Det är ditt sparkapital. Men vem ska välja storleken på risktagandet – du eller förvaltaren?
Svaret kan verka självklart och de flesta fondsparare väljer risknivå själva genom att placera i fonder med en tydlig inriktning. Vanligast är rena aktiefonder, där alla pengar placeras i en viss typ av aktier. Avkastningen följer den marknadens svängningar både uppåt och nedåt, för förvaltaren har som mål att nå en bra relativ avkastning, alltså att lyckas bättre än andra fonder av samma typ.
Fast just efter usla börsår som 2002 eller 2008 är många missnöjda med ansvarsfördelningen. Varför har inte fondförvaltarna hindrat förlusterna?
Bakom missnöjet finns nog ibland en övertro på ”proffsens” förmåga. Förlorarna tycker ofta att förvaltaren borde ha förutsett börsnedgången och flyttat pengarna till säkra placeringar. Men i bestämmelserna för vanliga aktiefonder står att de ska vara fullinvesterade, så aktieförvaltaren får inte välja andra placeringar.
Ovanligt stor frihet
Under börsras ökar därför intresset för ”hedgefonder”, som är ett samlingsnamn för investeringsfonder där förvaltaren har ovanligt stor frihet att välja placeringar. Deras mål brukar därför vara att nå bra absolut avkastning, alltså att tjäna pengar varje år, vilket brukar markeras med en resultatbaserad avgift som varje år ger förvaltaren 20 procent av den värdeökning som är högre än en riskfri ränta.
Gränsen för vad som är en ”hedgefond” har blivit allt mer oklar i takt med att fler förvaltare velat dra nytta av de möjligheter till frihet och höga avgifter som begreppet rymmer. Dessutom är det stor skillnad mellan Sverige och andra länder – svenska hedgefonder är hårt reglerade och kontrollerade, medan de i andra länder ofta mer liknar det som i Sverige kallas aktiesparklubb.
Fast normalt är som sagt att förvaltaren har extra stor frihet att välja udda innehav och att avkastningen därför ibland avviker mycket från vad andra placeringar ger. En effekt av friheten är dessutom att kunderna ofta har betydligt sämre grepp om vad pengarna har placerats i.
När förvaltaren väljer en helt egen strategi ökar risken att resultatet blir dramatiskt mycket sämre än hos andra hedgefonder. Därför är det extra viktigt med riskspridning mellan flera förvaltare, mer om detta senare.
Många sorter
Det finns som sagt många sorters hedgefonder. Skillnaderna i både risktagande och strategier är både stora och varierar över tiden, så det är svårt att generalisera om hedgefonder. I Sverige är den vanligaste inriktningen att förvaltaren fokuserar på Stockholmsbörsen, men kompletterar aktieinnehaven med att blanka (låna aktier och sälja dem, med förhoppningen att köpa tillbaka dem billigare senare).
Men många andra gör affärer på betydligt mer udda marknader. Vissa försöker vara smartast på räntemarknaderna, andra på den nordiska elbörsen eller på globala terminsmarknader.
En tredje (mer ovanlig) variant är ”äkta” hedgefonder, de försöker alltid skydda (hedge) innehaven med en snarlika motsatt position. Dessa förvaltare letar avvikande priser och utnyttjar dem (vilket kallas arbitrage).
Fördelar
Det som dramatiskt ökat intresset för hedgefonder de senaste 15 åren är främst att de lyckats ge högre avkastning än räntebärande placeringar, men utan de dramatiska svängningarna på aktiemarknaden.
2008 har dock varit en besvikelse, när en stor del av hedgefonderna har drabbats av finanskrisen. Och i framtiden kommer hedgefonder rimligen att ge lägre avkastning än tidigare, helt enkelt därför att fler förvaltare numera tävlar mot varandra.
Även riskspridningen via hedgefonder fungerade sämre än väntat under 2008, men avkastningen har trots allt sällan varit lika dålig som hos aktiefonder.
Nackdelar
Nackdelarna är fler och tydligare än fördelarna. Till att börja med krävs ofta 250.000 kronor eller mer som första insättning och affärer tillåts ofta bara en gång per kvartal. Kapitalet belastas nästan alltid med både fast avgift och resultatbaserad avgift, vilket tillsammans gör att kostnaderna under en längre sparperiod blir högre än i vanliga aktiefonder.
Samtidigt är risktagandet i hedgefonder normalt lägre än i ett rent aktiesparande, vilket på lång sikt betyder att avkastningen från hedgefonder även brutto (före avgifter) i snitt kommer att bli lägre. Därför är det vid spartider på mellan 2 och 5 år som hedgefonder passar bäst.
Köptips
Några av storbankerna har egna hedgefonder och de kan innehålla miljardbelopp enbart tack vare bankens starka säljorganisation. Men flertalet hedgefonder förvaltas av små fondbolag utan stora säljorganisationer, så om de innehåller över en miljard kronor så betyder det att ett antal professionella köpare redan har granskat deras kvalitet noga. För småsparare som inte har resurser att granska alla detaljer är det därför vettigt att enbart välja mellan de största svenska hedgefonderna.
Fonder registrerade i Sverige ger två fördelar för svenska sparare. Dels är det lättare att få information på svenska, både direkt från fondbolaget och via andra källor som tidningar och Finansinspektionen. Dels är målet för de svenska hedgefonderna att ge ett bra resultat räknat i svenska kronor. Det sistnämnda gäller särskilt de hedgefonder som fokuserar på att undvika förluster och ge en så stabil värdeökning som möjligt, eftersom de undviker valutarisker genom att säkra placeringarna räknat i svenska kronor.
Att förvaltarna av hedgefonder har extra stor frihet gör det, som sagt, extra viktigt att sprida pengarna på flera förvaltare. Det rekordstora bedrägeriet i New York, där den huvudansvarige Bernie Madoff själv påstår att motsvarande 400 miljarder kronor saknas, visar det dumdristiga med att anförtro allt till en förvaltare. Fond-i-fond som väljer ut ett stort antal hedgefonder är en bekväm lösning, men tyvärr är även dessa ofta väldigt dyra med ett lager till av både fast och resultatbaserad avgift. Ett bättre alternativ är Brummer Multi-Strategy (f d Helios) som gratis sprider pengarna mellan flertalet hedgefonder inom Brummer & Partners.
[denna artikel skrevs 2009-02-19 med rubriken "Dyrt sätt att få bättre riskspridning" och publicerades i Legally Yours nummer 2-3/2009]
