Kapitalismen ger stigande aktiekurser

Vissa frågor som jag får från journalister visar en avgörande brist på kunskap om den logik som i ett längre perspektiv rimligen avgör börsutvecklingen. Varianter på denna fråga har jag de senaste veckorna fått från flera dagstidningar:

”Men aktiekurserna kan ju fortsätta
nedåt, hur vet du att de stiger på sikt?”

Visst är det möjligt att någon osannolik katastrof (kärnvapenkrig, invasion från yttre rymden, extrema jordbävningar) helt krossar vår moderna ekonomi och gör slut på den diffusa typ av ägande som aktiebolag innebär. Men så länge kapitalismen fortsätter att helt dominera som ekonomiskt system på Jorden, så kommer börsföretag att sträva efter lönsamhet. Och aktieägarna kommer att dela på vinsterna.

Fast jag förstår känslan. Ju längre ett börsras pågår, särskilt när nedgången gradvis blir allt brantare, desto fler människor börjar tvivla på gamla sanningar de lärt sig. Och vi blir påminda om att inget vet säkert hur framtiden blir.

Grundkurs i kapitalism

Men rationella människor fattar ändå sina beslut baserat på vad som är mest sannolikt. Och jag tror att alla vettiga människor är överens om att det klart mest sannolika är att kapitalismen blir kvar, både i Sverige och internationellt.

Veckans krönika är därför en kort grundkurs i konsekvenserna av kapitalism, för att hjälpa mina läsare att våga passa på att utnyttja det köptillfälle som världens aktiemarknader just nu bjuder på.

Här är fyra enkla sanningar om de krafter som styr aktiekursernas utveckling:

(1) I en marknadsekonomi måste det kosta att låna pengar. Tillgång på kapital har alltid ett värde, eftersom det finns tillgångar som ger real avkastning. Till exempel har den som äger en villa rätt att bo där. Även bondgårdar och fabriker ger möjlighet att producera varor som har ett värde. Och en butikslokal eller en restaurang ger möjlighet till lönsam försäljning. Så om låneräntorna permanent vore negativa eller noll, så skulle efterfrågan på lån snabbt stiga mot oändligheten, tillsammans med marknadsvärdet på alla typer av reala tillgångar.

(2) Börsföretag kräver att investeringar ska ge högre avkastning än låneräntan. Kalkylen inför en investering kan vara mer eller mindre väl genomtänkt, men i ett västerländskt börsföretag är det ändå självklart ett krav att investeringar ska vara lönsamma. Det räcker heller inte med att de förväntas ge samma ränta som företagets lånekostnad – resultatet av en investering ska både täcka räntekostnader och ge kompensation för risktagandet. Ofta visar sig kalkylerna fel, men i snitt får aktieägare betalt för sitt risktagande.

Visst har det hänt att börsbolagen som grupp har förlorat pengar, ett eller ett par enskilda år. Men det normala är positiva resultat, pengar som fördelas mellan utdelning till aktieägarna och ökat eget kapital. Och ett större eget kapital i börsbolag ökar utrymmet för framtida investeringar och ger därmed större framtida vinster.

(3) Aktiemarknaden består hela tiden av både säljare och köpare. I varje affär finns både en säljare och köpare, vilket betyder att det på varje nivå för aktiekurserna finns en balans i förväntningar mellan de som tror på fallande och stigande aktiekurser.

Utbud och efterfrågan på aktier bestäms av förväntningar på framtiden och tillgängliga alternativ. Ingen vettig människa köper aktier om de förväntar sig fallande i kurser. Visst kan många människor tillfälligt räkna fel eller ha fel om framtiden, men det vore helt orimligt att alla aktieägare skulle göra felaktiga prognoser hela tiden.

Säljarna behöver inte på samma sätt ha åsikter om framtiden. Många säljer helt enkelt för att de behöver pengarna.

(4) De största placerarna har mest kunskap. Miljontals investerare på den globala aktiemarknaden gör sitt bästa för att avgöra vilka aktiekurser som ger dem en acceptabel avkastning. Stora organisationer med välutbildade människor försöker ta hänsyn till all tillgänglig information. Om ny information (till exempel ett krig) gör att framtidsutsikterna försämras, så påverkas aktiekurserna omedelbart nedåt. Men den framtida avkastningen därefter försämras inte, tvärtom kan högre risk göra att avkastningen framöver blir högre.

Aktier nu bättre

Visst är det möjligt att alla som äger eller köper aktier har fel. Visst är det möjligt att kapitalismen – med fria marknader, där priser bestäms av utbud och efterfrågan – upphör att vara världens ekonomiska system.

Men i så fall gissar jag att det ändå inte spelar någon roll för vårt välstånd om vi valt att spara i aktier, räntebärande, fastigheter eller andra tillgångar.

Allt detta betyder förstås inte att aktiefonder alltid är ett bra sparalternativ (det senaste årets börsras ett tydligt exempel på motsatsen). Min poäng är att börsraset 2008 helt säkert har gjort aktiefonder till ett betydligt bättre alternativ än för ett år sedan, eftersom samma andelar i börsföretagens framtida vinster nu säljs betydligt billigare än tidigare.

Särskilt tydlig är förbättringen för pensionssparare och andra som planerar att behålla sitt sparande 10 eller 20 år. Efter så lång tid måste den lågkonjunktur som nu börjat för länge sedan vara slut. När det blir dags att sälja aktier år 2018 eller 2028 så kommer aktiekurserna då förstås inte att påverkas av att börserna föll i år – det som avgör är börsföretagens tillgångar då och deras framtidsutsikter. Detta borde vara lika självklart som att aktiekurserna i dag inte bestäms av börsrasen 1998 eller 1987.