Fonder som exkluderar aktier i till exempel kolbolag påverkar inte företagens finansiering, påstod jag i förra veckans krönika ”Förr flydde etiska, nu flyr fossilfria fonder ansvar”. Därefter har jag fått frågor från läsare om det inte ändå går att påverka företagens tillgång till kapital om väldigt många säljer deras aktier.
Men det hjälper inte även om alla svenska ägare skulle sälja. Att många fondsparare tror det beror på fyra feltänk:
1 och 2: Ändrad aktiekurs ger inte flöde av pengar
En vanlig missuppfattning om aktiemarknaden är den som köper aktier ger sina pengar till börsföretaget. En liknande missuppfattning är att pengar lämnar börsföretaget när aktiekursen går ned.
Dessa missuppfattningar beror på bristande kunskap om hur företag finansieras. De förstärks av felaktiga beskrivningar i media och reklam. Så här inleds till exempel en börskommentar i SvD Näringsliv, tisdag 30 oktober: ”Tusentals miljarder kronor har flödat ut ur de amerikanska IT-jättarna under de senaste veckorna.” Påståendet baseras på fakta: IT-jättarnas aktiekurser har fallit under oktober.
Men det är förstås inte sant att pengar därför har flödat ut ur företagen. Fakta är att börsföretag har ett fast antal aktier och dessa handlas nästan alltid på en andrahandsmarknad. När aktiekursen går ned så minskar visserligen börsbolagets marknadsvärde, men detta är ett hypotetiskt belopp som beräknas genom att multiplicera antalet aktier med den senaste aktiekursen. Och den senaste aktiekursen beror på utbud och efterfrågan vid en viss tidpunkt, priset gäller bara handel av en väldigt liten andel av det totala antalet aktier.
När aktieägare säljer på andrahandsmarknaden är det andra investerare som köper och betalar pengarna, inte börsföretaget. Och om en fondsparare sätter in pengar i en aktiefond, så köper fonden fler aktier från andra investerare. Ofta är det pensionssparare som köper aktier från pensionärer.
Ändrad aktiekurs påverkar alltså inte alls hur mycket pengar börsföretaget har i kassan. Detta har avgörande betydelse för möjligheterna att påverka börsföretag genom aktieaffärer.
Påverkan kan bara bli indirekt, främst genom att aktiekursen påverkar hur mycket pengar aktieägarna skulle kunna få in med en nyemission, ifall företaget skulle behöva mer eget kapital och därför gör en nyemission och säljer fler aktier. Aktiekursen påverkar även indirekt genom att företagsledningarna ofta har bonusprogram där lönerna som betalas ut bland annat beror på aktiekursen. Låg aktiekurs betyder också ökad risk att företaget blir uppköpt och företagsledningen utbytt.
Men tillfälliga ändringar av aktiekursen, en månad eller ett kvartal, kan företagsledningen strunta i så länge de vet att orsaken är tillfällig.
Dessutom betyder ett positivt kassaflöde hos börsföretaget (vilket är det normala) tvärtom att flödet av pengar går till ägarna, via utdelningar eller genom återköp av egna aktier. Hur mycket det framtida kassaflödet är värt bestäms av aktieanalytiker som baserat på investerarens avkastningskrav räknar ut vilken aktiekurs som är motiverad.
Fondsparare som känner att de inte vill ge sina pengar till en viss typ av företag, till exempel företag som tillverkar vapen eller utvinner olja, behöver alltså inte välja en fond som kallas etisk eller fossilfri. Kopplingen är den omvända: dessa företag går med vinst och delar ut pengar till sina ägare. Om det känns fel att tjäna pengar på vissa typer av verksamhet, så är det möjligt att avstå. Fast tro inte att företagets verksamhet påverkas av det, någon annan aktieägare kommer att få utdelningen istället.
3. Sänkt aktiekurs har bara tillfällig effekt
Den tredje missuppfattningen är att en sänkning av aktiekursen skulle ge en permanent effekt på börsföretaget. Visst går det att tillfälligt kraftigt sänka en aktiekurs, om säljarna struntar i att försöka sälja på ett så lönsamt sätt som möjligt (sprida ut över tiden, anlita institutionsmäklare som letar upp intresserade köpare av stora positioner).
Fast förvaltare som avsiktligt stör marknadspriset genom olönsamma försäljningar begår troligen ett par typer av lagbrott. Dels trolöshet mot huvudman, för de orsakar avsiktligt onödiga förluster för sina kunder, genom att sälja billigare än de behöver. Dels olaglig marknadspåverkan, för det är inte tillåtet att göra affärer som har som huvudsyfte att påverka aktiekursen.
Däremot är det logiskt och matematiskt orimligt att ett normalt börsbolags aktiekurs (och därmed kapitalkostnad) långsiktigt skulle påverkas av försäljningar av deras aktier, efter att försäljningen är avslutad.
4. Aktieförsäljningar påverka inte den framtida finansieringen
Som sagt finns det säljare av hållbarhetsfonder som påstår att exkludering kan ge företag i en ”smutsig” bransch kapitalbrist, till exempel att 60 procent av kolbolagen i USA skulle ha gått i konkurs på grund av brist på finansiering. Men med kunskap om hur kapitalmarknaden fungerar blir det uppenbart att detta också är en missuppfattning. Det finns flera orsaker till att börsföretag har lika lätt att få finansiering, oavsett om stora grupper av ägare väljer att sälja deras aktier (till exempel om alla svenska förvaltare skulle sälja sina aktier i företag som levererar fossila bränslen).
