Under år 2009 har aktiebörserna i Asien återhämtat sig brant, flera har stigit mer än 50 procent. Och minnet bleknar av hur finanskrisen i USA smittade globalt under 2008.
Svenska fondsparare har under förra året ökat insättningarna i olika typer av Asienfonder. Särskilt lockande är tydligen Kinafonder och Indienfonder, kanske för att de är världens två folkrikaste länder som dessutom de senaste åren haft mycket hög ekonomisk tillväxt.
Dystra framtidsprognoser för etablerade industriländer som Japan, Tyskland och USA har nog också påverkat fondspararna. Kontrasten gör det mer lockande att investera i de länder som är på väg att komma ikapp. Men det finns tre fallgropar.
Sprid på flera länder
Tyvärr visar erfarenheten de senaste 100 åren att det är helt fel att tro att länder med stor befolkning och hög BNP-tillväxt automatiskt skulle ge högre avkastning från aktier (mer om detta nedan). Vinnare de senaste 100 åren är istället börserna i två länder med liten befolkning: Australien och Sverige.
Fast visst är det möjligt att framtiden blir annorlunda. Men att riskera en stor del av sitt sparande i ett enda land som Kina eller Indien är ändå ett chanstagande. Det finns mycket som kan försämra börsföretagens vinstutveckling i ett land, till exempel dåliga företagsledningar, nya konkurrenter, skatter och politiska oroligheter.
Därför är det en stor fördel att sprida sparkapitalet på många länder. Även många av de stora företag som är börsnoterade i till exempel Stockholm eller New York har stor andel asiatisk försäljning. Och en bred Asienfond ger samma genomsnittliga avkastning som om man väljer en enskild landfond – men man slipper risken att just det land man valt drabbas av någon typ av katastrof. Ytterligare en fördel är att mer service ingår i förvaltningen av breda fonder, eftersom förvaltaren även har ansvaret att flytta pengar mellan länder.
Australien eller Kina
Fast det är även stora skillnader mellan de breda Asienfonderna. Per den 30 september 2009 innehåller de tio svenskregistrerade fonderna i Morningstars kategori ”Asien exklusive Japan” främst placeringar i fem olika länder: Kina (i snitt 23%), Sydkorea (21%), Hongkong (17%), Australien (8%) och Singapore (7%). Däremot är det bara en enda av dessa tio fonder som alls investerar i Indien, undantaget är Länsförsäkringar Asien som har 10 procent av kapitalet i aktier noterade på börsen i Bombay.
Dessutom är Hongkong sedan drygt tio år en del av Kina och en politisk kris skulle kunna slå hårt mot båda. Och om man summerar dessa två innehav, så har flera Asienfonder numera mer än hälften av pengarna placerade i Kina.
Andra följer något av de äldre index som kallas ”Pacific” där även Australien och Nya Zeeland ingår. Och efter de senaste årens kraftiga börsuppgång för råvarubolag har Australien blivit en väldigt tung del av dessa index, medan Kina inte ingår alls. Av de fonder som går att välja för premiepensionen i kategorin ”Asien och Fjärran Östern” är det tre som har över 50 procent placerat i Australien: Axa Rosenberg Pacific, F&C Pacific och Öhman Pacific.
Normalt är dock som sagt att Kina är största land i de svenska Asienfonderna. Fast det är en omsvängning som skett nyligen. När jag för fem år sedan gjorde motsvarande kontroll så hade Asienfonderna bara i snitt 1,4 procent investerat i Kina. Ändringen beror främst på en snabb ökning av antalet kinesiska börsbolag som är öppna för utländska investerare.
Slutsatsen för fondsparare som vill undvika onödiga risker är att det är viktigt att kontrollera hur Asienfonderna fördelar pengarna mellan olika länder och att välja en fond som har en jämn spridning. Plus att framöver kontrollera någon gång per år att förvaltaren inte plötsligt har mer än hälften placerat i till exempel Australien eller Kina.
Hög tillväxt ger lägre avkastning
Den tredje fallgropen är den knepigaste att bedöma. Många fondsparare tror att ovanligt hög ekonomisk tillväxt i länder som Indien och Kina, mätt som ökad bruttonationalprodukt (BNP), betyder att Asienfonder kommer att ge större värdestegring i framtiden än andra aktiefonder. Detta stämmer nämligen inte med den historiska erfarenheten.
De ekonomiska forskarna Elroy Dimson, Paul Marsh och Mike Staunton vid London Business School har publicerat en serie rapporter som med titeln ”Global Investment Returns” som innehåller jämförelser av börsutvecklingen under mer än hundra år i 17 länder. De har bland annat kontrollerat sambandet mellan historisk BNP-tillväxt under femårsperioder och börsutvecklingen under följande femårsperiod. Slutsatsen är att aktier i länderna med lägst ekonomisk tillväxt gav i snitt 8 procent real avkastning per år – medan avkastningen från aktiebörserna i länderna med högst tillväxt var bara 5 procent per år.
Förklaringen är troligen främst en tendens hos investerarna att dra ut historiska trender för långt in i framtiden. Därför har många betalat för mycket för hög historisk tillväxt.
Fyra tips
Om du ändå vill placera en del av ditt sparande i Asien så finns det väldigt många fonder att välja på – enbart vid premiepensionsvalet finns 45 fonder i kategorin ”Asien och Fjärran Östern”. Ett bra sätt att jämföra dessa fonders innehåll är med Morningstar Xray.
Mitt första tips är att hålla sig till hyfsat breda fonder, som placerar i flera länder. Genom att förvaltaren har möjlighet att dra ned andelen på en aktiebörs om han tycker att dessa aktier har blivit uppenbart övervärderade, så får fondspararen mer valuta för förvaltningsavgiften. Alternativet att svenska privatpersoner själva ska hålla koll på börser i en annan tidszon är orealistiskt.
Men även bland de breda fonderna finns det som sagt stora skillnader i fördelningen mellan länder. Bäst riskspridning får man om man väljer någon av de fonder som är ungefär mitt på skalan där den ena extremen är över hälften i etablerade industriländer som Australien och Japan, den andra att mer än hälften av fonden är aktier i Hongkong och Kina.
Ett tredje tips är att granska förvaltarnas resultat under lång tid. Kontrollera hur länge nuvarande förvaltare har varit ansvarig, och leta bland dem som skött sin fond i minst 3 år vilka förvaltare som har fyra eller fem i Morningstar Rating.
Det är nog frestande att välja någon av de fonder som stigit allra mest under 2009. Och det kan vara rätt val om du är optimist och tror på en fortsatt brant uppvärdering av högriskplaceringar. Men om du är skeptisk till att finanskrisens följdverkningar redan är passerade, så är mitt fjärde tips att istället fokusera på förvaltare som överträffat konkurrenterna under börsnedgångar, alltså de som lyckades minst dåligt under 2008.
[denna artikel skrevs 2009-12-22 med rubriken "Tre fallgropar i Fjärran Östern" och publicerades i Legally Yours nummer 1/2010]
