Ytterligare ett problem finns dock med den jämförelse som Indecap har gjort åt Dagens Industri, nämligen att jämförelsen är gjord med ett börsindex som heter SIX PRX och brukar kallas ”Portföljindex”. Detta index inkluderar alla aktier på Stockholmsbörsen, vilket betyder att det är vägt med börsföretagens börsvärde, och det inkluderar utdelningar. Så långt ger detta index inte fler problem än andra börsindex. Men dessutom finns en spärr som innebär att inget börsbolag får stå för mer än 10 procent av index, vilket motiveras av att normala värdepappersfonder inte får plac
era mer än 10 procent i en aktie.
Felet är det sätt som denna spärr är konstruerad, rent matematiskt. I januari påpekade jag att SIX valt ett sätt att räkna som innebär att SIX PRX under år 2004 steg 0,5 procentenheter mer än samma index utan spärr (som heter SIX RX), trots att Ericsson (som är enda aktie som står för över 10 procent av Stockholmsbörsen) under 2004 klättrade hela 65 procent. Spärren borde ha verkat tvärtom, för Sverigefonderna förlorade förstås på att de under 2004 tvingades sälja Ericssonaktier varje gång andelen av fonden nådde över 10 procent.
Misstaget som SIX gjort är att justera antalet Ericssonaktier enbart i början av varje börsdag. Det betyder förenklat att PRX ”köper billigt och säljer dyrt”. Mer om detta finns i artikeln ”Sverigefonderna lurade av sitt portföljindex”, där jag även ger förslag på en lösning (länk ovan till höger).
Resultatet av misstaget är att en långsiktigt förvaltad Sverigefond, som ligger en liten bit under 10 procent i Ericsson och bara ändrar antalet aktier någon gång per månad, kommer att tjäna mindre på Ericsson är PRX ger intryck av. En strikt förvaltad indexfond som balanserar sitt innehav i Ericsson sista minuterna varje börsdag får samma bruttoavkastning som PRX, men här blir problemet istället transaktionskostnader varje dag och därmed lägre nettoavkastning.
Under år 2005 fram till i går kväll, tisdag 6 december, har SIX PRX stigit 32,14 procent medan samma index utan 10-procentspärr (SIX RX) har stigit 31,95 procent. Ändå har Ericsson under året, inklusive utdelningen i våras, givit aningen högre avkastning, 32,3 procent. Alltså borde väl, med vanligt bondförnuft, PRX ha stigit lite, lite mindre än RX.
År 2004 när Ericssonaktien klättrade 65 procent borde skillnaden ändå vara liten, eftersom PRX innehåller max 10 procent Ericsson, medan andelen i RX var 12,4 procent vid årets slut. Om jag räknar rätt borde RX därmed ha stigit 0,12 procentenheter mer, men istället var det alltså PRX som steg 0,52 procentenheter mer.
Ribban låg 1,3% för högt
Det dolda felet i SIX PRX ger därmed totalt under 2004 och 2005 en höjning på 0,81 procentenheter. Den totala börsuppgången är samtidigt 60 procent, så felet är 1,35 procent av börsuppgången. De flesta tycker nog inte att detta är värt att bråka om. Men en liknelse med idrotten kan visa hur viktigt felet är.
Anta att resultatet av OS-kvaltävlingen i höjdhopp är att bara tre hoppare klarat kvalgränsen. Tidningarna skriver att det är ”Extremt dåligt” och att hopparna måste kämpa mer. Men sedan upptäcker någon att ribban låg 1,35 procent för högt. Då handlar det inte bara om att kvalgränsen var högre än publiken trodde, utan framför allt om att hopparna känner sig lurade och orättvist bedömda. Många hade kanske av andra orsaker inte klarat kvalet även om ribban legat 3 centimeter lägre, men skillnaden gör ändå tidningarnas värdering orättvis.
Detsamma gäller utvärderingen av Sverigefonderna. Visst finns det många andra orsaker till att så många har givit lägre avkastning än index under de tre senaste årens börsuppgång (jag nämner som sagt några i ”Sluta med indexgnället”). Men det är ändå fel att använda en ribba som ligger högre än publiken tror.
NYCKELORD
