10-miljardersfrågan: ”När vänder konjunkturen uppåt i USA?” Den dystra sanningen är att ingen vet svaret (utom Gud, kanske). Därmed återstår olika gissningar, baserade på historisk erfarenhet, och en mängd olika argument.
Ta reda på argumenten
Mitt råd till dig som funderar på ”Vem ska jag lita på?” när det gäller att spå framtiden för aktiefonder och annat är – Ta reda på vilka argument de anger för och emot den utveckling de tror på, och gör själv en bedömning av vilka av argumenten du tror mest på. I linje med detta har jag det senaste året försökt att ange vilka jag tycker är optimisternas bästa argument och vilka som är pessimisternas bästa argument. Samt vilka argument jag själv tror mest på.
Men jag tror att det är viktigt att påpeka att jag i grunden är: (1) Pessimist, vilket innebär att i diskussioner hamnar jag nästan alltid på den sida som påpekar svagheter och varnar för risker, istället för att lyfta fram styrkor och möjligheter. Därför är det nog ingen slump att jag i början av året valde att lita på andra pessimister. (2) Skeptisk, vilket beror på att jag i många år har haft som jobb att granska olika erbjudanden om ”fantastiska möjligheter att tjäna pengar”, så jag har blivit misstänksam mot diverse säljare och fått en vana att alltid leta efter motargument.
De flesta som förvaltar och säljer fonder har som jobb att vara optimistiska och peka på fördelar och möjligheter. Jag tycker därför att det är vettigt att jag är en skeptisk pessimist, då bidrar Morningstar till en bättre balans.
Mer trovärdigt
Dessutom tycker jag att min inställning borde vara en fördel för fondspararna, för om jag trots allt blir övertygad om att något är bra, med min grundinställning, då beror det nog på att argumenten är ovanligt starka. Eller mer andra ord: När jag ibland ger ett ”köptips” så är det mer trovärdigt än om jag alltid skrev positivt om allt. Och jag passar på så ofta jag hinner att lyfta fram det positiva jag hittar. För i grunden tycker jag att fonder är en fantastisk uppfinning (vilket jag slog fast redan i den krönika jag skrev första arbetsdagen på Morningstar, ”Glöm inte det positiva”, länk ovan till höger).
Slutligen vill jag påpeka att jag alltid tror på det jag skriver. Jag ger varken en mer pessimistisk prognos än jag egentligen tror, bara för att vara en motvikt, eller en mer optimistisk prognos, för att vara positiv ibland. Och jag tycker det är viktigt att du, som läser det jag skriver, vet om att jag är en skeptisk pessimist.
