Att Investera kan vara otroligt komplicerat med hundratusentals investeringsalternativ som kan kombineras i nästan oändliga variationer. Det stora antalet tillgängliga alternativ - och de höga insatserna som är inblandade i att ta rätt beslut - kan göra hela investeringsprocessen överväldigande.
Det är en anledning till att enkla tumregler kan vara väldigt användbara. De är ett sätt att minska komplexiteten och hjälpa investerare att fatta beslut snabbare utan att fastna i oändliga frågor av karaktären "vad händer om...?" eller "vad är nästa...?".
Här tittar vinärmare på några av de vanligaste tumreglerna för investerare:
1. Håll 100 minus din ålder i aktier
I årtionden har investerare förlitat sig på den här enkla formeln för grundläggande vägledning i tillgångsfördelning. Tumregeln anger den andel av din portfölj som ska vara i obligationer respektive aktier. Riktlinjen bygger på tanken att yngre individer har råd att ta större investeringsrisk på grund av deras längre tidshorisont.
En 30-åring skulle alltså ha 70% (100 minus 30) av sin portfölj i aktier, och en 60-åring skulle ha 40%. När investerare blir äldre förkortas deras tidshorisont och det blir närmare tills pengarna kommer att behövas, vilket gör att en ökad fördelning mot räntebärande tillgångar är mer lämplig.
På senare tid har 120 istället för 100 börjat dyka upp som utgångspunkt, delvis för att den genomsnittliga livslängden successivt har ökat och obligationsräntorna har sjunkit.
Varför det fungerar
Regeln har klarat tidens test och överlevt, delvis för att den är enkel och intuitiv. Det finns en stark koppling mellan förväntad livslängd och tidshorisont för investeringarna eftersom besparingarna bara behöver räcka under personens livstid (såvida inte någon vill avsätta pengar för arv efter döden). Regeln upmmuntrar också till ombalansering av portföljen, eftersom en allokering i linje med ett åldersbaserat mål kräver att aktiedelen minskas efter betydande uppgångar på marknaden eller ökas på efter marknadskorrigeringar.
Begränsningar
Nu när obligationsräntorna är ännu lägre än tidigare kommer räntedelen av portföljen troligen att ge lägre avkastning än tidigare. Åldersbaserade riktlinjer kanske inte heller är optimala för investerare som antingen precis har börjat spara eller de som närmar sig slutet på livet. En 25-årig investerare med årtionden kvar till pension behöver inte nödvändigtvis någon ränteexponering som en del av en pensionsportfölj, förutsatt att personen redan har en nödfond och är villig att ta den högre risken som ligger i en renodlad aktieportfölj.
Domen
Åldersbaserade riktlinjer är en rimlig utgångspunkt men kan vara något konservativa överlag.
2. Diversifiera för att minska risken och förbättra avkastningen
Det sägs ofta att diversifiering är den enda gratislunchen inom ekonomi. Citatet, vanligtvis tillskrivet Nobelpristagaren Harry Markovitz, hänvisar till styrkan i diversifiering för att minska risken utan att nödvändigtvis göra avkall på avkastningen.
Varför det fungerar
På många sätt är diversifiering en stor styrka när du investerar. Inom ett tillgångsslag kan man genom att lägga till upp till 20 ytterligare värdepapper dramatiskt minska portföljens totala riskprofil. När man lägger till tillgångsslag med lägre korrelationer uppstår den verkliga magin. Ju lägre korrelation, desto mer minskar volatiliteten. Det är ett av få fall där helheten kan vara mer än summan av delarna; en välkonstruerad portfölj kan ha bättre riskjusterad avkastning än enbart dess komponenter.
Begränsningar
Problemet är att korrelationer förändras över tiden, så det som fungerade tidigare kommer inte nödvändigtvis att fungera i framtiden. Dessutom kan adderandet av tillgångsklasser för att minska volatiliteten också dra ner avkastningen. Internationell diversifiering kan till exempel ha varit självklart för amerikanska investerare för 30 år sedan, men under de senaste tio åren har marknader utanför USA i allmänhet underpresterat, så diversifiering har mer ofta än inte dragit ner avkastningen för den gruppen. Andra populära tillgångsslag för diversifiering, såsom råvaror och ädelmetaller, har ibland gått igenom långvariga nedgångar.
