Investerarnas uppfattning om tillväxt- och gränsmarknader kan ha förändrats sedan pandemin, från ”dynamisk och spännande” till ”riskfylld och nedslående”, men själva klassificeringen är relativt oföränderlig.
För att köpa EM-aktier och -fonder behöver man inte vara påläst om index. Men de är ändå en bra plats att börja på. I grund och botten kategoriserar MSCI länder som utvecklade, tillväxtländer och frontier-länder. Vissa länder, som Argentina, har också status som ”fristående”.
Riskspektrumet går från ”developed” (minst riskfyllt) till ”emerging” till ”frontier” (mest riskfyllt).
Vad gör ett land till en tillväxtmarknad?
• Kapitalmarknadernas storlek och likviditet
• Standarder för bolagsstyrning
• Politisk stabilitet/instabilitet
• Aktiemarknadens tillgänglighet för utländska investerare
Även om ekonomierna i Indien och Kina kan vara större och växa snabbare än i västvärlden anses dessa länders kapitalmarknader vara mindre avancerade än till exempel Europa, Nordamerika och Japan.
För investerare är det praktiskt att samla de 23 länderna från Brasilien till Förenade Arabemiraten i ett enda paket. Det hjälper människor att veta vad de köper - och hjälper också fondförvaltningsföretag att marknadsföra och bedöma fondernas resultat.
Vad är gränsmarknader?
Om vi flyttar oss längs risk- och sofistikeringsnivån kommer vi till gränsmarknaderna, som enligt namnet är på väg att bli tillväxtmarknader. Gränsmarknaden Vietnam, till exempel, har i flera år nämnts som en kandidat till att bli en tillväxtmarknad och har satt upp som mål att bli en tillväxtmarknad 2025. Exempel på gränsmarknader är Nigeria och Sri Lanka.
Av likviditetsskäl är detta viktigt, eftersom kapitalet i större utsträckning flödar till länder som betecknas som ”tillväxtmarknader”. För investerarna är detta också till hjälp, eftersom gränsfonder och stiftelser är färre till antalet, mer nischade och mindre likvida.
Vissa av gränsländerna kan verka förbryllande för investerarna: Island, med en BNP som är högre än Storbritanniens, finns med på gränslistan, liksom Kroatien, som är en ny medlem i eurozonen. Även om det ofta finns ett samband mellan ett lands status och ekonomiska utveckling, är detta samband ibland inte uppenbart. I Islands fall är kapitalmarknaden mycket mindre än i till exempel Storbritannien eller Tyskland, med 27 bolag noterade på Nasdaq Iceland. Att vara en gränsmarknad är i det här fallet inte ett värdeomdöme om ett lands ekonomiska makt.
Problemet med tillväxt- och gränsmarknader
• Kina dominerar, vilket har dragit ner EM
• Alternativa maktbaser utvecklas i takt med att världen förändras
• Indexet är koncentrerat till Kina och Indien
• Det finns anomalier: Island och Kroatien
• Utvecklingen har släpat efter de utvecklade marknaderna
• Tillväxtmarknader faller ofta tillsammans med utvecklade marknader
• ESG-investerare kan ha svårt att acceptera vissa länder
Kinas aktiemarknader har kämpat för att matcha USA:s när det gäller utveckling sedan 2020, och det är ett problem eftersom nästan 25% av indexet är viktat mot landet. Ett bra år för Kina smickrar och ökar EM:s utveckling, och vice versa. Aktiva fondförvaltare kan välja att vikta dessa länder annorlunda, men passiva produkter förlitar sig på Kina som EM:s motor. Indien har gått bättre än väntat och fick i maj i år en större vikt.
Den andra frågan är den om de skiftande ”inflytandesfärerna” i utvecklingsländerna: Rysslands invasion av Ukraina har förändrat lojaliteterna, medan Saudiarabien - en ny medlem i EM-världen 2019 - nu har ett stort inflytande på global politik och sport, även om västvärldens oljeberoende minskar.
BRIC-muren
Fondbolagen brukade sälja ”BRICS”-fonder som ett slags turboladdade EM-fonder, men utvecklingen har varit en besvikelse och Rysslands invasion av Ukraina 2022 ledde till att fonden ströks från EM-index. Idén om en rivaliserande maktbas ansågs överflödig tills Sydafrika, medlem i ett annat maktblock, G20, föreslog några tillägg för att återuppliva idén. Förra året fick världen, utöver Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, fem nya BRICS-länder (se nedan). Turkiet, som är en liten del av EM-indexet, föreslås som en sjätte.
• Iran
• Förenade Arabemiraten
• Saudiarabien
• Etiopien
• Egypten
En stor del av dessa länder är inblandade, direkt eller på annat sätt, i världens största konflikter och är föremål för sanktioner från västvärlden. Det finns alltså ett etiskt filter som vissa investerare tillämpar för att begränsa urvalet av ”tillväxtmarknader”.
Sätt att närma sig tillväxtmarknaderna
Vad händer då med investerare som kanske är positiva till Brasilien men negativa till Kina?
Ett sätt är att försöka ”välja vinnaren”: fonder för enskilda länder är populära och likvida, men kan vara riskabla om det uppstår en kris, vilket är ett vanligt inslag i EM-investeringar. Turkiet, till exempel, har en blomstrande ekonomi år 2024, men utsattes för ett försök till militärkupp 2016 och har återkommande valutakriser.
Fonder för tillväxt- eller gränsmarknader skulle i teorin vara mer diversifierade: en kris i ett land skulle kunna kompenseras av en fantastisk utveckling i ett annat. I verkligheten förekommer det dock smittsamma kriser som drar med sig många länder i fallet - och det är detta som är faran med regionala fonder. Latinamerika, som för närvarande är en ”het” region på grund av efterfrågan på råvaror, har haft många uppgångs- och nedgångscykler.
Om en investerare väljer fondalternativet är det värt att titta närmare på vilka länder fonden investerar i. Förutom landskoncentration finns det också en hel del företagskoncentration, med Taiwan Semiconductor Manufacturing (2330), Kinas Tencent (00700) och Alibaba (BABA), och Sydkoreas Samsung (005930) som viktiga namn i många portföljer. Här kanske etiketten ”tillväxtmarknad” inte riktigt fungerar längre: Samsung, som är ett globalt elektronikvarumärke, är dubbelt så stort som Storbritanniens största företag, AstraZeneca (AZN).
