Du borde läsa Ruinmakarna 2
Alla som är intresserade av Stockholmsbörsen och att försöka tjäna pengar på aktier borde läsa ”Ruinmakarna 2”, vare sig de anlitar SEB eller en liten försäkringsmäklare.
För en månad sedan skrev jag om olika metoder att välja rådgivare (”Vem ska man lita på?”, länk till höger). Men alla dessa metoder förutsätter att man har en del egen kunskap, plus tid att ägna åt valet.
SEB dåliga, men ärliga…
Tidsbrist är nog den vanligaste orsaken till misslyckade affärer. Ta mitt eget val av bank som exempel. Häromdagen fick jag och min fru varsitt brev från vår bank, SEB, som berättar att banken bjuder på månadsavgiften under fem månader, totalt för oss båda 400 kronor. En trevlig julklapp, men det vi redan visste bekräftas i förklaringen. "Vi är medvetna om att vår meny av tjänster och villkor inte är lika förmånlig..." Eller på vanlig svenska: "Vi erkänner att vi är dåliga och tar därför inte betalt."
Det är nu snart tio år sedan vi valde SEB:s tjänst Sesam Telefonbanken och de första åren var vi mycket nöjda. Men sedan har villkoren gradvis försämrats och under ett par år har vi med jämna mellanrum sagt "Vi borde byta bank". Men det har inte blivit av, vi har tre små barn och ont om tid.
Det är förstås ingen slump att SEB skickar detta ärliga brev just nu i december, de vet att många kunder kommer att bli uppretade när de får årsbesked i januari och upptäcker vilken minimal ränta de fått under år 2003. Men ändå tycker jag att huvudintrycket är positivt, banken vill behålla oss som kunder långsiktigt och bjuder därför på 400 kronor. Tänk om fonderna skulle göra så. ”Vi är medvetna om att förvaltningen av din fond just nu är dålig, så vi tar inte ut någon förvaltningsavgift de närmaste fem månaderna.”
…och en av ruinmakarna
Fast en helt annan bild av SEB ges i "Ruinmakarna 2" som just har kommit ut. Författaren Lars Ohlson ger många exempel på hur vanliga svenskar har råkat riktigt illa ut när de valt fel rådgivare och hamnat i klorna på börsmäklare som verkar vänliga och pålitliga, men snabbt spekulerar bort kundernas sparkapital. Citaten från bandade samtal mellan börsmäklare och deras kunder är ofta irriterande långa, men onekligen avslöjande.
Det första exemplet är Ulla-Britt i Jönköping som hade ett pensionssparande hos Robur, huvudsakligen placerat i räntefonder. En försäkringsmäklare övertalade henne att flytta pengarna till SEB för att få högre avkastning. Av de 502.000 kronor hon satte in i en kapitalförsäkring i januari 2001 fanns i maj 2002 bara 78.000 kronor kvar. En börsmäklare hos SEB gjorde stora mängder affärer utan att informera Ulla-Britt och istället för de utlovade säkra vinsterna riskerade han Ulla-Britts sparande i Ericssonaktier och optioner.
Otäcka jurister
Det otäcka är inte att det finns enstaka personer inom SEB och andra banker som behandlar kunderna fel. Ingen organisation är felfri och alla gör vi väl fel ibland. Nej, det otäcka är bokens beskrivning av hur bankernas jurister hanterar de som klagar på att de blivit illa behandlade.
Ulla-Britt försöker under ett helt år få rätt mot SEB, på flera olika sätt, men misslyckas fullständigt. Sedan hittar hon bankens ömma punkt genom att hösten 2003 ta kontakt med Lars Ohlson, som föregående höst publicerat boken ”Ruinmakarna”. Enligt Lars Ohlson blir plötsligt reaktionen från SEB helt annorlunda, mycket snabbt får Ulla-Britt tillbaka de cirka 400.000 kronor hon hade förlorat.
Ändå verkar SEB tillhöra de som Lars Ohlson har lättast att övertyga. De mindre placeringsrådgivare som beskrivs i ”Ruinmakarna 2”, främst Sörmlandsbanken och Erik Penser Fondkommission, framställs som betydligt hårdare mot kunder som råkat ut för spekulerande mäklare. Så jag har nog gjort rätt som litar på SEB.
Du måste förstå själv
Fast pålitligheten är relativ. Det är en sak att bjuda på 400 kronor, en annan att ersätta de 400.000 kronor som Ulla-Britt förlorat. Risken att råka illa ut är förstås också större om man litar på riktigt små mäklarfirmor eller försäkringsmäklare. Det hjälper knappast att dessa har en ansvarsförsäkring, det visar beskrivningen av hur Ulla-Britt misslyckas med att få ersättning från Länsförsäkringar.
Min slutsats är att var och en måste ta sig tid att skaffa information om hur stora risker olika placeringsalternativ ger, och aldrig gå med på affärer som är svårbegripliga. En röd tråd genom beskrivningarna i ”Ruinmakarna 2” är att de människor som råkat illa ut inte har fattat de affärer som gjorts på deras konton. De har inte förstått de avräkningsnotor de fått, de har inte förstått riskerna de tagit och de har inte förstått de facktermer som börsmäklarna använder.
Det spelar ingen roll om rådgivaren är stora SEB eller en liten försäkringsmäklare i Jönköping. Gå bara med på affärer som du förstår själv. För om du inte förstår, så är risken stor att du blir sittande med ”Svarte Petter”.
