Precis som vid tidigare varningar från FI till fondbolag är det verkligt intressanta med denna skandal dock att det är så många andra som borde ha reagerat. Jag har skrivit om detta tidigare (till exempel i ”Orättvist påhopp på Banco” och ”Fler än Kaupthing borde skämmas”) men det är värt att påpeka igen.
Varning 9 år efter starten
<
br>
FI borde ha ingripit långt tidigare. Dessutom tycker jag att FI är medskyldig till problemen genom att först godkänna den märkliga konstruktionen med en fond som köper aktieobligationer och sedan inte löpande granska hur detta hanteras. Det borde vara självklart för alla med kunskap om dessa sparprodukter att det skulle bli svårt att beräkna andelskurser och hantera flöden.
Och Finansinspektionen själv har det slutliga ansvaret att övervaka fondbolagen i Sverige. Den första garantifonden fick tillstånd från FI och startade redan i april 1997. Först i april 2004 gjorde FI en undersökning av intressekonflikter hos fondbolag, i april 2005 inleddes en undersökning av problem hos Erik Penser Fonder och nu i april 2006 kommer resultatet: en varning och nedläggning av de två Garantifonderna. Nio år efter starten.
SEB har inte kontrollerat
Det är hela tiden SEB som har varit förvaringsinstitut åt fonderna hos Erik Penser Fonder. Enligt fondlagen har SEB därmed ett strikt ansvar att bevaka fondspararnas intressen och kontrollera att fondbolaget följer lagen och fondbestämmelserna. Och där ingår att kontrollera att fondernas andelskurser beräknas korrekt.
Detta har SEB uppenbart inte gjort, för då borde FI ha fått rapport om problemen för flera år sedan. Finansinspektionen nämner inte ”förvaringsinstitutet” eller ”SEB” en enda gång på de 21 sidor som innehåller beslutet om varning av Erik Penser Fonder (länk ovan till höger). Ändå har aktieobligationerna hela tiden funnits i en depå hos SEB och SEB borde ha kontrollerat att dessa är rätt värderade vid beräkningen av fondernas andelskurser.
Jag har tidigare påpekat att svenska fondsparare enligt lagen har ett starkt skydd av förvaringsinstitutet (se ”Bra skydd av förvaringsinstitutet”). Det är dock först om fondbolaget går i konkurs och en eventuell ansvarsförsäkring inte täcker skadorna som ett skadestånd kan utkrävas av förvaringsinstitutet. Kanske gör det att SEB tar lätt på sitt ansvar.
Revisorerna har inte anmält
Fondbolag och fonder granskas av både egna revisorer och särskilda revisorer som enligt fondlagen tillsätts av FI. Dessa borde någon gång under nio år ha upptäckt att det varit problem med värderingen av fonderna och avgiftsuttagen. Enligt fondlagen ska revisorer omgående anmäla till FI om de upptäcker en ”väsentlig överträdelse”.
Revisorerna nämns i varningen till Erik Penser Fonder, men främst på sidan 11 i ett konstaterande att de misslyckats: ”Vidare framgår det av revisionsprotokoll från bolagets revisorer att värderingen av fonden utförs av värdepappersbolaget. Enligt Finansinspektionens bedömning har rimlighetsgranskningen varit av mycket översiktlig karaktär. Finansinspektionen anser inte att dessa rimlighetsgranskningar, utförda vid tre datum på åtta år, säkerställer att värderingsrutinerna varit tillfredsställande.”
Media och Morningstar
Även media i allmänhet och Morningstar i synnerhet har haft ett ansvar att granska Erik Pensers olika fonder. Om jag minns rätt skrev jag i Affärsvärlden på 1990-talet små syrliga kommentarer kring dålig avkastning i Garantifond 1. Men jag har nöjt mig med att konstatera att detta är fonder med dåliga egenskaper och att istället rekommendera andra fonder. Jag har aldrig varnat eller grävt djupare.
Visst är det lättare för FI och revisorer att kräva besked. Men även frågor från journalister skulle kanske ha kunnat stoppa den felaktiga hanteringen hos Erik Penser långt tidigare.
Samtidigt tycker jag inte att det är en rimlig lösning att media tar över ansvaret när FI, förvaringsinstitut och revisorer misslyckas. Det är betydligt bättre att media ställer hårdare krav på de granskare som i första hand har ansvaret, att ta sitt ansvar enligt fondlagen. Och det gör jag till exempel nu.
