Efter förra veckans historiska utförsäljning av europeiska statsobligationer frågar sig många strateger och förvaltare om saker och ting någonsin kommer att bli sig likt igen. Att en förändring från obligationsmarknadernas senaste historia är på gång framgår av det faktum att räntan i euroområdet stiger, medan räntan på amerikanska statsobligationer sjunker. Och eftersom priserna rör sig i motsatt riktning mot räntorna, har priserna på Bunds, BTPs och andra euroobligationer fallit, medan de har stigit utomlands.
För att orientera sig behöver investerare uppmärksamma vad som driver priserna och räntorna på statsobligationer i Europa och USA:
1) I euroområdet stiger räntorna på förväntningar om ökade emissioner av statsobligationer efter att den tyska “skuldbromsen” upphört. Dessutom förväntar sig marknaderna att även andra kontinentala regeringar kommer att behöva öka försvarsutgifterna, i ett läge där vissa av dem, såsom Frankrike och Italien, kämpar med att balansera sina budgetar.
2) I USA sjunker räntorna eftersom det finns “en växande och berättigad oro för tillväxten och den ekonomiska stabiliteten”, säger Dominic Pappalardo, chief multi-asset strategist hos Morningstar Investment Management, som också påpekar att många investerare håller på att övergå till en “risk-off”-hållning efter kraftiga nedgångar på aktiemarknaden. En ihållande inflation”, tillägger Pappalardo, “kan dock dämpa ytterligare nedgångar i amerikanska statsobligationsräntor. Faktum är att räntekurvan blir brantare eftersom ”de långa räntorna [som är mer känsliga för hög inflation] inte har fallit lika snabbt som de korta räntorna".
Hur mycket ger BTP:er, Bunds och US Treasuries i avkastning
Avkastningen på tyska Bunds, som är euroområdets benchmarkobligationer och anses vara riskfria, steg förra veckan efter att den tillträdande förbundskanslern, Friedrich Merz, meddelat att Tyskland kommer att öka försvarsutgifterna och frigöra finanspolitiken från statsskuldsbegränsningarna. Detta påverkade räntorna på euroområdets statsobligationer, inklusive BTP:er, med konsekventa försäljningar på obligationsmarknaderna.
“På tisdagen den 4 mars meddelade Merz en dramatisk förändring av finanspolitiken, vilket banade väg för att gapet mellan amerikanska och europeiska räntor skulle konvergera”, säger Flavio Carpenzano, investeringsdirektör för räntebärande värdepapper på Capital Group, till Morningstar. “Marknadsreaktionen var snabb och bestämd: på onsdagen [den 5 mars] steg tyska Bund-räntor med 30 punkter, vilket dramatiskt minskade skillnaden mellan amerikanska och tyska 10-årsräntor.”
I skrivande stund ger Tysklands 10-åriga Bund en ränta på 2,9%, efter att ha närmat sig 3 % de senaste dagarna, upp från 2,38% i slutet av februari. Den italienska BTP:n med samma löptid har en ränta på 3,9%, upp från 3,47% i slutet av förra månaden. Spreaden, dvs. skillnaden mellan de två obligationerna, ligger runt 107 punkter och har förblivit ganska smal jämfört med historiska nivåer, vilket tyder på att tyska finanspolitiska stimulanser kan ha en positiv inverkan på den italienska tillväxten.
Efter den historiska kollapsen av priserna på europeiska statsobligationer – och uppgången i räntorna – kan det bli en period av volatilitet på kort sikt, enligt Florian Spaete, obligationsstrateg på Generali Investments, som inte utesluter nya toppar för Bund-räntan på 3 %, även om den tyska tioåringen under årets lopp “bör lägga sig mellan 2,4% och 2,7%”.
Trots den senaste tidens rörelser är statsobligationsräntorna i euroområdet fortfarande lägre än räntan på den 10-åriga amerikanska statsobligationen (4,3%).
ECB-Fed: Olika penningpolitik
Rörelsen i den tyska Bunden måste ses i ett bredare sammanhang av den nuvarande penningpolitiska fasen. Torsdagen den 6 mars sänkte Europeiska centralbanken räntan med 25 punkter, vilket var väntat av marknaderna, och inlåningsräntan sänktes till 2,5 %. Från juni 2024 fram till idag har ECB sänkt styrräntorna sex gånger, från 4 procent till nuvarande nivå.
Under 2024 genomförde Federal Reserve endast tre räntesänkningar, vilket ledde till att Federal Funds-räntan sjönk från intervallet 5,25%–5,50% till 4,25%–4,50%. Den första sänkningen ägde rum i september, följd av ytterligare två i november och december. Som en konsekvens av dessa åtgärder är räntorna för närvarande högre i USA än i euroområdet, vilket har haft en betydande inverkan på de globala marknaderna.
Försvarsutgifter och recessionsrisker: Effekterna på statsobligationer
Marknaderna tittar inte bara på den nuvarande situationen i euroområdet, utan också på de ekonomiska och finansiella utsikterna på båda sidor av Atlanten. Med detta i åtanke måste investerarna bedöma vilka effekterna kan bli av de tullar som USA:s president Donald Trump har aviserat, ökade försvarsutgifter i Europa och en eventuell fred i Ukraina.
USA:s ekonomi har hittills varit mer motståndskraftig än euroområdets. USA:s bruttonationalprodukt ökade med 2,3% i årstakt under fjärde kvartalet, medan den på den här sidan atlanten steg med 0,2%. Framtidsutsikterna skyms dock av de tullar som Trump hotar med eller redan har infört mot viktiga handelspartners, och den inverkan de kan få på inflationen och sysselsättningen. På den senare fronten har effekterna av den federala regeringens massiva jobbnedskärningar ännu inte blivit uppenbara.
