Det finns orimligt många fonder som är ungefär lika, vilket i grunden beror på att fondförvaltning är alldeles för lönsamt. Den höga lönsamheten beror i sin tur främst på kombinationen av brant stigande aktiemarknader och fondsparare som inte byter bort onödigt dyra fonder.
Globalfonderna är ett bra exempel. Det finns när detta skrivs 275 olika som säljs till svenska småsparare, enligt sökningen här på Morningstar med begränsningen ”Endast en klass per fond”. Lägg till de som är tillgängliga här i Sverige men inte har distribution till småsparare, så ökar antalet fonder till 591. Och om alla olika fondklasser tas med stiger antalet till drygt 2800.
Att nästan alla fondbolag har (minst) en globalfond beror nog på att en placering som liknar världsindex med spridning av aktieköpen över hela världens ofta påstås vara det bästa sättet att få hög avkastning med relativt låg risk. Enligt statistiken från Fondbolagens Förening är ganska precis hälften av det svenska sparandet i aktiefonder placerat i just globalfonder, och 30 procent av allt fondsparande.
275 fonder är inget problem egentligen, kan man tänka, det är väl bara att välja den som har lyckats bäst?
Problemet är att sambandet mellan historiska resultat och framtida avkastning är svagt, särskilt under korta tidsperioder. Ett års vinnare hamnar ofta bland förlorarna nästa år, när aktiemarknaden utvecklas annorlunda.
6 av 591 globalfonder
En lösning är att försöka hitta fonder som är stadiga vinnare, för de som varje år är bättre än snittet kommer i längden att bli överlägsna. Jag har gjort den sorteringen bland alla globalfonder som säljs i Sverige. 334 av dem har funnits mer än fem år och bland dessa är det 30 som har högre avkastning än snittet i kategorin varje år de senaste fyra kalenderåren. 17 har överträffat snittet alla de senaste fem åren.
17 av 334 (5%) är lite bättre än förväntat om man singlar slant, för det är bara 1 chans på 32 (3%) att få fem klave i rad. Fast framgången kan bero på en ensidig trend, för aktiemarknaden backade bara ett av de senaste fem åren (2018). Jag har därför lagt till det sämsta året de senaste tio åren, 2011 då globalfonderna i snitt backade 9 procent, och krävt att globalfonden ska ha lyckats bättre än snittet även detta år. 9 av 17 fonder har historik även 2011 och bara 6 fonder överträffar snittet alla sex år. Av dessa är två svenska: AMF Global och Öhman Global Hållbar. Två är utländska men har distribution till småsparare: BMO Responsible Global och Wells Fargo WF Global. Två säljs bara till institutioner.
Fast indexfonderna saknas helt, vilket kan verkar som en paradox. Nog borde det finnas en massa billiga indexfonder som har lyckats stadigt lite bättre än snittet bland globalfonder, för en poäng med att ha lägst avgifter och följa index är att det åtminstone i teorin borde garantera att avkastningen blir lite bättre än snittet, varje år. Verkligheten enskilda år är dock annorlunda: Bland drygt 500 globalfonder är det 34 som är indexfonder och bara tre av dessa har lyckats bättre än snittet alla de fem senaste kalenderåren – bara lite bättre än förväntat av ren slump.
Den indexfond som kommer närmast är AP7 Aktiefond, som är Sverige största aktiefond och med ett förvaltat kapital vid årsskiftet på 616 miljarder kronor innehåller 20 procent av allt svenska sparande i aktiefonder. Den har varit bättre än snittet alla de fem senaste kalenderåren, men inte 2011. Övriga två indexfonder fanns inte 2011, så ingen indexfond klarar hela testet.
En annan överraskning är att bara 2 av de 6 fonderna som klarar sig bättre än snittet alla sex åren har 5 stjärnor i Morningstar Rating. Övriga har 4 stjärnor. För att få högsta Rating krävs att de historiska resultaten är bland de 10% bästa och för att nå dit visar det sig oftast vara mer värt att ha ett eller två extremt bra år även om fonden samtidigt varit lite efter klungan ett par andra år.
34 av 8000 i USA
För den som är intresserad går det göra mer avancerade filtreringar. Ett exempel är den analys min kollega Russel Kinnel i USA brukar göra. Nu vid årsskiftet filtrerade han 8000 amerikanska fonder ned till 34 genom att ställa åtta krav (billigaste 20%, förvaltaren har minst en miljon dollar i sin egen fond, risken inte hög, positiv Analyst Rating, bra betyg på fondbolaget, att förvaltaren har varit ansvarig minst 5 år och slagit index, minsta investering max en halv miljon kronor och inte fond-i-fond) Russel Kinnel: The Thrilling 34
Tre av dessa amerikanska krav går inte att ställa i Sverige, eftersom förvaltarnas placeringar i sina egna fonder inte är offentligt och varken Analys Rating eller Parent Rating görs på svenska fonder. Men den grundläggande logiken att ställa flera rimliga krav och sedan se vilka fonder som återstår går att genomföra även i fondsökningen här på Morningstars svenska sajt.
[ursprungligen publicerad 2020-01-23. En av de mest klickade artiklarna under året och därför uppdaterad 2020-12-07 med bland annat ny illustration]
