Artister och elitidrottare avslutar ofta sin karriär före 40. Även säljare som jobbar hårt och når höga inkomster, allt ifrån börsmäklare till ICA-handlare, blir ofta slitna och trappar ned tidigt. De flesta andra har inte den möjligheten – eller har de?
Fördelen med att tidigt i livet nå ett finansiellt sparkapital på 10 miljoner kronor eller mer är uppenbar. Exakt var gränsen för ”finansiellt oberoende” går beror på livsstil och förväntad avkastning från aktier, men huvudpoängen är att en stor ekonomisk buffert ger fler valmöjligheter och ökad trygghet.
Motsatsen – att fortsätta jobba väldigt länge, uppåt 80 – verkar vanligare i andra länder än i Sverige. Men även här är det många med skrivbordsjobb som trivs med arbetslivet och inte vill lämna sin yrkesidentitet. Lättast är detta för egenföretagare, som själva bestämmer sin arbetstid.
4% ger FIRE
Fler har idag jobb som är så välavlönade att de kan spara över halva inkomsten och på bara 10-15 år bygga upp ett så stort finansiellt sparande att de skulle kunna gå i pension och sluta jobba helt, enbart leva på avkastningen. I USA kallas livsstilen ”FIRE movement”, och förkortningen betyder ”Financial Independence, Retire Early”. Vissa förespråkare hävdar att detta är möjligt även med en normal inkomst, genom att leva tillräckligt snålt.
En tumregel som är vanlig i USA är att pensionssparandet är tillräckligt stort när 4 procent av det per år räcker att leva på. Logiken är baserad på att aktiemarknaden historiskt i genomsnitt har givit en något högre snittavkastning realt, för om detta håller i sig framöver går det att konsumera 4% per år och sparkapitalet kommer ändå att i snitt fortsätta växa snabbare än inflationen.
Genom att tidigt övergå till att leva som kapitalist, eller ”rentiär” som det kallades förr när överklassen levde på sparkapitalets avkastning, får du dramatiskt mycket mer fritid. Idag är det rimligt att förvänta sig att unga människor som lyckas hålla sig friska kommer att leva till de blir 100 år gamla. Att i så fall gå i pension vid 40 ger ungefär 60 år att leva på avkastningen från sparkapitalet.
Haken är att spartiden bara blir 15-20 år, beroende på studietid. Här i Sverige är dessutom taket i intjäningen till den statliga pensionen en nackdel. För att lyckas krävs därför att spara drygt hälften av lönen efter skatt, och att vara nöjd med den levnadsstandard som detta ger. Alternativt ett stort arv.
Barnen dyra
Att lyckas med FIRE och samtidigt ha barn är svårt, om inte inkomsten är väldigt hög. Dels kostar barn så länge de bor hemma både direkt (ungefär en miljon kronor totalt per barn) och som alternativkostnad (de pengar du kunde ha tjänat om du inte ägnat tid åt barnen). Dels vill många föräldrar även kunna hjälpa sina barn senare i livet, ofta via extra sparande som ska gå till kontantinsatsen för deras första bostad.
Motsatsen till FIRE, att maximera längden på arbetsliv ger flera fördelar, ekonomiskt sett. Utrymmet att belåna sig tidigt i livet blir större. Möjligheten att ta risker ökar. De som lyckas hålla sig friska och aktiva, så att de orkar jobba till uppåt 80 års ålder, får en dramatisk fördel när det gäller total konsumtion under livet. Väldigt lång spartid innan pensionen och kortare tid som pensionär betyder i Sverige att tvångssparandet via staten och fackliga tjänstepensioner räcker mer än väl. Att fortsätta jobba och därmed umgås med yngre människor gör det dessutom lättare att hålla sig pigg.
Ett motargument är att FIRE inte betyder att du måste gå i pension tidigt, det betyder bara att du får den valmöjligheten. Med ett finansiellt oberoende i ryggen kan du även välja att blanda ideellt arbete med avlönade arbetsuppgifter du verkligen trivs med. Ur detta perspektiv ger FIRE en större fördel. Men ger denna livsstil ökad lycka?
Inte majoriteten
Ett tungt motargument är att ett land totalt sett skulle få svårt att fungera om en majoritet valde FIRE. Konsumtionen totalt i världen kan inte vara större än det som produceras. Visst kan vi svenskar äga aktier i andra länder och med avkastningen köpa importerad konsumtion. Men i kombination med att FIRE blir mycket lättare utan barn leder ändå denna livsstil till en krympande och åldrad befolkning, som till slut blir beroende av invandrad arbetskraft för att nödvändig service ska fungera.
En politisk motreaktion om en stor andel valde FIRE skulle rimligen bli ökad beskattning av pensioner och sparkapital, för att kunna öka barnbidrag och liknande reformer som gynnar barnfamiljer. Och ändrade regler för att försöka återställa balansen i landets ekonomi skulle göra FIRE svårare. Fast så länge en lite grupp går i pension väldigt tidigt är det fullt möjligt.
Personligen föredrar jag strategin att hitta trivsamma jobb och mot slutet trappa ned gradvis, med hopp om att orka fortsätta jobba lite även när jag fyllt 70. Att fortsätta bidra till samhället, inte bara konsumera, lockar mig mycket mer än att fokusera på att bli kapitalist så snabbt som möjligt. Får jag vara frisk och stark så länge, går jag hellre i pension vid 80.
.jpg)