Aktiemarknaden är som sagt en andrahandsmarknad, mer än 99 procent av alla aktieaffärer har inte aktiebolaget självt som säljare eller köpare. De flesta lönsamma börsföretag har ett fast antal aktier och gör inga nyemissioner, tvärtom är det mer vanligt med återköp av egna aktier om ledningen anser att aktiekursen är låg (det är ett alternativ till utdelning, som är skattemässigt mer gynnsamt för ägarna i USA). Lönsamma verksamheter har helt enkelt inget behov av ökat aktiekapital (fler aktier) och därmed är finansieringskostnaden via aktiemarknaden ointressant för företagsledningen. Däremot vill VD normalt behålla jobbet, vilket kräver nöjda ägare, som vill se stigande aktiekurs, men VD fokuserar såklart på sätt att höja aktiekursen som ledningen kan påverka.
En normal global aktiefond äger inte 99 procent av alla aktier som finns att välja på. I genomsnitt har de 53 svenska globalfonderna i Morningstars databas 293 olika aktieinnehav. Men den globala aktiemarknaden innehåller långt mer än 29.000 olika aktier. Enbart i USA finns 14.600 börsnoterade företag. Det normala är alltså att aktiefonder inte äger ett visst börsbolag, oavsett vilken bransch det är i. Omvänt så räcker det att 1 procent av världens kapitalförvaltare vill äga ett börsföretags aktier, så kan företagsledningen strunta i de andra 99 procent av investerarna.
På en andrahandsmarknad är det alltid lika många aktier som köps och säljs. Utbud och efterfrågan idag på aktiemarknaden bryr sig inte om hur stort utbudet var igår. Aktiekursen kan tillfälligt höjas eller sänkas av ägarnas affärer, men om en stor grupp säljare pressar ned aktiekurserna med sina säljorder så betyder det att den förväntade framtida avkastningen för andra investerare stiger, vilket lockar fler köpare. Och när de som sålt är klara, ja då sätts aktiekursen åter av intresset hos resten av marknaden, då återvänder (allt annat lika) aktiekursen till samma nivå som innan.
Mer i detalj så styr aktiekursen intresset hos resten av ägarna att öka sina innehav. Normalt har professionella investerare bestämt nivåer hos aktiekursen när de agerar: Faller aktiekursen under en viss nivå så köper de fler aktier, stiger kursen över en viss nivå så säljer de. Dessa nivåer är baserade på analyser av den förväntade framtida lönsamheten hos företaget, fundamental analys som inte påverkas av vad aktiekursen just nu råkar vara. Övriga ägare kommer alltså ofta att passa på att ”fyndköpa” om någon annan aggressivt skulle sälja och pressa ned aktiekursen.
Kapitalet jagar investeringar
Vid sidan av institutionella investerare, som sprider sitt ägande på många innehav, så finns helt andra typer av potentiella köpare som tvärtom vill köpa hela börsföretag om aktiekursen är låg. Det är bland annat konkurrerande företag, nationer och riskkapitalbolag, som lägger bud på alla aktier om de tycker att aktiekursen är mycket lägre än det potentiella värde de ser. Statliga kinesiska företag som lägger bud på utländska företag är ett exempel på alternativ finansiering. Återigen så är det den förväntade framtida avkastningen som styr rationella investerares uppfattning om marknadsvärdet, inte hur många som nyligen velat sälja aktien.
Det finns absolut ingen brist på kapital i den globala ekonomin. Tvärtom har centralbankerna de senaste åren pressat ned även långräntorna genom aggressiva köp av statsobligationer, som gjort att investerare tvingats leta andra typer av investeringar med mer rimlig avkastning för att ha chans att nå sina avkastningsmål. Även framöver spår de flesta experter fortsatt låga räntor, eftersom stora årskullar runt om i världen behöver spara till sina pensioner. Extremt låga räntor globalt är bevis på ett enormt sparande, kapital som måste investeras. Sparkapitalet jagar investeringar, de flesta börsföretagen skulle kunna få mycket mer kapital än de behöver.
En logisk kullerbytta i strategin att sälja aktier för att påverka kapitalkostnaden mer generellt är att om vi antar att en grupp miljövänner säljer en viss typ av aktier X för säg 1000 miljarder dollar, så kommer de sedan att behöva investera dessa pengar i något annat. Dessa köp kommer att ge andra investerare 1000 miljarder dollar i likvida medel att investera på den globala kapitalmarknaden, nya pengar som letar investeringar och rimligen bland annat kommer att köpa aktierna X. Verkligheten är alltså snarare att den globala kapitalkostnaden styrs av ett globalt avkastningskrav, som i sin tur bestäms av skärningspunkten mellan det globala sparandet (efterfrågan att investera) och utbudet av investeringsmöjligheter. Att någon säljer aktier flyttar pengar inom finansmarknaden, men påverkar inte alls underliggande utbud av och efterfrågan på sparkapital.
Xetiskafonder Xhållbarhet
