USA-fonderna har stigit 23 procent under första halvåret, enligt Morningstars fondindex. Det bidrar till att de dubblats i värde de senaste fem åren, medan Europafonderna i snitt bara stigit hälften så mycket sedan sommaren 2014. En viktig förklaring är att dollarkursen under dessa fem år stigit med drygt 40 procent, från 6:60 till 9:40 kronor. Dessutom har arbetslösheten fortsatt att minska i USA utan att ge ökad inflation.
Men hur går det framöver med USA-konjunkturen och dollarn? Vänder båda nedåt blir resultatet värdeminskning för svenska fondsparare.
Sänkta räntor
Den amerikanska centralbanken Fed har det senaste halvåret ändrat riktning från räntehöjningar till räntesänkningar. Förra året höjde Fed flera gånger och nådde 2,4 procent, samt spådde att de amerikanska räntorna skulle fortsätta att höjas under 2019. Men nu verkar experterna istället överens om att Fed under andra halvåret kommer att sänka styrräntorna. Bakgrunden är att den globala ekonomiska tillväxten har saktat in, troligen delvis på grund av handelskriget mellan USA och Kina.
Trots det har som sagt börserna i New York ändå fortsatt brant uppåt, vilket kan verka ologiskt. En tänkbar förklaring är att många investerare hoppas på fortsatt balans i världsekonomin, så att börsföretagens vinsttillväxt kan fortsätta. Liknande förhoppningar var vanliga i närheten av konjunkturtopparna 2000 och 2007, men även om det då istället blev en tvär inbromsning är det möjligt att amerikansk efterfrågan håller sig mer stabil denna gång.
En annan tänkbar förklaring är att många investerare har bestämt sig för att acceptera lägre förväntad avkastning från aktier, eftersom dagens låga räntor gör att alternativet att köpa obligationer innebär avkastning nära noll. Därmed verkar det nog för många som bättre att sänka sitt avkastningskrav och hoppas på att aktiekurserna långsiktigt ger tillräckligt bra slutresultat, än att helt säkert misslyckas genom att acceptera obligationsräntor som är så låga att avkastningsmålet blir omöjligt att nå.
Fast det blir ändå en paradox att placerarna köper aktier med stigande kurser trots att de räknar med sämre tider. Förklaringen till att professionella investerare accepterar att göra affärer som de inser troligen är dåliga på kort sikt är att den dominerande visdomen är att det är för svårt att spå när nästa lågkonjunktur börjar, så istället nöjer sig många med att de låga räntorna gör det troligen att aktiemarknaden totalt sett över hela spartiden kommer att ge högre genomsnittlig avkastning än alternativen.
Nästa börsras
Personligen är jag fortsatt övertygad om att börsuppgångar som verkar överdrivna motiverar att sälja en del av mitt aktiesparande och vänta på ett bättre köptillfälle. Baserat på historisk erfarenhet verkar det väldigt troligt att det någon gång de närmaste 10 åren kommer drastiska negativa överraskningar som ger ett rejält börsras.
Och jag är 56 år gammal, vilket betyder att mitt pensionssparande inte är tillräckligt långsiktigt för att lugnt kunna invänta en återhämtning på aktiemarknaden. Dessutom är jag skeptisk till det senaste årets starkare dollar. Fondsparare som är 45 år eller yngre har mer än dubbelt så lång tid på sig till lägsta pensionsålder och kan tänka annorlunda än jag.
Xkonjunkturen Xusafonder