Domen
Delvis sant men mycket förenklat. Diversifiering är fortfarande en sund strategi, men det är en försäkring som kostar och inte alltid lönar sig.
3. Använd 4% -regeln för ditt pensionssparande
Investerare och finansiella rådgivare har länge förlitat sig på Bill Bengens viktiga forskning om hållbara uttagsnivåer - den takt som du kan ta ut ditt pensionssparande utan att potten tar slut innan du avlider. Bengen fann att genom att fastställa ett initialt uttag som motsvarar 4% av portföljens startvärde och sedan justera varje års uttagsbelopp för inflation har man historiskt sett aldrig tömt portföljens värde. Inte ens under några av de värsta marknadsperioderna sedan 1926.
Varför det fungerar
Detta är en annan tumregel som har visat sig fungera över tid på grund av dess förmåga att reducera komplexitet och dämpa en av de största rädslorna för pensionärer: att få slut på pengar. Regeln är också användbar eftersom den enkelt kan omvandlas för att också fastställa ett nödvändigt totalt sparbelopp för det egna pensionssparandet. Tumregeln på 4% skulle innebära en portfölj som motsvarar 25 gånger ditt tänkta årlig uttag som pensionär. Om du till exempel vet att du vill få ut 200 000 SEK per år från ditt pensionssparande kan du multiplicera det beloppet med 25 för att räkna ut att du behöver en portföljstorlek på 5 miljoner kronor.
Begränsningar
4% -regeln förutsätter att inflationsjusterade uttag förblir på samma nivå år ut och år in under pensionen, oavsett marknadsutveckling eller förändringar i utgifterna. I praktiken spenderar många pensionärer mer under de första åren av pension på resor och andra aktiviteter, sedan spenderar de mindre när de åldras och ibland mer mot slutet av livet på grund av medicinska kostnader eller långvarigt vårdbehov. Dessutom kan det ifrågasättas om 4% fortfarande kommer att vara tillräckligt i en tid med lägre obligationsräntor, vilket sannolikt kommer att tynga ned avkastningen för portföljer som inkluderar ränteintäkter.
Domen
4% -regeln är fortfarande en rimlig utgångspunkt, men investerare kanske vill använda ett något lägre tal för att ta hänsyn till potentiellt mindre stabil långsiktig avkastning framöver.
4. Ha 3-6 månaders utgifter tillgängligt som en buffert
Nybörjare rekommenderas ofta att börja med att inrätta en buffert eller nödfond. Livet kan vara oförutsägbart och oförutsedda händelser som bilreparationer, sjukvårdskostnader eller arbetslöshet innebär ofta stora utgifter och påfrestningar på ekonomin. Utan en buffert av kontanter kan människor tvingas ta lån eller använda sina långsiktiga investeringar för att täcka kostnaderna.
Varför det fungerar
Att sätta av pengar för att hantera oväntade utgifter är en viktig grund för personlig ekonomisk planering. Utan en buffert eller nödfond är det svårt att göra framsteg mot andra ekonomiska mål, som att amortera skulder, bygga upp ett pensionssparande eller sätta av pengar till barnen som de kan använda senare i livet.
Begränsningar
Jag skulle betrakta tre till sex månaders besparingar som ett absolut minimum. Individuella skillnader och möjligheter att spara förekommer såklart, men jag är personligen mer bekväm med att hålla en buffert på närmare 12 månaders utgifter. Det gör det lättare att täcka oväntade utgifter utan att behöva sälja sina långsiktiga investeringar vid en olämplig tidpunkt. Arbetslöshet är fortfarande en stor fråga för många människor runt om i världen och det tar ofta flera månader för en som blivit arbetslös att hitta ett nytt jobb. Särskilt i den nuvarande situationen med Coronaviruspandemin som har tvingat många företag att stänga och många andra att skära ned på personalen.
Domen
Tre till sex månader är en bra utgångspunkt, men överväg att avsätta mer om du kan.
Slutsats
De flesta av tumreglerna som diskuterats ovan har klarat tidens test. Men att förstå några av nyanserna bakom hur de kan - eller inte kan - stödja en sund strategi för din portfölj kan hjälpa dig att tillämpa dem mer effektivt i ditt eget sparande.
.png)
