Det stora svenska nysparandet i indexfonder fortsatte under januari, 8 av 18 miljarder kronor. Brutto (alltså inklusive fondbyten och pengar som andra fondsparare tar ut) är fortfarande de aktiva fonderna mer dominerande: normala aktiefonder sålde andelar för 45 miljarder under januari, tre gånger mer än bruttosparandet i indexfonder.
Men nettosparandet är det som ger ökade marknadsandelar och förra året var dominansen ännu större, det svenska nysparandet i indexfonder på 54 miljarder kronor var lika stort som hela nettosparandet i aktiefonder. Och globalt var insättningarna 370 miljarder dollar netto under 2019, medan de aktiva aktiefonderna hade utflöden.
För tio år sedan var bara 6 procent av det svenska sparandet i aktiefonder placerat i indexfonder, 62 miljarder kronor. Idag har det samlade marknadsvärdet blivit tre gånger större, men sparandet i indexfonder har niofaldigats till 573 miljarder, 18 procent av sparkapitalet i aktiefonder.
Detta har nog två huvudförklaringar: Dels har media envist tjatat om att det i längden troligen kommer att ge högre avkastning att välja de fonder som har lägst avgifter, indexfonder. Dels har indexfonderna faktiskt presterat bra historiska resultat. 8 svenska indexfonder har fem stjärnor i Morningstar Rating, 22 har fyra stjärnor, men bara 5 av 55 har lägre betyg än tre stjärnor.
4 steg till
Dock är det värt att tänka fyra steg till innan du också flyttar in alla pengar i indexfonder. Här är mina tips:
Det första steget är att få rätt risknivå i sparandet. Indexfonder är nästan enbart aktiefonder, vilket betyder att deras värde kommer att rasa lika mycket som det börsindex fonden följer om det blir en ekonomisk kris. För sparande som ska pågå i 20-30 år, inom PPM eller annat pensionssparande är det inget problem.
Men ofta är spartiden kortare och för att sänka risknivån är den prisvärda lösningen då att kombinera med lagom andel billiga räntefonder (medan blandfonder ofta har nästan lika höga avgifter som dyra aktiefonder). En tredjedel billiga indexfonder och två tredjedelar billiga räntefonder ger samma risk som en genomsnittlig försiktig blandfond.
Det andra steget är att inte bara välja en enda indexfond för långsiktiga aktieplaceringar. Brant uppgång på börserna i New York de senaste fem åren har gjort att USA-aktier numera är drygt 60 procent av innehaven i globalfonder som följer index. Det ger onödigt hög risk att drabbas om Donald Trump gör något galet eller dollarkursen rasar. Som svensk är det tvärtom rimligt att komplettera med Sverigefonder eller Nordenfonder, både för att matcha framtida kostnader och för att få högre hållbarhet hos sparandet.
Nästa steg är att inkludera även andra typer av investeringar än de som erbjuds via indexfonder. Det gäller särskilt placeringar i småbolag, företagsobligationer och på tillväxtmarknader, vilket delvis beror på att aktiva förvaltare kan göra mer nytta om det är svårare att få bra information. Aktier i småbolag har historiskt utvecklas mycket bättre på många marknader, särskilt på Stockholmsbörsen, där det utan tvekan har varit värt att betala lite högre avgifter för aktiv förvaltning. Något liknande gäller räntefonder, de som köper företagsobligationer.
Fjärde steget är att fokusera på de fonder som faktiskt har lägst avgifter, inte på om förvaltningen är aktiv eller passivt följer ett index. Aktiva förvaltare som gör intelligenta val är ingen nackdel, särskilt när det gäller hållbarhet, problemet är att intelligensen normalt kostar väldigt mycket extra. Även om det stämmer att indexfonder generellt har mycket lägre avgifter, så finns det även ganska dyra indexfonder. Samtidigt finns också aktivt förvaltade fonder med väldigt låga avgifter, klart billigare än de dyraste indexfonderna.
Så huvudfokus ska vara på att avgifterna är låga, särskilt vid långsiktigt sparande. För det är de låga avgifterna som främst är avgörande för bra resultat, inte om förvaltningen baseras på att passivt följa ett index som speglar viss aktiemarknad.
Huvudproblemet
Fast kanske är huvudproblemet att banker och försäkringsbolag sällan aktivt säljer indexfonder, för dessa lönar sig mycket sämre att marknadsföra eftersom andra fonder med högre avgifter har större utrymme för provisioner till mellanhänder. Blandfonder säljer stort, särskilt via ISK, men är ofta onödigt dyra.
Därför behöver du antingen själva skaffa dig nog kunskap att våga kräva att få det billiga sparandet, eller betala separat för rådgivning. Även bankernas säljare ska enligt lagen hjälpa till att guida till rätt risknivå (fast de tjänar ofta mer på alternativ med hög risk), men när det gäller att få alternativet med lägst avgifter så måste du stå på dig och vägra gå med på något annat.