Även om Federal Reserve fortfarande kan hålla räntorna oförändrade under de kommande månaderna, med tanke på att inflationen fortfarande är långt från målet på 2%, kan den behöva sänka räntorna för att stödja ekonomin. Detta antagande bör inte uteslutas helt, särskilt med tanke på Trumps uttalanden de senaste dagarna om risken för en recession i USA.
I vilket fall som helst ser terminsmarknaderna för obligationer en 97% sannolikhet för att centralbanken kommer att hålla räntorna oförändrade i det nuvarande intervallet 4,25%–4,50% vid sitt möte den 19 mars.
De “nya” riskerna för euroområdet
I euroområdet reviderade ECB ned tillväxtprognosen och upp inflationsprognosen vid sitt senaste möte den 6 mars, men ändrade också fokus i sitt tal och konstaterade att penningpolitiken blir “betydligt mindre restriktiv”, vilket innebär att slutet på lättnadsfasen närmar sig.
I huvudsak står ECB inför tre nya risker:
- Inflation: effekterna av ökade försvarsutgifter i Tyskland och EU är ännu inte fullt ut inräknade i nuvarande prognoser.
- Amerikanska tullar: å ena sidan kan de ha en negativ inverkan på tillväxten och kräva ytterligare räntesänkningar för att stödja ekonomin, å andra sidan kan de överhetta den genom att tvinga Frankfurtinstitutionen att höja kostnaden för pengar.
- Marknadens förväntningar: “Investerare har fortfarande räknat med en sänkning med 40 punkter fram till slutet av året, men ECB:s nya ordval sänder en tydlig signal om att institutionen kan komma att sluta tidigare än väntat”, säger Carlo De Luca, Chief Investment Officer på Gamma Capital Markets.
Vad innebär detta scenario för investerare i statsobligationer?
Under den senaste veckan har investerare i statsobligationer i euro, inklusive italienska BTP:er, upplevt förluster på grund av fallande priser som orsakats av den kraftiga och plötsliga ränteuppgången. Framöver kan dock obligationsinvesterare i euroområdet dra nytta av mer attraktiva ränteförväntningar på lokala statsobligationer. “I takt med att räntorna har stigit kraftigt har också potentialen för inkomstgenerering förbättrats”, förklarar Pappalardo på Morningstar. “Dessutom kan europeiska räntor nu erbjuda större fördelar som riskkompensation jämfört med aktieexponering, eftersom det finns utrymme för att räntorna kan falla (och priserna stiga) om en nedgång på aktiemarknaden skulle inträffa”.
Situationen är den motsatta i USA, där investerare har sett positiv avkastning från statsobligationer under de senaste veckorna när räntorna har sjunkit, vilket, säger Pappalardo, “har varit av yttersta vikt för investerare med diversifierade portföljer, eftersom det har gett viss kompensation för den betydande nedgången på aktiemarknaden”.
Var ska man leta efter avkastning bland statsobligationer?
Dessa motsatta trender på båda sidor av Atlanten orsakar ett historiskt skifte i investerarnas val. ”Vissa byter från amerikanska statsobligationer till euroobligationer för att få den högre avkastning som nu är tillgänglig. Detta är något av motsatsen till den senaste tidens utveckling, då amerikanska räntor har varit betydligt högre än euroräntorna, vilket har tvingat investerare att placera kapital i amerikanska statsobligationer på bekostnad av euroobligationer”, tillägger Morningstar-strategen.
Nicolò Bragazza, associate portfolio manager på MIM, påminner dock om vikten av amerikanska statsobligationer som en “trygg hamn i tider av stress på finansmarknaderna”. Dessa obligationer “är fortfarande attraktiva instrument för att öka diversifieringen i portföljen, trots den stora osäkerhet som råder kring Trump-administrationens handels- och finanspolitik”, säger Bragazza, som också betonar vikten av att en europeisk investerare bestämmer sig för om han eller hon ska säkra växelkursen mellan euro och dollar, “eftersom det utgör en ytterligare riskfaktor som kan förändra investeringens risk- och avkastningsprofil avsevärt”.
Vilka är framtidsutsikterna för statsobligationer?
Utsikterna på obligationsmarknaderna är fortsatt något osäkra i både eurozonen och USA. “Vi räknar med att räntekurvan i Europa kommer att bli brantare i väntan på fler emissioner för att finansiera den nya finanspolitiken”, säger Capital Groups Carpenzano, som också påpekar att euron har stärkts sedan tillkännagivandet av den tillträdande tyska förbundskanslern, “men dess framtida väg beror på förmågan hos den finanspolitiska stimulansen att övervinna den potentiella bromsen från eventuella tullar.”
I USA räknar Carpenzano med att räntekurvan blir brantare, “mot den osäkra bakgrunden av en potentiell ekonomisk inbromsning eller ökande skuldoro”. Detta scenario skulle kunna få ytterligare negativa effekter på dollarn, som redan har straffats de senaste veckorna av det motsägelsefulla nyhetsflödet gällande tullar.
Växelkursen euro/dollar är en variabel som investerare som söker exponering mot amerikanska statsobligationer måste ta hänsyn till. Om euron fortsätter att stärkas mot den amerikanska dollarn, efter att ha legat på 1,09 den senaste veckan, kan det bli nödvändigt att säkra valutakursrisken för att undvika att effekterna av obligationsdiversifieringen upphävs.
Det finns dock de som kastar vatten på elden. För Matteo Ramenghi, investeringschef på UBS WM i Italien, är potentialen för en ytterligare förstärkning av euron “begränsad”. Däremot är “en reträtt” trolig med tanke på hotet från USA:s tullar.
Författaren eller författarna äger inga aktier i de värdepapper som nämns i denna artikel. Läs mer om Morningstars redaktionella policy.
