Vi tycker inte att investerare bör ta kollapsen av USA-baserade Silicon Valley Bank som ett facit för hur de europeiska bankernas balansräkningar ser ut. Bankerna är dock fortfarande starkt beroende av förtroendet från insättarna och andra långivare.
Det skulle dock vara dumt att säga att det inte finns någon risk för smitta för europeiska banker, särskilt om andra globala banker hamnar i svårigheter.
Den nuvarande osäkerheten skulle också kunna driva upp finansieringskostnaderna och öka takten med vilken europeiska banker överför högre räntor till insättare.
Viktiga skillnader
Men vi anser att det är viktigt att investerare uppmärksammar kontrasterna mellan de europeiska bankernas och SVB:s balansräkningar.
SVB:s kapitalansvarsförvaltning var dålig.
SVB förlängde aktivt löptiden för sina tillgångar för att fånga högre räntor, vilket ledde till en betydande missmatch i durationen. Durationsfel hos europeiska banker är inte i närheten lika uttalade, och europeiska banker hanterar aktivt missmatchningar med hjälp av hedging- och matchningsstrategier.
Ironiskt nog är en av de främsta drivkrafterna för europeiska banker att äga obligationer i första hand att matcha löptiden på inlåning med fast löptid.
Europeiska bankers exponering mot obligationer är mycket lägre än SVB. Vi beräknar att obligationer som är tillgängliga för försäljning och som hålls till förfall utgjorde 55% av SVB:s tillgångar. Motsvarigheten för en genomsnittlig europeisk bank vi täcker är endast 8%.
För att strö salt i såren befriade amerikanska regler SVB från kravet att dra av orealiserade förluster på sin obligationsportfölj som är tillgänglig för försäljning från lagstadgat kapital. Alla europeiska banker som vi täcker måste dra av orealiserade AFS-förluster från kärnprimärkapitalet.
Därför är europeiska bankers orealiserade förluster begränsade till de 4% av tillgångarna som redovisas som obligationer som hålls till förfall.
Hög likviditet
Om vi tillämpar ett avdrag på 15% på de europeiska bankernas portföljer som hålls till förfall, uppskattar vi att det översätts till en CET1 på cirka 13%. Viktigt är att vår beräkning inte tar hänsyn till någon hedgning. Eventuella förluster kommer också bara att utkristalliseras om europeiska banker säljer obligationerna. Med tanke på europeiska bankers höga likviditetsnivåer är det osannolikt att de kommer att behöva rea ut tillgångar som hålls till förfall.
Europeiska banker har en väsentligt större del av sina tillgångar parkerade i kontanter hos centralbanker, vilket kommer att vara det första stället europeiska banker kommer att gå till för likviditet. I genomsnitt har europeiska banker 14% av sina tillgångar i kontanter hos centralbanker jämfört med 7% för SVB.
Där SVB använde överskottslikviditet för att investera i obligationer, vilket ökade durationen på sin balansräkning, placerade europeiska banker överskottslikviditet mestadels på sina dagslånekonton hos centralbanker.
Större diversifiering
SVB var starkt beroende av odiversifierade och instabila finansieringskällor. Alla europeiska banker måste uppfylla likviditets- och finansieringskraven i Baselöverenskommelsens likviditetstäckning och stabila nettofinansieringskvoter. SVB omfattades inte av dessa krav.
Den stabila nettofinansieringsgraden gynnar banker med en hög andel privat finansiering. SVB:s finansieringsbas innehöll endast 5% av inlåning från privatkunder, jämfört med nästan 40% för europeiska banker. Praktiskt taget alla dess kunder var nystartade teknikföretag som hade stor nytta av kapitaltillströmningen till riskkapitalfonder. Europeiska banker har en mycket större spridning av kunder som typiskt sett skulle spegla ekonomins sammansättning.
