Om tullhöjningarna som aviserades den 2 april bibehålls innebär de en självförvållad ekonomisk katastrof för USA.
Från och med nu har vi sänkt våra prognoser för real BNP-tillväxt 2025-29 med kumulativt 1,1 procentenheter. Den kortsiktiga effekten är mer allvarlig, med 2025 ned med cirka 0,7 procentenheter och 2026 ned med 0,9 procentenheter. Det finns en viss möjlighet till upphämtning av tillväxten 2028 och 2029, beroende på sannolikheten för att tullarna avskaffas och att osäkerheten minskar.
BNP-prognoser för USA
undefined
Recessionsrisken har ökat och ligger på kanske 40-50% under de kommande 12 månaderna. Men en recession kan vara en rent kortsiktig smärta. Om tullhöjningarna bibehålls kommer de att permanent minska USA:s reala BNP och därmed den reala levnadsstandarden för den genomsnittlige amerikanen.
Vi har också höjt vår prognos för inflationen baserat på prisindex för privata konsumtionsutgifter till 3,3% 2025 (upp 0,9 procentenheter) och 2,6% 2026 (upp 0,7 procentenheter).
De aviserade tullarna överstiger vida vad vi räknade med i vår senast publicerade ekonomiska prognos. Naturligtvis är det bara de tullar som blir kvar som verkligen spelar någon roll. Men i motsats till vad vi såg med Kanada och Mexiko för en månad sedan ser vi ingen anledning att förvänta oss en snabb lindring av dessa höjningar. De kan kanske minskas något, men det finns ingen tydlig väg till att ta bort huvuddelen av dem.
USA:s genomsnittliga effektiva tullsats (%)
undefined
Från och med allt som tillkännagavs den 2 april ligger den genomsnittliga amerikanska tullsatsen på cirka 25,5%, en ökning med 23 procentenheter från 2024. Det är den högsta tullsatsen på över ett sekel för USA. Med tanke på att den globala ekonomin är mycket mer sammanlänkad än för hundra år sedan är detta verkligen utan motstycke.
Vi räknar med att den genomsnittliga tullsatsen faller till 18% i slutet av 2025 och sjunker ytterligare under kommande år. Netto kommer det förmodligen att finnas fler undantag än upptrappning, och det finns alltid en sannolikhet för att Trump plötsligt ändrar sig. Under 2026-29 ökar den kumulativa effekten av ekonomiskt elände och det republikanska partiets troliga valförluster sannolikheten för att tullarna sänks ytterligare. Men en stor del av skadan kommer att kvarstå.
Tidigare hade vi sett hot om tullar som ett sätt att driva igenom olika geopolitiska mål, som under Trumps första mandatperiod. De första månaderna av hans andra mandatperiod verkade överensstämma med detta; tullar infördes mot Kanada och Mexiko under några dagar, men upphävdes snabbt efter att han ansåg att eftergifter hade gjorts kring gränssäkerhet och andra frågor.
Men den 2 april var Trumps retorik rent merkantilistisk. Han är fast besluten att använda tullar för att få bukt med USA:s handelsunderskott och återuppliva landets dominans inom tillverkningsindustrin till historiska höjder. Som han påminde oss om har han haft denna vision sedan 1980-talet. Till skillnad från sin första administration är han nu omgiven av personal som böjer sig för denna vision. Därför tror vi nu att tullarna är här för en lång tid framöver.
Effekterna på inflationen och penningpolitiken samt effekterna på BNP på kort sikt (till skillnad från BNP på lång sikt) kommer att bero på en rad andra faktorer. Nämligen om tullintäkterna kommer att återanvändas i form av skattesänkningar. Detta skulle inte mildra den skadliga effekten på den ekonomiska effektiviteten (och därmed BNP på lång sikt), men det skulle minska effekten på efterfrågesidan och därmed minska recessionsrisken.
Osäkerheten bland företag och konsumenter har nått en febernivå, vilket kommer att tynga konsumtionen oberoende av tullarnas direkta effekter. På grund av detta kan minskningen i efterfrågan faktiskt överstiga störningen i utbudet (på kort sikt), vilket gör tullchocken mer recessions- än inflationsdrivande.
Om å andra sidan alla tullintäkter används för nya skattesänkningar skulle detta vara mycket mer inflationsdrivande, eftersom efterfrågesidan i ekonomin skulle få bättre stöd.
När det gäller penningpolitiken skulle tullhöjningar utan mer skattesänkningar och osäkerhet som dämpar utgifterna kräva fler räntesänkningar jämfört med grundscenariot. Men om tullchocken är mer inflationsdrivande kan Fed tvingas avvakta med räntesänkningar under en längre period.
Författaren eller författarna äger inga aktier i de värdepapper som nämns i denna artikel. Läs mer om Morningstars redaktionella policy.
