Håller ETF:er på att ta över Europa också?

Detta är en fördubbling jämfört med för 10 år sedan, då den passiva marknadsandelen var 12,3 procent av det totala kapitalet.

Och där USA leder kommer Europa säkert att följa efter: i USA har passiva tillgångar för första gången i historien överträffat de aktivt förvaltade i fondbranschen som helhet (50,02% respektive 49,98% i slutet av januari 2024).

Även om Europa verkar vara långt ifrån de nivåer som just uppnåtts i USA, kan denna historiska förändring ske snabbare än man kan tro. Analysen av tillgångsflödena och framför allt av den organiska tillväxten för passiva respektive aktiva strategier bekräftar investerarnas absoluta preferens för de förstnämnda (organisk tillväxt mäter den procentuella förekomsten av nettoflöden under en viss period i förhållande till de ursprungliga tillgångarna).

Den organiska tillväxttakten för passiva fonder - av vilka de allra flesta är ETF:er - var högre än för aktiva fonder varje enskilt år mellan 2014 och 2023. Särskilt under de senaste två åren har den aktiva förvaltningen drabbats hårt och noterat nettoutflöden.

ETF-boomen: priskrig och flexibilitet

ETF-boomen i Europa började med finanskrisen 2008. Jag minns det väl: Jag började på Morningstars redaktion 2009 och ett av mina första uppdrag var att bevaka dessa "nya" instrument (de var inte så nya, de första ETF:erna dök upp i Europa år 2000) som blev allt populärare bland institutionella och privata investerare tack vare deras transparens, användarvänlighet och framför allt låga kostnader.

Sedan dess har ETF-avgifterna fortsatt att sjunka (minns du det så kallade priskriget 2018-2019?), till så låga som några få baspunkter i vissa fall.

I början användes ETF:er främst för att få exponering mot marknadsfickor som hittills varit uteslutna för enskilda investerare (vanligtvis råvaror, såsom olja och guld) och stora globala aktieindex. Med tiden har emellertid börshandlade fonder också blivit ett alltmer trovärdigt alternativ för dem som tittar på allokering och särskilt obligationsinvesteringar, särskilt för kärnkomponenten.

Obligationsfonder blir passiva och ansluter sig till ETF-rushen

En närmare titt på tillgångsklassnivå visar att vikten av passiv förvaltning har ökat överallt. När det gäller råvaror, som domineras av instrument som ETC:er, är andelen passiva tillgångar på 83 procent inte förvånande, men tillväxten av indexkomponenten bland aktie- och särskilt obligationsfonder bekräftar en tydlig preferens från investerarnas sida.

Skillnaden mellan den 10-åriga organiska tillväxten för passiva och aktiva fonder är i alla fall till de förstnämndas fördel och särskilt stor mellan aktier (7% mot 154%) och obligationer (52% mot 328%).

Låt oss därför titta närmare på vilka Morningstar-kategorier (aktier och obligationer) som domineras av passiva strategier i tabellerna nedan.

Globala aktiefonder för tillväxtmarknader är ett aktuellt exempel, där den passiva komponenten uppvisade en 10-årig organisk tillväxt på 253%, jämfört med -7% för aktivt förvaltade fonder. Eller så kan vi titta på energifonder, där passiva tillgångar ökade från 19% av de totala tillgångarna i slutet av 2014 till 57% i slutet av 2023. Ett annat intressant fall, som inte ingår i tabellen, gäller ett område som traditionellt domineras av aktiva aktieplockare, nämligen amerikanska aktiefonder för småbolag, där passivt förvaltade tillgångar ökade från 9% till 27% under samma tidsperiod.

Även inom ränteuniversum finns det, som vi ser, kategorier som domineras av ETF:er, till exempel de som är dedikerade till amerikanska statsobligationer eller brittiska statsobligationer. Även globala obligationsfonder är anmärkningsvärda, där den passiva komponenten har ökat från 11% till nästan 50% av de totala tillgångarna under de senaste 10 åren. En viktig kategori som euro-statsobligationer har också 41% av sina tillgångar som förvaltas av passiva produkter (upp från 29% för cirka 10 år sedan).

ETF:er vinner men aktiva förvaltare kämpar emot

Här tycker jag dock att det är viktigt att klargöra en sak: i denna analys har vi att göra med aggregerade data och drar därför generella slutsatser. Även om vår aktiv/passiv-barometer i flera år nu har visat att majoriteten av de aktiva förvaltarna inte kan slå sitt jämförelseindex, vore det fel att ta ovanstående siffror som en rekommendation att "alltid välja passivt" eller att tro att aktiv förvaltning är dömd att försvinna, särskilt inom vissa investeringstyper.

Dessa (få) aktiva kvalitetsförvaltare kommer alltid att kunna skapa värde för investerarna. Det är viktigt att vara medveten om att det är svårt att slå marknaden på medellång till lång sikt och att det är avgörande att identifiera de förvaltare som faktiskt kan generera alfa i den specifika kategorin.

Som min kollega Johanna Englundh så väl förklarade i den här artikeln skulle en värld utan aktiva förvaltare vara tråkig, och kanske till och med farlig.