Barn föds med en önskan om ”rättvisa” som ofta avgör deras humör. Ibland verkar det till exempel bättre att alla får en liten portion efterrätt, än att portionerna är större men olika stora. Fast ibland är barn å andra sidan häpnadsväckande generösa.
Föräldrar behöver dels ta hänsyn till behovet av rättvisa, dels försöka lära barnen att andra behov är olika, för att skapa harmoni i familjen. Detta blir extra tydligt när barnen får eget fondsparande, eftersom antalet kronor på kontobeskedet är lätt att jämföra, samtidigt som skillnader i ålder och värdeutveckling gör det svårt att vara rättvis.
Trots detta sparar väldigt många i Sverige redan till barn och barnbarn. Orsaken är delvis en djupt rotad vana att skatteplanera, som skapades av arvs- och gåvoskatt och finns kvar även efter att skatten togs bort 1 januari 2005. Men minst lika viktigt är nog återkommande reklam från banker och försäkringsbolag, som gärna vill sälja ett barnssparande där pengarna är insatta så många år som möjligt, eftersom avgifterna tas ut per år. Men att låsa in pengarna i en kapitalförsäkring eller genom att starta ett fondkonto med barnets personnummer ökar risken för problem.
Fördela rätt över livscykeln
Dessutom har en familj ofta mer närliggande och viktigare sparmål. Ett gemensamt buffertsparande för oförutsedda utgifter gör rimligen mer för familjen trygghet och harmoni. Och ofta arbetar en förälder deltid när barnen är små, vilket ger lägre inkomster då.
Sparande är förhoppningsvis en omfördelning av konsumtion i tiden, så att pengarna fördelas jämnt och ger ökad glädje. Franco Modigliani fick Nobelpriset i ekonomi 1985 för livscykelteorin, som påpekar att det är rationellt att låna och spara så att konsumtionen blir jämt fördelad över hela livet. Rimligen gäller detta även en familj och planeringen för barnens framtid, så det skulle vara fel att föräldrarna snålar extra medan barnen är små, för att barnen när de fyller 18 ska ha full plånbok. Att till exempel börja sätta in barnbidraget i aktiefonder med målet att kunna betala handpenningen på en lägenhet 20 år senare, det är bara rimligt om föräldrarna ändå har råd med allt som barnen behöver medan de är små.
Och även sparandet till när barnen ska flytta hemifrån kan familjen ha gemensamt. Det är troligen enklare och billigare, särskilt om föräldrarna därmed kan undvika att ta onödigt dyra lån. Ja, alla typer av räntesparande (även räntedelen i en blandfond) är troligen olönsamt om familjen samtidigt har bolån.
Dessutom är det lättare att vara rättvis den dagen barnen faktiskt behöver pengar till ett viktigt ändamål, om de tas ur föräldrarnas sparande. Plus att det då kan vara lättare att bli överens med barnen om att inte ge alla lika mycket, ifall det skulle råka bli så att behovet är mycket större hos ett barn.
Testamente bättre
Far- och morföräldrar vill också ofta gynna den yngsta generationen, som bättre behöver få gåvor eller ärva pengar för att få en bra start på vuxenlivet. Banker och försäkringsbolag rekommenderar då ofta kapitalförsäkringar eller fondkonton med extra avgifter.
Men att sätta in pengar med barnens personnummer ger risk för problem. Att plötsligt få rätt att använda en stor summa pengar när man fyller 18 år ger risk att pengarna spenderas på något helt annat än givarna tänkt sig. Den risken minskas genom att istället fördela sparkapitalet mellan barnbarnen med särskilda villkor i ett testamente, eller med gåvor när pengarna faktiskt behövs.
Fast barnen blir så klart glada av att ha fått en massa pengar. Ett sätt att lösa detta är skriva egna presentkort, till exempel ett gåvobrev som lovar att bidra med en viss summa när barnet ska skaffa sin första egna bostad. Klokt är då att man även nämner dessa gåvobrev i sitt testamente.
Lära barnen spara
Ytterligare ett skäl att undvika att barn tidigt får en egen förmögenhet är det då blir svårare att få barn att förstå att de ska vara sparsamma med sin månadspeng, om de samtidigt får brev från banken att de har ett fondsparande värt många tusen kronor. Troligen lär sig barn bäst att spara med sedlar och mynt i en spargris eller plånbok.
Om det av något skäl ändå är nödvändigt att barn får äganderätten till ett stort sparkapital så ger blandfonder normalt ett lagom risktagande. Risken för börsras mot slutet av spartiden gör aktiefonder alltför riskabla, samtidigt som extremt låga räntor gör räntesparande hopplöst tråkigt. Särskilt bra är blandfonder om sparandet är ett månadssparande, för då växer summan insättningar i takt med att den återstående spartiden minskar, vilket dubbelt ökar risken för stora förluster räknat i kronor.
Fast även om föräldrarna behåller kontrollen över sparandet så är det tyvärr få som kommer ihåg och hinner med att flytta sparandet till säkrare fonder när spartiden närmar sig slutet. Alltså är det klokt att redan från början välja fonder med lägre risktagande, vilket i första hand är blandfonder.
[denna artikel skrevs 2011-08-12 och publicerades i Legally Yours nummer 4/2011]
