Avkastningen från USA-fonder har de senaste tio åren i snitt varit 14 procent per år, nästan dubbelt så mycket som Europafonderna, som stigit 8 procent i snitt sedan januari 2010. Och ännu bättre i förhållande till tillväxtmarknadsfonder, som i genomsnitt bara stigit 6 procent per år enligt Morningstars fondindex.
En del av förklaringen till den högre avkastningen är stark ekonomisk utveckling i USA, med stigande vinster särskilt i de största IT-bolagen. Även ett ökat intresse för indexfonder och liknande investeringar med låga kostnader har bidragit, för börserna i New York står numera för 60 procent av den globala aktiemarknaden.
Sänkta avkastningskrav
Fast den viktigaste förklaringen är nog sänka avkastningskrav. Den ändrade synen på aktier liknar hur värderingen av fastigheter har ändrats. För 40 år sedan ansågs kommersiella fastigheter i Sverige riskfyllda och kravet på direktavkastning, alltså hyror minus driftskostnader i förhållande till marknadsvärdet, var över 10 procent. Under 1990-talet, när räntorna sjönk, började försäkringsbolag och andra stora långsiktiga investerare anse att riskerna med fastigheter centralt i storstäderna var väldigt låga, så att de var köpvärda även med mycket lägre direktavkastning. En viktig del av kalkylen blev att denna typ av fastigheter är realtillgångar, som ger skydd mot inflationen. Därför räckte det med 3 procent direktavkastning för att kalkylen skulle gå ihop.
Något liknande har därefter skett med bostadspriserna. Förr sågs det som en stor risk att äga en villa eller bostadsrätt, ett risktagande som gav avkastningen i form av lägre boendekostnad så länge marknadsvärdet hos bostaden var oförändrat eller steg. Men efter 25 år med stadigt stigande bostadspriser i Sverige har riskviljan ökat drastiskt, så människor idag accepterar mycket större bolån i förhållande till sin inkomst. Redan om boräntorna stiger till 3-4 procent skulle boendekostnaden därför ofta bli högre än en marknadshyra, vilket gör att bostadspriserna måste fortsätta stiga för att ägandet ska löna sig.
På ett liknande sätt har aktiefonderna lyfts av att centralbankerna under de senaste tio åren tvingat ned de riskfria räntorna, vilket gjort att de flesta investerare bytt till lägre avkastningskrav. Många har dessutom tyckt att placeringar i USA är säkrare, dels eftersom branschernas största företag ofta finns där och de amerikanska ekonomiska spelreglerna är mer stabila. Dels för att en stigande dollarkurs och bättre indexutveckling i New York har skapat en positiv trend som många investerare är tvungna att delta i. Detta gäller särskilt förvaltare av indexfonder, som måste köpa de börsföretag som ingår i fondens jämförelseindex.
Avkastning 20-talet nära noll
Svenska fondsparare har därför anledning att de kommande tio åren räkna med betydligt lägre avkastning från aktier, både i USA och globalt (globalfonder investerar idag ungefär 60 procent i USA). Dessutom verkar det rimligt att den svenska kronan framöver återhämtar sig mot övriga valutor. När vi år 2030 blickar tillbaka på det decennium som nu ligger framför oss är det därför hyfsat sannolikt att USA-fondernas avkastning i svenska kronor under 20-talet visar sig ha varit nära noll. Detta är särskilt troligt om räntorna och därmed avkastningskraven stiger.
