Traditionella blandfonder erbjuder en kombination av obligationens säkerhet och aktiens chans till hög avkastning. Vi ville se vad börsraset 2007-08 inneburit för blandfondernas fördelning mellan aktier och räntepapper.
Så här gjorde vi:
* Vi valde ut de fonder i Morningstarkategorin SEK blandfond, aggressiv som funnits sedan 2007 och på vilka vi hade tillräckligt bra information om innehaven för varje kvartalsskifte fram till slutet på 2008.
* Vi räknade ut fondernas avkastning för perioden 2007-06-30 -- 2008-12-31.
* För varje fond räknade vi ut genomsnittlig aktieandel under perioden 2007-06-30 -- 2008-12-31 i förhål
lande till ingångsvärdet 2007-06-30. Dvs, om en fond hade fördelningen 60% aktier och 40% räntepapper i portföljen vid halvårsskiftet 2007 och sedan i snitt låg kvar på samma fördelning ända fram till årsskiftet 2008/09 så ligger den fonden på 100% av ingångsvärdet. En fond som i snitt har haft mer aktier än den hade 2007-06-30 ligger över 100%, och en fond där genomsnittet aktier legat lägre hamnar på ett värde under 100%.
* Vi färgkodade fonderna efter hur pass rörliga de varit i sina förändringar mellan räntepapper och aktier vid varje kvartalsskifte i jämförelse med föregående kvartal. Den fjärdedel som rört sig mest blev röd, den fjärdedel som rört sig minst blev blå och alla däremellan gröna.
* Till sist räknade vi ut ett passivt jämförelseindex bestående till 60% av aktieindexet OMXS Benchmark Cap och till 40% av ränteindexet OMRX Total Market, för att illustrera utvecklingen för en liknande portfölj värdepapper på Stockholmsbörsen om man inte gör några förändringar alls under samma period.
Resultatet ser du här:
(en större version av grafen hittar du här och en lista över alla fonder som ingick i undersökningen hittar du här)
Först och främst: alla diskussioner om vinnare och förlorare är relativa i det här sammanhanget. Ingen av fonderna har klarat att leverera positiv avkastning till sina andelsägare, men de ''minst dåliga'' fonderna har gjort bra ifrån sig med tanke på att vi genomlevt en av de värsta börsfallen i mannaminne.
Enskilda fonder sticker ut. Vinnarna: Carnegie Safety 90 Bric (nr 1 i grafen, -3,62%), Carnegie Safety 90 Sverige (nr 2, -13,36%), Fondkompassen 50/50 (nr 3, -13,75%).
Förloraren: Swedbank Norrmix (nr 4, -37,94%). Under 2008 blev riskerna med fondens snäva regionala inriktning uppenbara. SSAB, Sandvik, SCA är flaggskeppsinnehav för fondens norrlandsprofil. Samtliga tre föll kraftigt på börsen under fjolåret.
Helhetsresultatet bjuder på de viktigaste observationerna.
Observation ett: svenska blandfonder förvaltas långsiktigt
Endast en liten minoritet av förvaltarna har låtit aktiedelen i värdepappersportföljen sjunka i samma utsträckning som börsen fallit. De blåmarkerade fonderna, de orörligaste, har i princip inte gjort några förändringar i fördelningen mellan aktier och räntepapper alls - de har legat kvar på samma nivå i aktier som tidigare. De är orörliga, men inte passiva. För att hålla sig kvar på samma procentandel aktier på en fallande börs har dessa fonders förvaltare behövt köpa på sig mer och mer aktier. Samma sak, men i mindre utsträckning kan sägas om de grönmarkerade fonderna, mittemellangruppen. Inom denna grupp finns också större spridning på resultaten än bland de blå.
För de allra flesta fonderna i de blå och gröna grupperna har förvaltaren mandat att göra ganska stora förändringar i innehavsmixen. En typisk begränsning för en genomsnittlig blandfond är att den som minst ska ha 25% av det ena tillgångslaget.
Men om möjligheten finns att minska förluster genom att sälja av aktier när börsen faller, varför är det så många förvaltare som köpt mer istället? Därför att de tar sikte på den långa vågen. Att lägga över en stor del av en fonds medel i räntepapper på en nedåtgående börs är en möjlighet att undvika förluster men det innebär samtidigt en risk att stå utanför börsen när vändningen uppåt kommer. I grunden för den här typen av blandfondsförvaltning ligger övertygelsen att framgångar och misslyckanden i skiften mellan tillgångsslag tar ut varandra i det långa loppet, så förvaltaren utgår från sin uppfattning om vad som är en optimal balans mellan räntor och aktier i ett längre perspektiv och koncentrerar sig på att förvalta de två delarna så bra som möjligt.
Observation två: Den rörligaste fonderna lyckades bra
De rödmarkerade fonderna, de rörligaste, har gjort större omläggningar mellan varven och till och med, vad gäller Carnegie Safetyfonderna, helt släppt aktiedelen tidvis till förmån för räntepapper. Det är alltså diametralt motsatt strategi i förhållande till majoriteten. Men i den mest aktiva gruppen finns också den största variationen i resultat och marknadstro.
Carnegiefondernas växling till korta räntepapper förklarar deras goda resultat, och förklarar även Carnegie Safety 90 Sveriges dåliga resultat hittills i år - vilket illustrerar faran med den rörliga förvaltningsstilen. Fonden låg kvar i räntor för länge och missade uppgången under våren. Bakom framgångarna för Fondkompassen 50/50 ligger dels en periodvis hög likviditet dels en snabbfotad sektorrotation, möjlig tack vare att fondens aktiedel ligger i ett fåtal börshandlade fonder (s.k. ETF:er) som relativt snabbt och enkelt kan bytas ut.
Som helhet har fonderna med de största förflyttningarna mellan ränteplaceringar och aktier lyckats bäst, även de som stundtals återgått till en hög andel aktier i portföljen. Det är anmärkningsvärt att ingen i den rörliga gruppen gjorde några riktiga klavertramp, inte ens Lannebo Mixfond (nr 5 i grafen) där förvaltaren förefaller ha haft en stark tro på snabb återhämtning på börsen under hela 2008. Fonden växlar i fördelningen men det är fråga om ’mer’ eller ’mycket mer’ aktier, och ur det perspektivet har fonden klarat börsfallet bra när den knappast tappat mer än vårt jämförelseindex.
Slutsatsen man kan dra är att vår kategori SEK blandfond, aggressiv innehåller två olika typer av fonder, varav den stora majoriteten har långsiktiga strategiska mål som styr fördelningen mellan aktier och räntepapper, och de målen påverkas inte i större utsträckning av börsens svängningar i en tidshorisont av ett par år, inte ens vid dramatiska börsras. Den andra varianten utgörs av en relativt liten skara där fondförvaltaren gör större och snabbare skiften mellan räntor och aktier utifrån vad hon/han tror om den närmaste framtiden.
En viktig lärdom när du utvärderar en blandfond är att det inte räcker att enbart se till vår kategori för att veta vilken typ av förvaltning du får, och begreppet ’blandfond’ används i marknadsföringen av båda sorter. Det krävs att du är aktiv och tar reda på mer om fondens historik och faktiska placeringspolicy för att du ska veta vad du får för pengarna.
