Lärdomar av 2001
Världsindex föll ”bara” 9 procent förra året, men behovet av räntefonder har ökat och förra årets vinnare fortsätter att vara nästa års förlorare.
När jag var tonåring så var ”2001” liktydigt med en bok av Arthur C Clarke, som låg till grund för Stanley Kubricks film med samma namn. Året låg långt in i framtiden. Nu har det precis passerat och blev inte alls som Clarke förutspådde 1968. Han fantiserade om ett år då mänskligheten fick bevis för att vi inte är ensamma i universum och skickade ett rymdskepp styrt av en självmedveten dator till Jupiter.
Istället blev år 2001 dominerat av jordiska besvikelser och oro. ”Den nya ekonomin”, som med hjälp av telekom och internet skulle ge ökad produktivitet och nya möjligheter, kraschade när placerarna ville se bevis innan de satsade mer pengar och företagen minskade sina IT-investeringar. Dessa minskade investeringar och fallande aktiekurser är de grundläggande orsakerna bakom den globala lågkonjunktur som började förra året. Enligt statistiken gav de den brantaste nedgången i ekonomisk tillväxt och världshandel sedan början av 1970-talet.
Till råga på allt kom så terrorattackerna i USA den 11 september, som inte bara påverkat den politiska och ekonomiska utvecklingen, utan även ändrat många människors världsbild. Globaliseringen, som gjort världens människor och företag allt mer påverkade och beroende av varandra, har ökat välståndet både för fattiga och rika, men kritiserades ändå redan av många. Efter den 11 september är det uppenbart att en fortsatt ökning av globaliseringen inte alls är en självklarhet.
”Bara” 9 procent
Effekterna för svenska fondsparare är redan välkända. Men jag tror att många har en överdriven bild av hur stor värdeminskningen är, vilket dels beror på att Stockholmsbörsen har utvecklats sämre än snittet, dels på att intresset varit störst för de IT-fonder som varit de största förlorarna.
Sanningen är att världsindex räknat i kronor föll ”bara” 9 procent förra året. Sett över de senaste fem åren är därmed uppgången fortfarande 82 procent, eller i snitt plus 13 procent per år. Och på många sätt blev förra året märkvärdigt likt år 2000, då världsindex föll 4 procent. Det finns ett par viktiga lärdomar att dra:
Lärdomar
(A) Världens aktiemarknader verkar numera följas åt betydligt mer än tidigare, vilket nog är en följd av globaliseringen. Så när de dominerande börserna i USA backar så följer nästan alla aktier runt om i världen med nedåt. Under år 2000 var det 44 av 50 aktiemarknader som föll, räknat i dollar. Under 2001 var det 40 av 51 som föll. Åter igen var det ingen av de tio största aktiemarknaderna som klarade sig från nedgång.
Den ökade följsamheten minskar fördelarna med riskspridning. Före år 1998 kunde fondsparare få en betydligt jämnare och säkrare avkastning genom att placera i många olika länder och många olika branscher, till exempel via Europafonder och globalfonder. Men de senaste fyra åren har samvariationen mellan olika typer av aktier ökat kraftigt, vilket ökar behovet av räntesparande för att få en stabil avkastning totalt sett.
(B) Förra årets vinnare är ofta nästa års förlorare, precis som tidigare under 1990-talet. Under år 2000 var det främst börserna i Europa som klarade sig bra, medan ”emerging markets” hade en usel utveckling (se ”2000 sämsta börsåret sedan 1990”, länk ovan till höger). Det omvända hände både 1999 och 2001.
Köp Europa och Japan
Det köptips jag gav för ett år sedan, ”Köp Asienfond”, visade sig därför rätt. Bland vinnarna under år 2001 – Ryssland, Korea, Colombia, Sri Lanka, Jordanien, Mexico, Peru, Taiwan, Nya Zeeland, Thailand och Malaysia (se ”Alla världens börser år 2001”) – så ligger hälften av länderna i Asien. Om detta fenomen upprepar sig så finns årets vinnare främst i Europa och Japan.
