SEB har den mest komplexa organisationen av fondföretagen i Stockholm. Till skillnad från hos till exempel Handelsbanken och Carnegie finns inte en gemensam filosofi för den aktiva förvaltningen. Istället innehåller det som kallas ”SEB Investment Management” många oberoende grupper förvaltare, med ungefär ett dussin olika inriktningar.
Den enda andra förvaltarorganisation i Stockholm som har en liknande spridning är Brummer & Partners, med flera oberoende förvaltningsgrupper som delar på gemensam administration och marknadsföring. Fast Brummer-gruppen är betydligt bättre på att informera om det speciella med varje förvaltargrupp och vilka meriter individerna har i sin kommunikation med kunderna. Brummer har dessutom en tydlig affärsidé att varje förvaltargrupp ska bidra till helheten med riskspridning och avkastning som inte samvarierar med aktiemarknaden.
Fondfabrik
SEB Investment Management är snarare som en fabrik med produktion av alla typer av fondförvaltning som bankens säljare tror går att sälja. Produktionen innehåller i stort sett allt som någon konkurrent levererar: indexfonder, fundamental förvaltning, kvantitativ förvaltning, hedgefonder, alternativa tillgångar, generationsfonder, externa förvaltare, fond-i-fond, börshandlade fonder.
Det enda som liknar en gemensam nämnare är att SEB försöker att hålla ned risktagandet. Trots att intresset bland fondspararna vissa år har varit stort, så har banken inte lanserat egna fonder i högriskkategorier som Afrika, Indien och Kina. Detta fokus på låg risk märks bland de största fonderna, som ofta ligger under kategorisnittet i standardavvikelse. Fast å andra sidan har SEB även fonder som tar mer risk än snittet, med fondnamn som till exempel innehåller orden ”Chans”, ”Offensiv” eller ”Special”.
Under börsraset 2008 var en av de få produkterna som steg i värde en ny hedgefond-liknande förvaltning av terminer som heter SEB Asset Selection. Bankens säljare var snabba att sprida den glada nyheten och miljarderna strömmade in. Fast de fyra senaste kalenderåren har resultatet varit dåligt och merparten av pengarna har flyttats vidare till andra förvaltare.
QPM
Den senaste nyheten är en grupp förvaltare som kallas Quantitative Portfolio Management (QPM). Förändringen inleddes hösten 2010 och vartefter har QPM-gruppen tagit över fler SEB-fonder. Där ingår förvaltningen av stora breda fonder som blandfonder och globalfonder, plus fonder med en stor andel USA-aktier (främst branschfonder inriktade på teknologi och läkemedel) men även fonderna Sverige Stora Bolag och Schweiz. De 20 fonder som idag förvaltas av QPM-teamet har fem olika ansvariga förvaltare: Rikard Andersson, Ulrika Bergman, Christian Darenhill, Hartvig Ryggard och Anna Sigurd.
SEB berättar inte om QPM-teamet i fondernas årsberättelser för 2012, där står en enda av de fem personerna som ansvarig för var och en av de 20 QPM-fonderna. Istället står att Bank of New York Mellon under 2012 har tagit över fondadministrationen (bland annat beräkningen av andelskurser, NAV). Men information om vilka fonder som förvaltas gemensamt av QPM går att hitta i fondernas produktblad. Även där står dock överst en person som ansvarig, men i slutet av löptexten motsägs detta av påpekandet ”Fonden förvaltas av QPM”. Enligt SEB beror det dubbla budskapet på att bankens säljare vill att varje fond ska ha ett ansikte utåt.
Det är svårt att hitta information om hur QPM-förvaltningen skiljer sig från den fundamentala förvaltning som SEB också har av främst Europafonder och övriga Sverigefonder. Men enligt den gemensamma text som finns i QPM-fondernas produktblad är det nya att förvaltarna systematiskt försöker utnyttja att aktiemarknaden inte är effektiv i meningen att högre risk inte ger högre avkastning och att investerare tolkar information olika. Genom att bygga en databas med nyckeltal för börsbolagen och sedan programmera datorer med regler för kombinationer som är köpvärda försöker QPM att förvalta mer strukturerat. Ännu har QPM dock funnits för kort tid för att kunna utvärderas seriöst, plus att SEB inte informerar om när respektive fond började förvaltas av QPM.
Nedskärningar
Utöver detta har SEB flera separata grupper i Stockholm, med egen förvaltningsfilosofi. Fonder som placerar på tillväxtmarknaderna fick i början av 2012 Magnus Sabel som ansvarig förvaltare. Asset Selection-fonderna förvaltas fortfarande av Hans-Olov Bornemann. Merparten av de 29 räntefonderna har Staffan Fredholm som chef. De nya typerna av fond-i-fond med ”Strategi” och ”Total” i namnen förvaltas av en egen grupp. Ytterligare grupper finns för förvaltning av indexfonder, fastigheter, och andra alternativa tillgångar.
Under 1990-talet satsade SEB istället på att flytta delar av förvaltningen utomlands och som mest hade kontoret i London över 20 förvaltare och analytiker. Men de senaste åren har SEB gjort större nedskärningar än Swedbank Robur, antalet förvaltare och analytiker har minskat med över 40 och är idag ungefär 90.
Trots dessa kraftiga nedskärningar finns rester kvar av den geografiskt spridda organisationen. Vissa specialiserade förvaltare arbetar självständigt i Danmark, England, Finland och Östeuropa. Även detta visar bredden i SEB:s fondfabrik.
Nästa steg i delegering och en rest av andra förvaltningsidéer är att några fonder har externa förvaltare. Tanken är att den egna organisationen inte kan vara bäst på allt, så istället köps förvaltningstjänsterna av andra organisationer som förväntas göra ett bättre jobb. Detta har genomförts till 100 procent av till exempel Länsförsäkringar, som anlitat externa förvaltare av alla sina fonder. SEB har de senaste åren minskat antalet fonder som har externa förvaltare och markerar numera de flesta av dessa med ordet ”Choice” i fondnamnet. De som återstår är främst USA- och Japanfonder med fondförmögenhet under snittet (undantaget är Choice High Yield som har 15 miljarder kronor i den institutionella A-klassen).
Nedläggningar och förvaltarbyten
Totalt har SEB idag 123 fonder med tillsammans 200 fondklasser som marknadsförs i Sverige och ytterligare 90 fonder och 241 fondklasser i andra länder. Men antalet nedläggningar har varit stort, främst 2009 (59 fondklasser) och 2012 (39 fondklasser). Ett tydligt mönster är att fonder som utvecklas dåligt jämfört med konkurrenterna läggs ned. Ibland beror nedläggningen rimligen på att fonder med dåliga historiska resultat är svåra att sälja, men en annan orsak verkar vara att SEB vill slippa fonder som har låg Morningstar Rating. Ett exempel är att SEB Internetfond var bland vinnarna både 2009 och 2010, men på grund av tidigare stora ras hade 1 stjärna i Rating under en lång period, och lades ned i maj 2011.
En summering är att detta fondföretag under namnet ”SEB” rymmer nästan alla typer av förvaltning. Bankens varumärke säger därför ingenting om hur en fond förvaltas. 40 av 123 fonder har dessutom bytt ansvarig förvaltare de senaste två åren, så förutom att många av de stora fonderna nyligen har börjat skötas av QPM är det även i övrigt ofta oklart om de historiska resultaten säger något om kvaliteten på dagens förvaltning.
