Skulle du hellre köpa ett företag vars aktier är värda 10 eller 10 000 kronor? Svaret kan tyckas självklart: köp de billigaste aktierna och få 1 000 av dem till priset av en av de dyra aktierna. Som många andra saker i investeringsvärlden är den här frågan mer komplicerad än den verkar. Låt oss titta på problematiken i detalj.
Som konsumenter leds vi av instinkt, budget och, alltmer, algoritmer, att leta efter det "bästa priset" för en produkt eller tjänst. Tekniken har gjort det mycket lättare att jämföra priser och butiker. Ibland är priset en indikator på kvalitet: en lyxklocka kommer att kosta mer än en billig som faller isär på en månad.
Men detta "kunniga shoppar"-tänkesätt fungerar inte så bra för att investera: ett företag med en aktiekurs på 10 000 kronor kan vara ett sämre bolag än ett som kostar 10 kronor. Innan du granskat aktien i detalj vet du inte riktigt.
En mindre tugga
Det hindrar inte investerare från att leta efter fynd. Så kallade "öresaktier" (på engelska penny stocks) har lockat till sig många akolyter genom åren. Tanken är att "billigare" aktier har större potential att stiga snabbare eftersom de ofta är knutna till yngre, smidigare företag. Det finns uppenbara exempel: Apple var en öresaktie under 1980- och 1990-talen och har ökat med 232 000% sedan det noterades (med hänsyn till splittringar).
Det finns inga akademiska bevis för att billigare aktier presterar bättre än dyra, men det hindrar inte investerare (och spekulanter) att tro att de kan hitta nästa Apple. Att köpa billigare aktier kan vara lättare att motivera ("det är bara 10 kronor") än dyra ("ska jag köpa den här aktien för 10 000 kronor styck?). Men det som kan vara viktigare är din totala utgift såväl som din avkastningen, något som är okänt i detta skede.
Om man kort tittar på tabellen ovan från Morningstars analytiker är det uppenbart att ett högre pris inte gör en aktie mer eller mindre attraktiv, och vice versa. Berkshire Hathaway är till exempel rätt värderat, men Apple är övervärderat enligt vår metodik. Denna ögonblicksbild tyder på att det inte finns någon uppenbar korrelation mellan högre priser och värdering.
Det kanske mest framträdande exemplet på en överdimensionerad aktiekurs är Warren Buffetts investeringsinstrument Berkshire Hathaway, vars A-aktier precis har brutit igenom 500 000 dollar per aktie. Detta är det dubbla priset sedan mars 2020. Med tanke på Buffetts rykte kanske investerare med betydande medel är villiga att avstå med en halv miljon dollar för en aktie. B-aktier skapades på 1990-talet för att svara på kraven från privata investerare med mer blygsamma medel, men de har en bråkdel av rösträtten som A-aktierna har.
Framgångarna för amerikanska teknikföretag under de senaste 10 åren har inneburit att de har vuxit snabbt, och deras aktiekurser har följt efter. Detta orsakade ett problem för icke-professionella investerare som ville komma in i matchen. För att köpa en Amazon-aktie måste du betala nästan 3.000 dollar, ungefär den genomsnittliga månadslönen för en amerikan.
Som ett resultat av detta planerar Amazon att dela upp sina aktier och ansluta sig till sådana som Apple, Tesla och Alphabet. Min kollega Ruth Saldanha beskriver detta som att ha en chokladkaka och dela den i mindre bitar.
"Du har fortfarande samma mängd choklad, bara i mindre segment", säger hon.
Företaget tillkännagav Amazons aktiesplit och förklarade att detta "gör aktiekursen mer tillgänglig för människor som vill investera i företaget".
En nackdel med aktiesplit är att processen kanske inte gör aktierna mer tillgängliga trots allt. Tesla gjorde en split 2020, men aktierna ligger nu på 1 000 dollar vardera och bolaget funderar på att göra en split återigen.
Delat ägande (fractional share ownership) uppfanns som ett sätt att komma runt detta problem. Istället för att äga en Apple-aktie för 160 dollar kommer du att äga säg 10 dollar i Apple-aktier. Denna innovation har drivits av efterfrågan från investerare som även de vill komma in i matchen, särskilt bland yngre.
Är fonder svaret på problemet?
Som med alla finansiella innovationer lönar det sig dock att ta ett steg tillbaka och fråga vad det innebär för dig. För det första, med ett delat ägande offrar du rösträtten. Att äga en aktie i sig ger dig inte så mycket inflytande, men det har traditionellt sett ändå gett dig tillgång till den årliga bolagsstämman, där du kan uttrycka din oro till bolagets ledning.
Under den nuvarande ESG-investeringseran är det ett privilegium att vara på samma plattform som BlackRock och Vanguard, även om du inte har lika mycket makt som dem. Det finns andra bekymmer också. Din "delade" aktiehandel kan komma långt ner i hackordningen, som Ian Tam, Morningstar Kanadachef för investeringsanalys, säger. Många mäklare samlar ihop aktier från flera köporder och placerar dem i slutet av handeln. Det kan innebära att du inte nödvändigtvis får det pris du vill ha.
Investerare har helt enkelt en mycket bredare valmeny nu än under tidigare epoker, och det har möjliggjorts av tekniken. Att köpa utländska aktier kan verka lockande, särskilt när priserna på heta aktier stiger, men det kanske inte fungerar för dina långsiktiga investeringsmål ändå. Som Tam påpekar, om din portfölj på 10 000 dollar bara har en aktie värd 2 000 dollar, kommer det inte att vara möjligt att diversifiera och skapa en vettig tillgångsallokering.
Varför inte investera i fonder istället? Om du gillar ett visst företag kan du köpa en fond som äger det. Fonder som var exponerade för Tesla 2020 hade till exempel ett strålande år. Du får avkastningen om fondens innehav går bra. Men om fonden är väldiversifierad har du även en inbyggd krockkude från en del av förlusterna om din tidigare heta aktie slår i botten.
