Före finanskrisen för tio år sedan skrev jag ganska mycket om momentum, strategin att köpa de aktier eller fonder som har stigit mest. Börsrasen 2008 och 2011 gjorde det väldigt tydligt att denna strategi fungerar dåligt när aktiemarknaderna faller brant och sedan rör sig hackigt.
Momentum fungerar å andra sidan väldigt bra när aktiemarknaden har en stabil trend, till exempel under de senaste åren när USA-aktier och särskilt IT-aktier stadigt har varit vinnare. Därmed har intresset ökat och nyligen fick jag ett brev från en läsare som berättar om sin variant:
Jag sorterar alla PPM-fonder efter deras avkastning de senaste fem åren, sedan väljer jag de 5 bästa. Därefter bevakar jag så att jag fortsätter att ha de 5 bästa, men jag har bara behövt byta 3 fonder hittills under 2019. Jag kollar fonderna varje dag, men en gång per år borde räcka. Jag började använda denna strategi hösten 2015 och sedan dess har min avkastning alltid varit bättre än genomsnittsspararen.
Det som väckte mitt intresse var fokus på fem års historisk avkastning. Normalt brukar fondsparare som satsar på momentum titta på betydligt kortare tidsperioder, vilket jag tror beror på frestelsen att försöka hoppa på nästa trend först för att tjäna lite mer när andra också köper. Om många sparare byter till vinnare 5 år så kommer det att löna sig bättre att istället granska 4 år och 11 månader, för att ligga en månad före, och så vidare.
Men om mätperioden blir alldeles för kort, till exempel bara 1 vecka, då blir det uppenbart att slumpen till stor del avgör och nackdelarna syns tydligare. Därför verkar 3 månader vara den vanligaste mätperioden, åtminstone bland fondsparare som skriver till mig, men om det stämmer vore det rimligen bättre att försöka ligga ett par veckor före genom att sortera på avkastning 10 veckor.
Nackdelar
Fast personligen så har jag alltid varit skeptiskt till momentum. Den första nackdelen är filosofisk: Om alla investerare använde momentum skulle det skapa en gigantisk börsbubbla. Och även när bara en mindre grupp använder momentum orsakar deras återkommande fondbyten kostnader som övriga fondsparare tvingas vara med och betala. Vinnarna är oftast högriskfonder, som inte passar alla. Samhällsekonomiskt är det dessutom slöseri med tid att människor jämför fonder varje dag och byta ofta.
Rent logiskt är det också orimligt att välja en strategi som innebär att återkommande köpa dyrt (efter en brant uppgång) och sälja billigare (efter att en nedgång gjort att fonden inte längre är vinnare). Om momentum vore en självklart vinnande strategi skulle fondbolagen ha fond-i-fond som skötte omplaceringarna. Flera försök gjordes faktiskt före finanskrisen, men misslyckades återkommande: Fondkompassen lanserades 2005 och dödades 2011. Swedbank Robur Momentum lanserades 2007 och dödades 2013. Capinordic Trend lanserades 2008 och dödades 2012. Många av de senaste årens fonder startade av PPM-förvaltare har också försökt använda momentum, men misslyckats jämfört med AP7 Aktiefond.
Dags att lämna, igen
Onekligen fungerar momentum bra under vissa tidsperioder. Det finns även forskning som visar en långsiktig fördel på aktiemarknaden, därför att det ofta har dröjt innan ny information fullt ut påverkar aktiekurserna. Och med facit i hand är de senaste årens höga avkastning på USA-börserna en tydlig trend, till stor del beroende på stigande dollarkurs.
Förra gången jag tydligt varnade för momentum var i september 2007 (”Dags att lämna momentum”, länk ovan till höger). Mitt tips nu är att det åter är dags. När den globala börsutvecklingen istället blir kortare svängningar kring en platt trend, då kommer fondsparare som frestas att försöka pricka rätt med momentum att förlora pengar på att återkommande köpa högriskfonder som sedan faller tillbaka. Det blir i längden både ledsamt och olönsamt.
Xköptips
