Många fondbolag väljer att dela upp aktiemarknaden i två dimensioner: länder och branscher. Du som vill spekulera med sparandet och försöka pricka rätt får därmed ett stort antal alternativ – allt från Norgefonder till Kinafonder och Turkietfonder för folk som gillar att välja land – och till exempel läkemedelsfonder, finansfonder och guldfonder för de som har åsikter om olika branscher.
Spararna kan förstås även välja breda fonder och därmed få hjälp av ett proffs att fördela pengarna både mellan olika delar av världen och olika sektorer i näringslivet. Detta blir normalt billigare, men ger rimligen större risk att förvaltaren i
nte hinner bry sig om varje enskilt val.
Inte populära
Av det sammanlagda svenska sparandet i aktiefonder på drygt 1000 miljarder kronor var bara 36 miljarder placerat i branschfonder per sista augusti, enligt Fondbolagens Förening. Samtidigt var 382 miljarder placerat i olika typer av landfonder – alltså drygt tio gånger mer.
Fonder som enbart köper aktier i börsbolag i en viss bransch är alltså inte populära, men ändå ett lite mer vettigt alternativ för fondsparare än landfonder, som enbart köper aktier som är börsnoterade i ett visst land. På ytan kan det verka som ett val på samma nivå, men skillnaden är att noteringen på en viss börs inte alls ger samma tydliga koppling till den ekonomiska utvecklingen i just det landet. Dessutom har många länder en egen valuta, vilket ger en extra risk. Branschfonder har ett renare urval, eftersom förvaltaren då väljer aktier baserat på den faktiska verksamheten i börsbolaget.
På Stockholmsbörsen finns till exempel många stora börsföretag som har merparten av både tillverkning och försäljning i andra länder. Tydligast exempel är globala koncerner som SKF och Electrolux. På samma sätt finns det även i andra delar av världen många multinationella företag som av historiska skäl råkar vara registrerade och börsnoterade i ett litet land. Därför ger en Sverigefond som enbart placerar på Stockholmsbörsen till stor del ägande även i verksamhet utanför landets gränser.
Svårare att välja land
Paradoxen är alltså att det logiskt sett är svårare att välja rätt land, eftersom det ger extra nivåer av information att utvärdera, men statistiken visar att tio gånger fler svenska fondsparare väljer landfonder än branschfonder. Fast jag misstänker att de flesta människor inte ens är medvetna om hur komplexa prognoser som egentligen krävs för att på ett seriöst sätt spå vilket lands aktiebörs som i framtiden kommer att ge högst avkastning. Det räcker inte med att ett land eller bransch växer snabbt, det krävs även till exempel att andelen nya konkurrenter är liten, att majoriteten av övriga investerare har underskattat möjligheterna och att varken skatteregler eller produktionskostnader försämras.
Historien är full av exempel på att hög tillväxt i efterfrågan inte har räckt till för att ge de etablerande företagen stigande vinster. Men den som väljer en viss bransch behöver åtminstone inte ta hänsyn till att börsföretag ofta har huvudkontor och aktier registrerade i ett visst land, men huvuddelen av verksamheten i andra länder.
Jag tror att det finns tre orsaker till att branschfonder numera inte är så populära. Den första är att många svenskar som köpte dyrt när de valde IT-fonder år 2000 eller läkemedelsfonder 2001. Dessa fondandelar har de sedan sålt med förlust eller försöker glömma hur mycket deras andelar en gång kostade. Och bränt barn skyr elden. Den andra orsaken är att skillnaden i avkastning mellan olika branscher har varit liten de senaste åren, med undantag för råvaru- och energifonder. De som letar fonder som ger chans till hög avkastning har lockats av att många landfonder har stigit kraftigt. Slutligen är det nog enklare att känslomässigt fastna för ett land baserat på vilseledande argument (typ ”Kina har världens största befolkning, alltså kommer deras aktiemarknad att bli störst”).
Bra om du har kunskap
Branschfonder är ändå minst lika ofta ett rimligt alternativ som landfonder. Precis som människor kan ha kopplingar till ett land via sitt yrke eller sin släkt, så är det många som via jobbet eller på annat sätt känner starkt för en viss bransch. Bäst är nog om man har särskild kunskap om en viss bransch och vet något som aktiemarknaden verkar ha underskattat. Och det är även lättare att hitta förvaltare som är ovanligt kunniga om och skickliga på att välja aktier i en viss bransch.
Men i övrigt är smala fonder främst intressanta för kortsiktig spekulation, när aktiva fondsparare försöker gissa rätt om den globala börsutvecklingen den närmaste månaden. Däremot visar erfarenheten att vanliga småsparare i snitt lyckas dåligt med att pricka rätt långsiktigt. Då drabbas de även av att specialiserade land- och branschfonder ofta har högre årsavgifter.
Ett annat problem med branschfonder är att det åtminstone hos de svenska fondbolagen är en väldigt sned fördelning. Det finns ganska många IT- och läkemedelsfonder, medan många andra branscher saknas helt. Då finns dock möjlighet att investera i de flesta branscher via börshandlade fonder (ETF) noterade i till exempel London och New York, vilket numera är möjligt även för småsparare via nätmäklare som Avanza och Nordnet.
Många spelare
De senaste åren har intresset varit störst för de branscher där aktiekurserna har stigit mest, främst guldgruvor, andra råvaror, energi och miljöteknik. Många fondsparare ser aktiemarknaden som ett spel och spekulerar med hjälp av hemsnickrade teorier. Men erfarenheten visar att alla branscher har cykler där stigande efterfrågan och höga vinster efter några år lockar till sig investeringar, konkurrenter och alternativa lösningar. Därför är det farligt att dra ut dagens trender för långt in i framtiden, det visade IT-bubblan tydligt. Den som letar i historien upptäcker att både järnvägen, elektriciteten och bilen lockade till liknande intresse för en viss bransch – följt av en stor andel konkurser.
[denna artikel skrevs 2010-09-24 med rubriken "Bra om du är kunnig eller spelare" och publicerades i Legally Yours nummer 5/2010]
