För sifferälskare är 10-årstabellerna i fondernas årsrapporter fulla av nyheter. Det har blivit mer ovanligt att de trycks på papper, främst kommer de i brev från små fondbolag. Den enda av storbankerna som postat en till mig i år är Nordea.
I morse började jag bläddra och hittade snart flera nyheter. Främst tycker jag det är intressant hur storleken på förvaltat kapital har ändrats, det visar vilken typ av fonder som Nordeas kunder helst vill spara i, men också vad banken har prioriterat att sälja. Här är bakgrunden till de tio fonder som vid årsskiftet var störst bland Nordeas svenska fonder:
Alfa är den klart äldsta, en allemansfond som startade 1984 och slogs ihop med tre andra allemansfonder 2003. Då passerades toppen i antalet andelar som sedan dess mer än halverats, trots nya fusioner 2012. Avkastningen förra året var bland de sämsta i kategorin och utflödet ökade. Men tack vare gamla pengar innehöll Alfa 18 miljarder kronor vid årsskiftet och är bankens femte största svenskregistrerade fond.
Dyra fond-i-fond
Motsatsen, de fonder som Nordea främst har sålt och därför blivit klart störst, är de fyra blandfonderna Stratega 10, 30, 50 och 70. De startade 2003 och vid årsskiftet innehöll de tillsammans 100 miljarder kronor. Dessa fond-i-fond har klart högre årlig avgift än snittet än sina kategorier och det verkar uppenbart att Nordea prioriterat att sälja dem. Inget konstigt med det, dyra fonder ger större intäkter för banken.
Men intresset för Sverigefonder har funnits kvar och istället för Alfa har Nordea sålt in de nyare fonderna Sverige Passiv och Swedish Stars, som de senaste fem åren båda vuxit kraftigt i storlek. Sverige Passiv kostar bara 0,4 procent per år, vilket är dyrare än snittet bland indexfonder som placerar på Stockholmsbörsen, men tydligen ändå billigt nog att locka Nordeas prismedvetna kunder.
Aningen större är den betydligt dyrare Swedish Stars, med en årlig avgift på 1,4 procent. Den har dock inte fått in pengarna genom nysparande, istället beror det stora förvaltade kapitalet på fusioner 2013 och 2014 med andra Sverigefonder hos Nordea som hade lyckats dåligt (mer om det i ”Låt inte fondbolagen snuva dig på index”).
Tre vill Nordea inte sälja
Fast det mest intressanta i listan med Nordeas tio största svenska fonder är nog de tre generationsfonderna: 50-tal, 60-tal och 70-tal. Det är nämligen tydligt att Nordea inte längre vill sälja dem, troligen för att deras årliga avgift bara är 0,5 procent.
Deras årsrapporter finns inte ens med bland de 88 i den färska helårsrapporten från Nordea Fonder. De nämns bara i en fotnot på sidan 266. Och på sin hemsida poängterar Nordea att dessa fonder är tillgängliga via premiepensionen hos Pensionsmyndigheten (PPM), vilket dock inte verkar vara hela sanningen.
Enligt fondbestämmelserna för Nordeas generationsfonder, som är godkända av Finansinspektionen, så är den enda spärren mot att fondsparare sätter in pengar privat att Nordea då enligt paragraf 11 tar ut köp- och säljavgifter: ”Vid överlåtelse av fondandelar utgår en avgift på högst 1 procent av värdet på fondandelarna, dock lägst 20 kronor”. Det betyder att fonderna fungerar dåligt för månadssparande, men fortfarande är de väldigt prisvärda jämfört med till exempel Stratega-fonderna vid långsiktigt sparande.
Generationsfonder bra för spararna
Generationsfondernas specialitet att sänka risken mot slutet av spartiden är dessutom en mycket bra tjänst för spararna, som ofta är värdefull även för den del av kundernas sparande som inte sker via PPM. Jag har skrivit om detta ett par gånger det senaste året (senast i förra veckans krönika ”5 skäl att ifrågasätta sin globalfond”, länk ovan till höger).
Men Nordeas säljare verkar som sagt tycka att bankens generationsfonder är för billiga. Upp till 98 procent av pengarna i Nordeas generationsfonder, 52 av 55 miljarder kronor i de sex fonderna, kommer därför från PPM. Det verkar också som att generationsfonderna innehåller startkapital från banken, vilket betyder att bankens kunder har väldigt lite direktägt sparande i dessa fonder.
Ytterligare ett bevis för att banken numera inte vill sälja dessa fonder är att fondbolaget startade Generation 90-tal för snart fem år sedan, men vid årsskiftet innehöll den bara 0,9 miljarder kronor. De som är födda 1991 blir i år 28 år gamla och är i de flesta fall heltidsanställda, men Nordea har uppenbarligen inte prioriterat att övertyga denna kundgrupp om att välja en generationsfond.
Xfondavgifter Xfondrapport
