Onödigt höga provisioner som belastar sparandet fortsätter att dominera, trots de nya EU-reglerna MiFID II som infördes för drygt ett år sedan. Enligt den svenska lagtolkningen (FFFS 2017:2 kapitel 7) är alla provisioner förbjudna som inte är utformade för att höja kvaliteten på tjänsten. Men verkligheten är annorlunda.
Finansinspektionen (FI) publicerade igår en ny kartläggning av rådgivningsmarknaden i Sverige. Bara 8 företag av 74 med tillstånd ger helt eller delvis oberoende råd, vilket betyder att de enligt de regler som infördes i januari 2018 då inte får ta emot och behålla någon typ av provision från en tredje part. Därmed måste kunderna själva betala fullt ut för oberoendet, vilket hittills har gjort intresset litet.
53 företag har beroende rådgivare. De lämnar endast råd om egna eller närstående företags sparprodukter och borde kallas ”säljare”. Trots de nya reglerna har FI hittills tillåtit dem att ta emot hur höga provisioner som helst, det enda som har stoppats är vissa typer av klumpsummor (”up-front”).
30 gånger större provision
Förra veckans summering i ”Konsumentskyddsrapport 2019” från FI förklarar varför så få finansiella rådgivare försöker vara oberoende och ger en dyster bild av de krafter som styr. En analys som FI gjorde i höstas av 200 försäkringsförmedlare visar att den lägsta provisionen för fonder var 0,03 procent och den högsta 3 procent av investerat kapital. Motsvarande lägsta och högsta ersättningar var 1 respektive 30 procent för strukturerade produkter. För övriga produkter låg de mellan 0,3 och 9 procent. På alla tre områden är den högsta ersättningen alltså minst 30 gånger större än den lägsta ersättningen. Mer uppenbart än så kan det väl inte vara att provisionerna snedvrider.
Ändå säger de nya reglerna från FI som gäller från januari 2018 att provisioner inte får påverka eller snedvrida den tjänst till kunden som ersättningen eller förmånen avser (se ”Nu ändrar FI fondbranschens logik”, länk ovan till höger). Så varför tillåter Finansinspektionen att regelbrotten fortsätter?
En förklaring verkar vara att många företag påstår att de inte alls ger några råd, de begränsar sig till att erbjuda något som FI kallar ”Sorteringstjänster”. Myndighetens nya kartläggning visar att många banker avsiktligt undviker rådgivning genom att erbjuda tjänster där kunden får svara på frågor om till exempel placeringshorisont och önskad risknivå och sedan får en presentation av möjliga investeringar utifrån de lämnade svaren, men kunden väljer sedan själv placering och genomför själv transaktionen. Det betyder att de kunder som använder sorteringstjänster inte omfattas av samma skyddsregler som vid investeringsrådgivning, framför allt att finansiella rådgivare måste göra en lämplighetsbedömning som ska säkerställa att de rekommendationer som ges är lämpliga för kunden.
Rensa bort ogräset
Jag tycker därför det är uppenbart extra orimligt att banker och försäkringsförmedlare ändå tillåts ta emot höga provisioner, som enligt FI-reglerna måste höja kvaliteten på tjänsten och inte får snedvrida, när de inte ens ger rådgivning utan endast erbjuder en sorteringstjänst. FI kräver att storleken på provisioner ska stå i proportion till en högre kvalitet på tjänsten, men har hittills även accepterat sorteringstjänster utan att stoppa de höga provisionerna. Det är dags att Finansinspektionen börjar rensa bort ogräset.
Automatiserade rådgivare (sparrobotar) gör dilemmat extra tydligt. De har väldigt liten marknadsandel, bara drygt 900 miljoner kronor omfattades när FI gjorde kartläggningen (oklart när under 2018). En poäng med en sparrobot är att tjänsten kan bli billigare mätt som procent av förvaltat kapital, men det gör att företagens intäkter blir lägre. Om sparrobotarna i snitt tar avgifter på 0,5 procent per år betyder det att denna del av finansbranschen förra året hade intäkter under 5 miljoner kronor, vilket fördelat på kanske tio företag betyder mindre än 1 miljon kronor var. Det räcker inte ens till företagens VD-löner. Så varför ens försöka konkurrera med andra sparrobotar, när en enkel sorteringstjänst ger möjlighet att få högre provisioner?
Bara en enda sparrobot påstås ge oberoende råd, men FI berättar inte vilken – åtminstone står det inte i rapporten vilken det är. Här blir det uppenbart att FI inte bryr sig särskilt mycket om nyttan med sitt arbete, för vad är konsumentnyttan med en kartläggning om FI inte berättar de konkreta resultaten?
Vad göra som konsument?
För mig är resultatet efter läsningen av ovan nämnda rapporter besvikelse över att så lite har ändrats, efter mer än tio års kritik i media av hur provisioner snedvrider den finansiella rådgivningen i Sverige. Trots mer än ett år med nya regler erkänner Finansinspektionen i sina rapporter att de gjort nästan ingenting för att se till att MiFID II efterlevs, snedvridningar och brist på kvalitetshöjning tillåts fortsätta.
Som konsument är det uppenbart att det gäller att vara medveten om att sorteringstjänster inte räknas som rådgivning, utan då har kunderna kvar allt ansvar om de väljer fel fond. Min slutsats blir att den enda bra lösningen fortsätter att vara att försöka klara sig själv och undvika alla mellanhänder som via provisioner snyltar på ditt sparande. Ta själv reda på vilken fondtyp som passar ditt sparande, kolla vilka fonder i kategorin som är billigast och välj bland dessa fonden som du har störst förtroende för, utan onödiga mellanhänder.
Xfinansinspektionen Xrådgivare
