När du köper egna aktier tar börsmäklaren betalt på ett helt annat sätt än om du sparar i fonder. Normalt tas en avgift ut för varje enskild aktieaffär. Att byta fonder ser däremot normalt ut att vara gratis, mellanhänder får istället en provision varje år på marknadsvärdet hos ditt fondsparande (och tjänar dessutom ofta på valutaväxlingar).
Och mellanhänder som Avanza och Nordnet tjänar mycket mer på få betalt i procent av sparkapitalet. En kund med ett sparande värt en miljon kronor i aktivt förvaltade aktiefonder som ägs via ett fondtorg betalar indirekt ungefär 7.000 kronor per år till mellanhanden, via provisioner på omkring 0,7 procent av sparkapitalet som kommer från fondernas förvaltningsavgifter. Ett lika stort sparande i långsiktiga innehav i egna aktier kostar mindre än 1000 kronor per år. Varför är skillnaden så stor?
Historiskt har kostnaderna för sparande i direktägda aktier varit fokuserat till transaktionerna. När aktieaffärer betalas med ett courtage per transaktion, en fast avgift i kronor eller en procentavgift, då gynnar det långsiktigt sparande. Detta är rimligt eftersom arbetsinsatsen för börsmäklaren blir liten om kunden sällan ändra sina innehav.
Men fondsparande belastas nästan enbart med %-avgifter. Kortsiktiga sparare som byter fonder flera gånger per år betalar ofta inget extra (om de inte förlorar på dåliga valutakurser). Denna modell med betalning i procent av sparkapitalet gör det extremt lönsamt för mellanhänder att hjälpa rika kunder köpa fonder, medan de minsta småspararna blir uppenbart olönsamma. Effekten har varit att väldigt många företag i finansbranschen främst jagar de rikaste, vilket skapat ett utbud av ”private banking” som lockar med olika typer av kringservice.
Sbanken sänker fondavgifterna
Igår lanserade dock den norska delen av Skandiabanken, som börsnoterades i Oslo 2015 och för ett par år sedan bytte namn till Sbanken, ett nytt sätt att ta betalt för sparandet på sitt fondtorg med 400 externa fonder. Kunderna får den ersättning för distributionen som fondföretagen betalar och istället tar Sbanken en enhetlig avgift för allt fondsparande av samma typ (lite förenklat kostar rådgivning 0,4%, aktiva fonder 0,3% och billiga indexfonder bara 0,07% av sparkapitalet per år).
Detta ger kunderna flera fördelar. Den mest självklara är billigare fondsparande för de flesta. Dessutom kommer troligen några av konkurrenterna att följa efter, vilket kan skapa ett priskrig som ytterligare gynnar fondspararna. Att Sbanken sänker först är logiskt eftersom 60.000 kunder och 5,5 procent marknadsandel ger en bra position för att ta stora marknadsandelar och därmed tjäna på prissänkningen.
Samma pris för alla aktivt förvaltade fonder gör dessutom att frestelsen försvinner för mellanhanden att försöka locka kunderna att välja de allra dyraste fonderna som ger högst provision, vilket även tillsynsmyndigheten borde uppskatta (efter införandet av MiFID II i januari 2018 tycker jag att det är upprörande att svenska FI fortfarande tillåter den nuvarande modellen med obefintlig koppling mellan kvaliteten på mellanhändernas service och hur mycket de får betalt).
Fortsätter gynna småsparare
Fast när priset för tjänsten fortsätter att vara en fast procent av sparkapitalet gynnar det småsparare, medan rika med miljonbelopp i fonder tvingas betala väldigt mycket mer för samma tjänst. En kund som till exempel har 10.000 kronor i fonddepån kommer i Sbanken framöver bara betala 40 kronor per år för administrationen av fondsparandet och rådgivning, medan en annan kund med en förmögenhet på 20 miljoner betalar 80.000 kronor per år för samma tjänster. Rimligt?
Jag har tidigare argumenterat för att den logiska prismodellen på sikt ännu mer kommer att likna prissättningen för aktieaffärer, eftersom en fast avgift per transaktion eller en fast avgift per år bättre speglar mellanhändernas kostnader. Men för att fler fondtorg ska ge upp de gamla provisionerna krävs att tillräckligt många fondsparare reagerar, så att priskonkurrensen fungerar.
Även i Sverige
För 25 år sedan skedde en liknande ändring av prismodellen i Sverige, då bankerna tog bort de 5-procentiga köpavgifter som hade dominerat. Förändringen startades av ett par mindre konkurrenter och inom ett år hade alla de fyra storbankerna reagerat.
Men sänkningar av avgifterna på befintligt sparande är trögare, för stora grupper kunder måste reagera på prisskillnaderna för att lägre priser ska löna sig. Alternativt är det nykomlingar som sätter låga priser för att ta marknadsandelar. Det nya skattegynnade Aktiesparkontot (ASK) i Norge och liknande ISK i Sverige gör det mycket lättare att flytta fondsparande, vilket talar för att priskonkurrensen kommer att fungera bättre nu är förr.
Hittills har de flesta fondbolag inte lyckats stå emot mellanhändernas krav på höga provisioner, trots att dyr distribution ökar risken att spararna hellre väljer billiga indexfonder. Men Sbankens initiativ öppnar en ny väg att göra fondsparandet billigare även för vanliga småsparare. Främst borde dock prissänkningen locka människor som har mycket pengar på fondkontot, och de har blivit fler efter de senaste tio årens börsuppgång.
Jag tycker därför att det verkar troligt att Sbankens prismodell kommer att lanseras även i Sverige. Fast kanske krävs ett par år med svag börsutveckling för att tillräckligt många ska bry sig om att få sänkta avgifter, så att intresset för lägre provisioner slår igenom brett och tvingar även Avanza och Nordnet att anpassa sig.
Xfondavgifter Xfondmäklare
