Morningstar har precis publicerat en rapport (Annual CheckUp: Integrated Greenhouse Gas Emissions) som jämför några av världens största oljebolag och deras utsläpp. Syftet med rapporten är inte att modifiera dessa företags uppskattningar av verkligt värde eller vallgravsbetygen för utsläppsresultat, utan att övervaka deras framsteg och förändringen från år till år. Det är dock antagandet och i slutändan uppnåendet av långsiktiga utsläppsminskningsmål som påverkar dagens beslut om kapitalallokering, beslut som i sin tur påverkar värderingar och vallgravar.
Europeiska företag mer ambitiösa än amerikanska
De europeiska integrerade oljeutsläppsmålen är mer ambitiösa än de amerikanska. Anledningen är att alla europeiska integrerade oljebolag har registrerat sig för Net-Zero Emissions 2050 som inkluderar alla utsläpp (inklusive scope 3-utsläpp) medan amerikanska företag, som Chevron och Exxon, också har infört Net-Zero Emissions 2050-mål, men endast för operativa utsläpp (scope 1 och 2) och i Chevrons fall endast för dess "upstream equity production".
Att nå nettonollmål som inkluderar scope 3-utsläpp kan egentligen bara uppnås genom en förändring av den typ av energi som tillförs. Det betyder att företag planerar att göra det till stor del med förnybara energikällor som vind och sol. Målen för europeisk integrerad olja för förnybar kraftproduktionskapacitet 2025 och 2030 är en återspegling av deras kapitalplaner. Exxon, Chevron och Petrobras saknar liknande mål eftersom de inte har några planer på att gå in i branschen för förnybar energi.
Equinor bäst
Generellt sett har företag visat breda framsteg under 2021 jämfört med 2020. Mätt på sex standardiserade mått, fortsätter Equinor att ha den lägsta utsläppspositionen, medan Exxon, Repsol och Petrobras har den högsta utsläppspositionen för många mått, men det finns skäl som har med tillgångsmixen att göra. Som sådan ser vi inte låga eller höga utsläpp som en anledning att investera i varje företag eller inte, utan snarare något att vara medveten om och övervaka över tid.
Intensitet för utsläpp av växthusgaser
Växthusgasintensitetsmåttet är ett mått som används för att jämföra de totala utsläppen från ett företags portfölj med andra och med sig självt över tid. Utsläppsintensiteten varierar mellan företag beroende på deras struktur och sammansättning. Till exempel är Enis utsläppsintensitet låg på grund av dess stora naturgasdistributionsverksamhet. Däremot får Petrobras dåliga resultat på grund av dess relativt låga naturgasproduktion och höga utsläpp.
Förbättringen av utsläppsminskningen har varit långsam och ojämn, och kommer sannolikt att förbli så, eftersom företag har liten kontroll över scope 3-utsläppen. Europeiska företag har satt upp ett mål på 20% minskning till 2030, men 90% av de integrerade oljeutsläppen är scope 3, som sker vid förbränning av olja och naturgas.
Driftsutsläppsintensitet
Detta mått inkluderar endast scope 1 och 2 utsläpp. Det påverkas dock också av skillnader i upplysningar och kan påverkas av differentiering mellan företag på grund av varje företags struktur. Till exempel får Petrobras dåliga resultat på grund av de höga utsläppen från dess icke-uppströmssegment. Däremot får Equinor bra resultat eftersom det främst är inriktat på uppströms och har låg utsläppsintensitet uppströms.
Uppströms utsläppsintensitet
Uppströmsutsläppsintensiteten är till stor del en funktion av typen av olja som produceras och varierar kraftigt. Exxon, Chevron, Repsol och Eni presterar dåligt, medan BP, TotalEnergies, Shell och Petrobras ligger i linje med branschgenomsnitt. Endast Equinor utmärker sig med intensitet under genomsnittet.
Uppströms energiintensitet
Energianvändningen står för cirka 60% av uppströmsutsläppen av växthusgaser. Förutom att avyttra tungoljetillgångar kan företag fokusera på ansträngningar att elektrifiera och införliva förnybar energi i produktionsverksamheten för att minska utsläppen. Equinor sticker ut som ett representativt exempel med tanke på dess strävan att elektrifiera offshoreplattformar med låga utsläppseffekter. Avyttring av energikrävande tjockolja har också förekommit. TotalEnergies tar kanske det mest dramatiska steget genom att knoppa av sin oljesandverksamhet till ett nytt bolag 2023.
"Flaring"-intensitet
En nyckelkomponent för att minska utsläppen för integrerade oljor är minskningen av "flaring", som är kontrollerad förbränning av gas för att samla upp och använda den. Det står för ungefär en fjärdedel av växthusgasindustrins utsläpp. Skillnader i flaringintensitet är till stor del en funktion av produktionsgeografi. Historiskt sett har Eni och Chevron stått ut bland kollegor på grund av sin stora afrikanska produktionsbas.
Metanintensitet
Vikten av att minska utsläppen av metan kommer till stor del från dess stora effekt på den globala uppvärmningen. Även om det bara utgör cirka 5% av de totala scope 1-utsläppen i genomsnitt, håller det högre uppvärmningsintensitet än kol. Varje företag som nämns i rapporten är medlem i Oil and Gas Climate Initiative och har skrivit på för att målsätta metanutsläppsintensiteten på långt under 0,20% till 2025 med en ambition på nästan noll till 2030, från ett baslinjegenomsnitt på 0,30% 2017 .
Repsol sticker ut till stor del tack vare uppströmstillgångar som de förvärvade i Malaysia 2015, men de avyttrade dem 2021, vilket resulterade i en nedgång som borde förbättras ytterligare 2022.
Obs: Scope 1-utsläpp är direkta utsläpp från företagsägda eller kontrollerade källor, scope 2-utsläpp är indirekta utsläpp från köpt energi och scope 3-utsläpp är alla indirekta utsläpp i företagets värdekedja, inklusive uppströms- och nedströmsverksamhet.
