I grunden är det förstås positivt att regering och riksdag försöker förbättra premiepensionen hos Pensionsmyndigheten (PPM). De negativa konsekvenserna av bland annat telefonförsäljare och skandalerna inom Allra och Falcon gjorde det tydligt att politikerna måste ingripa. Synd bara att det tagit så absurt lång tid.
Självklart är det positivt att rensa bort uppenbart dåliga fonder. Redan för 15 år sedan, inför presentationen av Karl-Olof Hammarkvist PPM-utredning ”Svårnavigerat?”, skrev jag en lista med sex förbättringsförslag i ”PPM borde tipsa om de bästa fonderna”.
Fyra steg
Den senaste statliga utredningen ”Ett bättre premiepensionssystem” som presenterades i november är 856 sidor tjock och innehåller många förslag som fått för lite uppmärksamhet i media. Ett exempel är förslaget att PPM-valet från januari 2024 måste ske i fyra steg:
”Valarkitekturen i premiepensionssystemet ska utformas så att förvalet är utgångspunkten för samtliga pensionssparare. För den som vill välja själv ska det i första hand finnas möjlighet att välja risknivå. Därefter ska det finnas möjlighet att välja mellan fondkategorier. Slutligen ska det finnas möjlighet att välja mellan upphandlade fonder på fondtorget.” (sidan 228)
Utredningen föreslår dessutom att Pensionsmyndigheten måste varna PPM-spararna fyra gånger för riskerna när de väljer själva. Utredningens förslag till ny lag i Socialförsäkringsbalken 64 kapitlet, paragraf 26f är att: ”Pensionsspararen ska inför varje val skriftligen informeras om innebörden av valet. Spararen [ska] skriftligen bekräfta att han eller hon har tagit del av informationen.”
Konkret skulle det innebära, om jag förstår rätt, att Pensionsmyndigheten kommer att kräva underteckning fem gånger med Mobilt Bank-ID (eller liknande elektroniskt legg) för att göra ett PPM-val. Först en inledande inloggning, sedan fyra val med skriftliga varningar bort från icke-väljarnas AP7 Såfa.
Underkända val
Ett liknande problem är förslaget att AP7 som ny ansvarig för fondutbudet ska göra upprepade upphandlingar av alla fonder. Det vore som sagt självklart OK att sortera bort fonder med höga avgifter som har presterat dåligt. Men utredningen föreslår att maximal avtalstid ska vara tolv år och säger inget om hur kort avtalstiden får vara. Upprepade upphandlingar kan orsaka både att fondbolagen tröttnar på arbetsbördan med att lämna anbud och att PPM-väljare tröttnar på att få sina val underkända.
Det verkar som slöseri med resurser att PPM-fonder som har presterat bra och har nöjda sparare ändå ska utsättas för en ny upphandling. Upprepad statlig upphandling av alla PPM-fonder krockar med den ursprungliga tanken att svenska folket själva ska få välja de fonder de tror mest på. Även inom ett begränsat utbud av fonder är det förstås möjligt att välja risknivå och inriktning, men om sedan valet efter några år underkänns för att en ny fond upphandlats, då verkar risken stor att människor tröttnar på att lägga tid på att göra val som de ändå inte får behålla.
En annan paradox i utredningens förslag är att vid varje upphandling ska de fondbolag som blivit underkända ha rätt att inom 15 dagar få veta varför. Men jag kan inte hitta att PPM-spararna alls har någon motsvarande rätt att få information. Betydligt mer samhällsekonomiskt värdefullt vore förstås en offentlig betygsättning, tillgänglig för alla, för om jobbet ändå ska göras vore en offentlig AP7-rating av alla sökande fonder ett mervärde för svenska folket. Och det skulle rimligen också öka intresset att välja de fonder som fått högst betyg av AP7, både inom och utanför PPM.
Döda hela fondtorget
Krångliga fondval, ny upphandling även om fonder presterat bra, hemliga AP7-betyg – detaljer som dessa skapar psykologiska hinder som stryper intresset för det fria valet på PPM-torget. Effekten blir rimligt betydligt färre aktiva väljare. Efter några år med låg aktivitet kan sedan de politiska motståndarna döda hela fondtorget, med argumentet att det är väldigt låg andel av svenska folket som väljer, så det är orättvist att hela folket ska betala för valfrihet åt en liten elit.
