Det är svårt att tjäna igen obligationsfondernas avgifter, visar Morningstars globala granskning av 25 kategorier från januari 2002 till oktober 2017. Både bruttoavkastningen före avgifter och nettoavkastning som spararna fått har jämförts med ett relevant jämförelseindex för respektive kategori.
För höga avgifter
Slutsatsen är att fondförvaltarna i alla kategorier har haft svårt att tjäna igen fondernas avgifter. Brutto har snittfonden lyckats bättre än index i 13 av 25 kategorier, vilket visar att det ofta finns utrymme för aktiva förvaltare att leverera mervärde. Men netto efter avgifter har snittfonden lyckats sämre än index i alla 25 kategorierna, vilket visar att avgifterna normalt varit för höga i förhållande till den meravkastning förvaltaren levererat.
De kategorier som har granskats är dels obligationsfonder i USA, dels breda kategorier i Europa. Däremot ingår inte räntefonder som placerar i svenska kronor. Bäst har förvaltarna lyckats med att förvalta företagsobligationer och med fonder som placerar på tillväxtmarknader.
Knappt 20 procent lyckas
Ytterligare ett problem när långa tidsperioder granskas är att fonder läggs ned eller fusioneras och därmed försvinner ur statistiken. Morningstar har därför även beräknat "success ratio" som visar andelen fonder som under rullande 3-årsperioder både har överlevt och har levererat högre avkastning än kategorins jämförelseindex. Denna andel är strax under 20 procent i de flesta kategorier, undantag med bättre resultat är främst företagsobligationsfonder men även globala obligationsfonder i Europa.
De kategorier där höga avgifter ger störst problem att överträffa index är, inte särskilt förvånande, de med låg avkastning. Här är det tydligt att passiva börshandlade fonder (ETF) som följer index är ett bättre alternativ.
I kategorier med hög risk och större transaktionskostnader, särskilt de med fonder som investerar i skräpobligationer, är det tydligt att både aktiva och passiva fonder har svårt att hänga med index, men av olika orsaker. Passiva fonder köper främst de mest likvida skräpobligationerna och missar därför många av de mindre emissionerna med högst avkastning. Aktiva förvaltare har å andra sidan ofta extra höga avgifter, men gör i genomsnitt nytta jämfört med de passiva fonderna även om de inte överträffar index (som räknas helt utan kostnader).
Annorlunda är det bland räntefonder som investerar på tillväxtmarknader. De flesta bland dessa har helt enkelt för höga avgifter för att kunna hänga med passiva indexfonder (ETF), eftersom innehaven inte tillräckligt undviker de stora mest likvida obligationslån som främst ingår i index.
Xavgifter
