Redan maj 2006 startade den första svenska gratisfonden, Avanza Zero. Idag snart femton år senare finns fem konkurrenter som är öppna för insättningar från vanliga småsparare. Dessutom har Handelsbanken fyra andelsklasser bland sina pensionsfonder som är gratis, men de går bara att välja inom PPM.
Alla de sex öppna gratisfonderna är aktiefonder med ganska hög risk, eftersom de bara placerar i ett enda land, eller inom Norden (gäller Skandia Idéer för livet). Ingen av dem hjälper spararna med riskspridning genom att köpa aktier globalt, eller blanda med räntebärande värdepapper. Ingen är en riktig lågriskfond, som undviker aktier.
Den höga risken syns på flera sätt, både stor värdeminskning när pandemin slog till (ned 12-32 procent första kvartalet) och brant återhämtning därefter (upp 11-25 procent senaste halvåret). Standardavvikelsen de senaste fem åren varierat mellan 13 och 18 procentenheter. Detta gör att alla dessa fonder rapporterar näst högsta risknivån 6, på SRRI-skalan 1-7 som EU har beslutat ska finnas med i alla fondfaktablad.
Alla högrisk
| Alla gratisfonder ger hög risk | ||
| Svenskregistrerad värdepappersfond, öppen för småsparare |
Årlig avgift, % |
Risk (SRRI, skala 1-7) |
| Avanza Zero | 0.00 | 6 |
| Nordnet Index Finland | 0.00 | 6 |
| Nordnet Index Sverige | 0.00 | 6 |
| Nordnet Index Norge | 0.00 | 6 |
| Skandia Idéer För Livet | 0.00 | 6 |
| Swedbank Humanfond | 0.00 | 6 |
| Genomsnitt alla svenska fonder | 0.89 | 4 |
Men varför är alla gratisfonder högrisk? En gemensam faktor är att de flesta är indexfonder som följer ett landindex med aktiv derivathandel. Det gör den dagliga förvaltningen lättare, men är inte en särskilt stor kostnadsfördel. En annan förklaring är att handel i räntepapper, särskilt företagsobligationer, är mindre automatiserade och därför lite dyrare. Även kostnaden för förvaringsinstitut blir lite lägre för en fond som håller sig till nordiska aktier.
Fast att erbjuda en gratisfond är ändå en förlustaffär, så varför snåla med riskspridning om syftet är att locka kunder och sedan tjäna på karusellerna? En logisk förklaring skulle kunna vara att sparande med hög risk normalt rekommenderas för riktigt långa spartider, och att det är just när spartiden är som längst som lägsta möjliga årsavgift spelar störst roll. Fast mer troligt är kanske att konkurrenterna har härmat varandra, istället för att använda sin fantasi och spåna ett varv till på vilken nyhet som skulle locka flest kunder?
