Globalfonderna innehåller 40 procent av det svenska sparandet i aktiefonder, drygt 1000 miljarder kronor. Att många gillar stor riskspridning är bra, eftersom riskspridning är ett undantag bland finansiella tjänster genom att inte kosta något extra. Men nackdelar finns på fem områden:
(1) Höga avgifter
Relativt sett låga avgifter kan ses som en fördel med globalfonder, åtminstone jämfört med mer specialiserade aktiefonder. Men majoriteten är inte billiga, redan kostnaderna ger ofta argument att åtminstone byta till en annan globalfond.
För tio år sedan var det ganska ovanligt med billiga indexfonder som passivt följer ett globalt index. Men numera finns redan inom PPM åtta globalfonder som följer index och har låga avgifter. Totalt finns 29 passiva globalfonder som säljs i Sverige och de kostar i snitt bara 0,33 procent per år, medan årlig avgift för de aktivt förvaltade globalfonder som säljs i Sverige i snitt är 1,59 procent. Nästan fem gånger högre årskostnad är en stor nackdel, särskilt vid långsiktigt sparande.
Ännu dyrare globalfonder finns tyvärr, de dyraste kostar över 2,5 procent per år. Kombinationen av stor riskspridning och höga årsavgifter är extra förödande, eftersom riskspridningen minskar sannolikheten för riktigt bra resultat. Därför är det första skälet att ifrågasätta sin globalfond om den kostar mer än snittet, i så fall är det troligen lönsamt att åtminstone byta till en billig indexfond.
(2) Hälften USA
Nästa skäl att ifrågasätta globalfonder mer generellt är deras innehav. Normalt placerar de mer än hälften i USA, medianen bland svenskregistrerade globalfonder är 51 procent USA och de flesta indexfonder har ännu högre andel. Visst har många av börsbolagen som är noterade i New York en stor del av sin tillverkning och försäljning i andra delar av världen, men den politiska risken är ändå tydlig. Skulle någon drastisk förändring få placerare att fly amerikanska tillgångar, då faller dessutom USA-dollarn i värde och den sammanlagda effekten blir dramatisk.
Många experter argumenterar för att de som sparar långsiktigt och tål risktagande istället borde ha en högre andel investerat på tillväxtmarknader, med argumentet att dessa kommer att växa som andel av världsekonomin. Fast det går att vända på den argumentationen genom att istället fokusera på att undvika diktaturer och länder med svag hantering av hållbarhet, till exempel mycket korruption, vilket istället skulle tala för att byta till Europafonder.
(3) För lite småbolag
En annan dimension är att globalfonder ofta främst placeringar i storbolag. I snitt har de svenska globalfonderna bara 5 procent av tillgångarna placerat i småbolag. I ett längre perspektiv har aktier i småbolag varit en lite bättre placeringen, men de senaste fem åren är det istället bjässar som Apple och Microsoft som varit vinnare.
Rent logiskt borde det extra risktagandet i småbolag (sämre täckning av externa analytiker, mindre reservkapital i balansräkningarna, sämre likviditet på aktiemarknaden) ge betalt i form av högre snittavkastning. De senaste åren har det lanserats fler fonder inriktade på aktier i små och medelstora börsbolag, vilket borde vara ett lockande komplement för de som enbart har vanliga globalfonder.
(4) Ingen sänkning av risken
Mot slutet av spartiden, de sista tio åren, är det för högt risktagande att placera allt i aktier, åtminstone om sparkapitalet är stort. Då vore det bättre att sänka risktagandet gradvis än att stanna i en globalfond, en extra tjänst som ingår i generationsfonder. Dessa har också blivit populära, men innehöll per 28 februari ”bara” 342 miljarder kronor, en tredjedel av sparandet i globalfonder. Dessutom har generationsfonder i snitt klart lägre avgifter (se ”Dra mer nytta av billiga generationsfonder”, länk ovan till höger).
En förklaring är kanske att det främst är till pensionssparande som generationsfonder används, drygt hälften av sparkapitalet i dessa är placerat via PPM. Ändå är det minst lika logiskt att till exempel placera barnsparande i en generationsfond med målet ett år när barnet är ungefär 25 år gammalt.
En liknande avgränsning hos globalfonder är att förvaltarna fortsätter att enbart investera i aktier även om aktiemarknaden skull stiga orimligt kraftigt, så att chansen till bra utveckling framöver krymper. Här ger blandfonder en fördel, särskilt om de förvaltas flexibelt, eftersom deras förvaltare även sköter fördelningen mellan aktier och räntebärande investeringar. Men även de blandfonder som ska behålla andelen aktier nära en viss nivå kommer att sälja aktier under branta uppgångar och därmed minska exponeringen ifall det blir ett plötsligt börsras, medan fondsparare som kombinerat egna innehav av aktiefonder och räntefonder själv behöver göra omplaceringar för att hantera ändrad risk.
(5) Dyra aktier
Aktiekurserna är åter höga historiskt sett, efter återhämtningen på världens aktiemarknader under första kvartalet. Att pricka toppen för världsindex är väldigt svårt, bättre att vara nöjd med att lyckas sälja när aktiekurserna befinner sig högre än den långsiktiga trenden.
Ett argument för att det just nu är ett bra tillfälle att flytta en del av sparkapitalet från både globalfonder och andra typer av aktiefonder till räntebärande placeringar är att den svenska kronan är ovanligt svag. Trots att svensk ekonomi fortsätter att utvecklas starkt och arbetslösheten är låg så har kronan försvagats det senaste året, troligen främst för att Riksbanken behåller en negativ styrränta. Det har gjort att utländska tillgångar blivit mer värda omräknat till kronor, aktier på utländska börser har blivit dyrare, vilket höjt avkastning hos aktiefonder som placerar utomlands. Men när valutakurserna istället faller och kronan stärks, då sätter det press nedåt på aktiefondernas andelskurser. Dagens situation kan ses som att det är rea på svenska kronor, vilket borde locka till köp om sparkapitalet är tänkt att framöver användas här i Sverige.
Xchecklistor Xköptips
