Sedan starten i december 1998 har AMF Fonder vuxit snabbt tack vare stora inflöden från olika typer av pensionssparande. Förra året var inflödet till fonderna 6,7 miljarder kronor netto.
Tre fjärdedelar av förvaltat kapital finns i tre fonder: Sverige, Världen och Balans. De var bland de populäraste i det första PPM-valet hösten 2000 och är även vanliga val för tjänstepension. Det starkaste argumentet för AMF är fondernas låga avgifter, mindre än hälften av flertalet konkurrenter, vilket på lång sikt ger förvaltarna en svårslagen fördel.
Bara 8 personer
I relation till det totala förvaltade kapitalet på 75 miljarder kronor och att placeringarna sker globalt, så är gruppen ansvariga förvaltare liten. Bara 8 personer sköter 12 fonder, vilket ställer stora krav på individerna och deras förmåga att ta hjälp av externa analytiker.
Främst är organisationen tunn utomlands, med bara tre förvaltare: Henrik Oh är ensam ansvarig för placeringarna i Asien, Anders Fagerlund i Europa och Björn Lind i USA. Detta kompenserar förvaltarna med att ta hjälp av mäklarfirmornas analytiker för att skaffa det underlag de behöver för sina beslut och att fokusera på att pricka rätt i den övergripande allokeringen (fördelningen mellan länder och branscher, samt mellan aktier och räntebärande).
”Vi skulle ha råd att anställa fler förvaltare, men vi har valt denna modell eftersom det även finns fördelar med en liten grupp, givet att man hittar rätt människor. Vi kan lätt samla hela gänget och tillsammans snabbt agera utifrån ny information” säger Anders Oscarsson, VD för AMF Fonder.
Nyckelperson är Björn Lind, som började 2011 och är ansvarig för allokeringen i de breda fonderna, samt även ansvarig för innehaven i USA. Han står som förvaltare för 5 av 12 fonder och har alltså även ensam ansvar för fondernas placeringar på världens största aktiemarknad. Hans lösning är att välja USA-aktier som till ungefär 80 procent speglar index och att diskutera branschfördelningen med livbolagets förvaltare.
Förenklar
Övriga fem förvaltare har mer specialiserat ansvar och gruppen har hjälp av två traders med ansvar att genomföra förvaltarnas beslut till bästa möjliga pris. Men jämfört med andra så stora fondföretag är det ändå uppseendeväckande att en enda person förvaltar alla räntepapper och en person har ansvar för hela Europa. Ett sätt att förenkla är att innehav i udda länder som Brasilien och Ryssland är börshandlade indexfonder (ETF).
Ett annat sätt att förenkla är att innehav av en viss typ av värdepapper har samma fördelning i alla fonder. Viktigast är att John Hernander är ansvarig både för Sverigefonden och för innehaven av svenska aktier i bredare fonder. Andelen svenska aktier har varit hög i AMF:s breda fonder och det har lönat sig eftersom Stockholmsbörsen har utvecklats starkt, men det gör det också extra viktigt att lyckas bra med urvalet av svenska aktier. John Hernander var chef för hela AMF:s aktieanalys från 2007 till 2010, men när Anders Oscarsson tog över som aktiechef tog han beslutet att enbart använda externa analytiker och John blev istället förvaltare.
Två delar
Strax efter delades AMF:s förvaltning i två delar. Fram till dess hade fonderna förvaltats tillsammans med AMF Livs mycket större portfölj (idag 335 miljarder), men för tre år sedan sa Finansinspektionen ifrån att besluten om enskilda innehav måste tas separat av egna förvaltare och att köp- och säljorder måste ha olika system.
Fortfarande kan de två grupperna göra företagsbesök tillsammans och utbyta information. De får även diskutera börsutvecklingen och ta beslut om allokering mellan länder och branscher tillsammans. Finansinspektionens gräns går vid affärer i enskilda värdepapper, för där kan den ena kundgruppen missgynnas beroende på i vilken ordning affärerna görs.
Jag tycker det var bra att Finansinspektionen äntligen skärpte kraven och tvingade AMF att dela på förvaltningen av livbolaget och fondbolaget. Redan på 1990-talet skrev jag om problemet att försäkringsbolag ibland gynnar sina aktiefonder på livbolagets bekostnad. Bevisen för att AMF ”dopade” sin Sverigefond under de första två åren efter starten tyckte jag var tydliga (”Se upp med AMF:s dopade fonder” och "Finansinspektionen är pinsamt okunnig", länkar ovan till höger).
Fördelar kvar
Fortfarande har fondsparare i AMF:s fonder nytta av att förvaltningen sker tillsammans med livbolaget. Större förvaltare får mer hjälp med information, både från börsbolag och från mäklarfirmornas analytiker. Men numera är det alltså inte tillåtet att samma förvaltare först köper en viss aktie till Sverigefonden och sedan driver upp aktiekursen genom att köpa mycket fler av samma aktie åt livbolaget.
Morningstar Rating för AMF:s fonder ligger kvar på en hög nivå de senaste 3 åren, snittbetyget är 4 stjärnor, vilket visar att de styrkor som gynnar fonderna finns kvar. Den främsta fördelen jämfört med konkurrenterna är de låga avgifterna. En viktig förklaring till bra resultat har även varit den höga andelen svenska aktier och troligen har fonderna fortsatt att tjäna på informationsutbytet med livbolaget.
