Men det märkliga inträffade samtidigt att de två börsindex som har en maxgräns på 10 procent för enskilda börsbolag utvecklades en halv procent bättre än motsvarande normala index. Affärsvärldens generalindex steg 17,46 procent medan SIX Portfolio Index (SIXPX) med max 10 procent i Ericsson steg 17,96 procent. Findatas avkastningsindex (numera förkortat SIXRX) som inkluderar börsbolagens utdelningar steg 20,75 procent, medan SIX Portfolio Return Index (SIXPRX) steg 21,27 procent.
AD">
Bakgrunden är att de svenska fondbolagen under andra halvan av 1990-talet blev allt mer besvärade av att deras Sverigefonder inte hängde med vanliga börsindex när Ericssonkursen steg kraftigt. De bekostade därför två egna börsindex (SIXPX utan utdelningar och SIXPRX med utdelningar), som precis som nästan alla andra börsindex i Sverige räknas av SIX, men har den egenheten att inget börsbolag får väga mer än 10 procent i index.
Deras index fungerade som avsett under år 1999, då Ericsson steg 183 procent. Affärsvärldens generalindex där Ericsson ingår fullt ut steg 65,9 procent medan SIXPX bara steg 52,9 procent. Och fondernas index med utdelningar SIXPRX steg bara 56,6 procent medan Findatas Avkastningsindex steg 69,8 procent. 10-procentgränsen hade helt korrekt den omvända effekten under år 2001 då Ericssonkursen halverades, Generalindex föll 16,6 procent medan SIXPX bara föll 13,5 procent, så Sverigefonderna skulle ha tjänat på att behålla Generalindex det året.
Förklaring
Förklaringen till att 10-procentgränsen inte fungerade som avsett under år 2004 är en kombination av att Ericsson bara klättrade en liten bit över 10-procentgränsen (8,8 procent andel av hela börsen vid årets början och 12,4 procent vid årets slut) och att justeringen av antalet Ericssonaktier bara sker vid början av varje börsdag. SIX ändrar varje morgon vikterna i PX och PRX baserat på slutkurserna föregående dag. Så länge Ericssons börsvärde är mer än 10 procent av hela Stocksolmsbörsen så innebär det i praktiken att om Ericsson har utvecklats bättre än resten av marknaden föregående dag så ”säljer” SIX aktier så att Ericssons vikt minskar till 10 procent. Men om Ericsson har utvecklats sämre än resten av Generalindex, så ”köper” SIX så många Ericssonaktier att andelen återvänder upp till 10 procent.
Förenklat innebär det att PX och PRX ”köper billigt och säljer dyrt” och eftersom dessa affärer i Ericsson har skett över 100 gånger under år 2004 har vinsten för index blivit betydande. SIX sätt att räkna är rimligt om man jämför med en indexfond, för de balanserar också sina innehav i slutet av varje börsdag. Men beräkningen är inte rimlig för vanliga Sverigefonder, som gör affärer i Ericsson betydligt mer sällan.
Resultatet år 2004 är att bara 3 av 77 Sverige fonder i Morningstars kategori ”Sverige, stora bolag” har lyckats överträffa SIXPRX (de tre är Robur Etikfond Sverige Mega, Robur Sverigefond Mega och Folksam LO Västfonden). Även samtliga indexfonder som följer OMX (och har haft en ännu större andel Ericsson) har misslyckats att överträffa PRX. Det visar att det inte alls är enbart beräkningen av index som är förklaringen till misslyckandet jämfört med index, minst lika stor betydelse har att aktier i små och medelstora bolag generellt utvecklades bättre än stora bolag under år 2004.
Lösning
Jag har funderat kring problemet och har två förslag på lösningar. Den första är att SIX justerar vikterna i PX och PRX betydligt oftare, till exempel varje minut. Nackdelen med det är att beräkningen är ganska stor och dessutom skulle problemet troligen kvarstå (Ericsson kan ju röra sig kraftigt på en enda minut). En säkrare lösning är att vid dagens slut göra om beräkningen av antalet Ericssonaktier i PX och PRX vid dagens början, baserat på genomsnittet av dagens och gårdagens slutkurser för samtliga aktier. Nackdelen med det är att slutindex för dagen skulle skilja sig (normalt extremt litet) från den indexutveckling som beräknas i realtid under dagen.
